Vinter

Kanis midnattsol.

Redan på 1940-talet fanns en skidbacke i Kanis. Den kompletterades senare med en släplift med två ok. Byggnadsår okänt. Nuvarande skidanläggning uppfördes 1968-69. Lift och belysning var nya när de sattes upp. Liften köptes i Österrike. 1978 förstördes dåvarande liftkur, personalrum/värmestuga och dalstation i en brand. 1983 kördes jordmassor och bark i rätt stor omfattning upp i backen som utvidgades (stor del av nuvarande familjebacken) Ett starthus för slalom byggdes 1983. Ny liftlina sattes upp 1990 på grund av skador på den gamla.
Familjebacken
Längd 1200 meter
Höjdskillnad 150 meter

Stora slalombacken
Längd 800 meter
Höjdskillnad 158 meter

Skidlift
Längd 836 meter
Max kapacitet 800 personer/timma
Åktid 4,5 minuter

Här lärde jag mig stå på skidor/snowboard. Har blivit hämtad med skoter pga av skador. Åkt så benen darrade och svetten lackade. Hittat nya skogsbanor och hamnat på fel sida av berget. Skrattade så jag kissade på mig när min kompis åkte fel.
Idag blir det dotterns tur att uppleva Kanis. Vi ska åka madrass, okej jag ska inte gå för högt, men det är ju så kul...

Det är alltid som roligast då man ska hem. I morgon, torsdagkväll tar vi natttåget hem.


Jag kommer INTE sakna:
Att sova med en sprattlade 2åring, eller överhuvudtaget att sova i samma rum som mina barn.
En arg och skrikande unge för att man har varit borta någon timme.
Två timmars nattningarna, där bara mamma duger.
Att vara ensamstående.
Jag säger bara; Tack för barnomsorgen!

Jag KOMMER att sakna:
Närheten till Ida och våra delningar.
Mamma och Pappa, familj och vänner.
Möjligheten att lämna ett barn hemma spontant.
Springa på bandet, har sprungit totalt 7,4km.
SNÖN, det är så mysigt att gå ut, ljuset som finns.
Tillgång till bil.
Barnvakt.

Kram V
*alla bilder är hämtade från http://www.alvsbyn.se/kommun/dalis2.nsf