Genus

Idag fick vi finbesök av min vän Ylva och hennes "nya". Ylva och jag möttes i arbetslivet för 6år sedan och blev som ler och lång halm.
Hon den realistiska och jag den filosofiska. När mina barn kom så fick vi olika behov och träffades inte lika ofta. Det var mycket trevlig prick hon hade hittat. Nu går man bara och väntar på baby beskedet.

Min välutbildade kusin Ida påpekade om gårdagens inlägg: jag hävdar att utan religion skulle det inte finnas krig. Det krigas om att alla ska ha rätt, deras tro är den rätta. Så vi skippar religionen och tror på människan tycker jag
Det finns en religion som aldrig har varit delaktig i krig; Buddhismen det är inte ett trossystem som bygger på blind tro, utan snarare en metod där man betonar den egna intelligensen, att pröva, värdera och undersöka om läran verkligen är sann.
Buddha själv sade att man inte skall ta något av det han sagt för sant utan att själv ha undersökt det och själv försäkrat sig om att det är sant. Det är att tro på sig själv och mänskligheten.
Tack Ida för att du gör min blogg levande!
Min stora tjej har gett mitt genusperspektiv en känga.
- Oj mamma titta den gått sönder, Pappa kan laga sen
- Men jag kan också laga, mammor kan laga.
- Neeeej mamma, tokigt, Pappa laga.

När jag tänker efter så har jag själv sagt att "Pappa lagar den sen", "När pappa kommer hem kan han laga den".
Han vet vart alla grejer är så slipper jag rota fram dem. Naturligtvis vet jag hur man kan laga, limma m.m Men det blir ett sätt att skjuta på "problemet" och delegera det vidare.
Vet inte vilket som är värre. Hon vet att det är pappa som lagar. Eller att det
är mamma som köper kläderna.

Jag har gått i genusfällan. Men det kanske inte är så dramatiskt, utan ett enkelt ett sätt att dela på sysslor och göra det man är bra på?
Kram V