Gott Nytt År!

Här i Spånga smäller det som bara den fast klockan bara är 20.30. Storasyster var ute och heltplötsligt gick en smällare av. Hennes stress hormon ökade snabbt.

Vid kamp, försvar eller plötslig alarmberedskap så frigörs stresshormonerna adrenalin och noradrenalin. Energin omfördelas i kroppen så att musklerna får mer, detta sker genom att blodsockret och blodfettsyrorna höjs. Blodet omfördelas även så att musklerna får mer medan magsäcken, tarmarna och huden får mindre. Blodtrycket höjs och hjärtat pumpar fortare, syreupptagningsförmågan stegras, vakenheten blir större. Pupillen vidgas för att förstärka synförmågan. Adrenalin är det hormon som kickar i gång oss vid stora fara, fysiska utmaningar, psykisk stress, ilska mm.

Det blir lagomt med raket tittning från fönstret. Det är ganska gott om det här, om vi nu är vakna.

Lillan har fått pencelin öroninflamationen kom iallafall. Hon ser rent ut sagt förjävlig ut. Ögonen är helt svullna och kladdiga, i natt fick jag bära och hon låg bara och gnydde. 40 grader het. Nu kan det bara bli bättre hoppas vi på.

Storasyster har börjat tröttna på att vara hemma. Idag släppte hon lös alla hämningar, hon har inte gillat att "kladda" med färg.


Här är bilder på storasysters rum, jag är dotter till sydrottningen, det vill säga att jag har haft hemmasydda kläder och allt fixades där hemma. Då tyckte jag det var töntigt och till för fattiga. Idag unikt och vackert. Men jag har aldrig tagit steget att sy själv, det har tagit emot, nu har jag tagit klivet.

Så här köpte vi den, i furu och 20cm högre.


Vi har byggt en "kiosk" på kort sidan som kan skapa lek. Under finns det läs och lekmöjlighet.




Hoppas ni följer med mig in i nästa år, med nya sorger, utmaningar, upptäckter, glädje, förhoppningar och underbara upplevelser. GOTT NYTT ÅR!
Kram V

Utvilad

Barnvakten som var farmor och farfar hade överlevt och även barnen. Vi han inte bara mysa och se film utan vi renoverade båda tjejernas rum. Storhandling på Ikea och bauhaus, och ändå vara utsövd. Har även träna och färgathåret. Bästa julklappen, ett barnfritt dygn, man tackar och bockar!

Barnen är fortfarande hängiga, Lillan? jag vet inte vad jag ska tror längre. Jag har ställt alla diagnoser. Barnvakten kunde intyga hennes gråtande mellan 24.00-03.30. Så det betyder bara en sak, dax att sova mina 2 timmar innan det börjas... eller ska hon vara som förbytt!?! Hoppen kan man alltid leva på.
Kram V

1:a gången

Någon gång är alltid den första.
Idag är det första gången Lillan sover borta. Barnvakten hämtade dem vid lunch. Att det alltid ska vara så svårt att släppa taget känslomässigt vid 1:a lämningen. För Lillan hon har det bra, det vet jag. Men att låta någon annan ta hand om tröstningen, oron och knorret. Släpp kontrollen och ha tillit att hon kommer överleva. Det är en natt vi talar om, inte en adoption.
Jag bli fascinerad utav hur inbyggda känslor tar över när det handlar om mina barn. Som en lejonhona vaktar jag på dem, ingen förutom jag har rätt att läxa upp dem.
Det river och sliter i mitt känslosystem, att jag har övergett Lillan. Jag har redan gått igenom denna process med storasyster, hon är jag inte orolig över. Mycket spännande hur allt är naturligt och djuriskt.

Idag var det kola i benen och några extra kilon att springa med. Kallt och soligt. Men mycket uppfriskande och givande.
Kram V

Sträck ut en hand!

Här går det alvedon som smör i solsken. Alla utom jag "knaprar" smärtstillande. Igår fick familjen feber. Idag fick vi en läkartid, det är inte bara vi som är sjuka. Vi skickade mannen i huset för en undersökning. Han kom hem med antibiotika, och 2 olika hostmediciner. Klent virke!
Barnen är allmänt pigga, Storasyster hoppar i soffan med 39,7 graders feber, hon är "frisk" så länge febern håller sig under 40.0

Lillan kämpar med sina tänder, det gick lite bättre i natt. Har börjat ge henne smärtstillande, korkat av mig att inte ge det regelbundet. Hon lider uppenbarligen utav smärtan det går inte att undgå. Ser även till att hålla bihålerna "öppna". Det kan ta upp till en vecka innan tanden spricker igenom. Ja, så det är bara att hålla ut i 3dagar till och hoppas på tandresultat. Fick även info om at det är en utvecklingsperiod där sömn kan vara jobbig. Barn som aldrig har vaknat kan börja göra det. Dom gråter oftas mer och förtvivlat vid nattnin. Jag kan bara hålla med! Hon panikskriker då jag lägger ner henne, jag trodde att hon hade jätte ont först, men så provade jag lägga ner henne på golvet och busade med henne, inte ett PIP. Hon blåste mig totalt! Det tog två kvällar innnan jag insåg blåsningen. Nu somnor hon snabbt, men inte utan protest...

Här hade man sett fram emot ledighet med kärleken, myskvälla och avlastning, möjlighet till att träna.
Här sitter jag ensam alla andra sover, och totalt utan ork att göra nått. Det är skönt att bara vara i tystnade.

Idag insåg jag att man kan behöva sträcka ut en hand. Be om det man behöver. Min älskade bror frågade om jag behövde hjälp, vi sågs över en fika, han blev nog lite orolig när "vraket" Veronica lullade in. Jag tänker om och om igen... det här är bara en period i mitt liv. Barnen kommer bli friska, stora och tonåringar, bara ligga och sova, jag kommer inte vara deras mittpunkt. Allt har sin tid. Det går lättare då jag inser att det kommer gå över, det är inte för alltid. Hur fixade farmor 10st ungar?
Kram V

God Jul

Oj, vilken lycka när Tomten kom. Tomten hade Sverigens skönaste dialekt, Motaladialekten representerar en dialekt som inte är ett ålderdomligt folkmål utan ett samtidsspråk med utpräglade lokala drag som visar att dialekten lever mitt i den moderna vardagen i Sverige.” Enligt SR P4.
Mycket uppsakattas för oss alla stora som små.

Varje år blir man lika förvånad att det är så många klappar. Alla var uppsakattade.

Innan Tomten kom frågade jag dottern.
- Vad händer om Tomten inte har med sig en tågbana till dig?
- Nej! Jag bara ha 2 paket, bubbla(klubba) och tågbana.
- Men det kanske inte fanns tågbana, den var kanske slut.
- Nej, jag inte ha annat.

Vilken lycka! Varje paket skulle öppnas och lekas med innan man kunnde gå till nästa. En sak itaget, här stressar vi inte.

Vi vuxna hade en egen julklapps lek, roligt och annorlund. Jag böt med min bror som fick en äggkokare, men det visade sig att han äter inte ägg... typiskt.
En lyckad kväll. Dagen efter är vi alla "bakis" barnen trötta och griniga och föräldrarna nästan värre. Men så ska det vara när man har varit på en lyckad fest.
Kram V

Öronknas?

Det blev ett provbad i söndags. Efter 5min höll ungen på att frysa ihjäl. Hon kan inte ha mina varma gener i sig.

Jag är så gott som uppvuxen i simhallen. En enkel 25m simbadsäng. Jag och gick med både fm och efm gruppen på fritids och själv på kvällstid. Jag hoppade från högsta och simmade själv innan jag ens kunde stava mitt namn. Jag var bästis med Badvakten/gympalärarna som ofta frågade om jag kunde ställa upp "visa hur det går till". Så jag blev ganska besviken då jag in såg att alla kanske inte älskar vatten. Men fy skam den som ger sig.

Vi gick och bastade 2ggr för att få upp värmen med 15 min mellanrum. Jag såg snabbt ljuset i tunneln när dottern visade att det här var kul och ville bada mer.

Lillan fick ett fnatt natten mellan söndag-måndag. Hon var otröstlig och kinkade. Hon har aldrig varit ledsen utan att jag har kunnat tillfredställa hennes behov, mat, sömn, lek, kärlek. Nu gick det inte. Hon var ganska nöjd om jag bar henne upprätt.
Det hjälpte inte heller att jag var helt slut för det hade blivit lite sömn nu några dagar.
02.45 väckte jag sambon och han tog över. Storasyster vaknade och jag gick dit. Sammanlag fyra timmar sömn, men dock inte i sträck.
Fan jag är en super morsa tänkte jag, det här var ju inte så farligt. Upp och fixa saker, lämnade på förskolan och handlade. Lillan var inte nöjd, nu började jag fundera om det kunde vara örininflamation, ingen av barnen har haft det så jag känner inte igen tecknen.
Tidig eftermiddag ca 13.00 händer det, mina batterier är tom. Kroppen bara säckar ihop, jag måste sova NU! Lillan vägrar sova, skriker och är arg.
- Nu får du ge dig, säger jag till Lilan! hur smart är det att argumentera med en 8månaders som är sjuk!?!
Jag ringer sambon.
- Jag skiter i det här du får hämta på förskolan. Jag dör.
- Absolut om du vill det.
Lillan somnar i vagnen och jag somnar på soffan. Jag fixar hämtningen för nu har jag sovit i 30min. Laddat om.
Jag kastar mig i sängen med öronproppar kl. 19.15. Sambon tar fram tills kl. 01.00.
Om det blir en lika jobbig natt för Lillan, måste hon till doktorn följaden dag.
Det blev en halv jobbig natt. 03.00 var jag utsövd.
06.00 åkte springskorna på. Det måste vara tänder, för hon har kunnat sova så bra i natt gämfört med igår. Vi hoppas på det.

Idag ser det ljust ut. Jag vill ännu en gång hylla alla föräldrar med kolikbarn, ni gör underverk! Jag är inte ett dugg avens på er.
Kram V

Minne? Vad? Vadå? Vad menar du?

Aldrig har jag varit så effektiv med min tid som när jag inte har någon tid.

Jag springer för att hinna träna, jag pratar i telefon när jag får dö tid (när jag sitter i bilen och är påväg någonstans) Jag sminkar mig medans barnen borstartänderna. Lillan äter flaska i vagnen när vi går till förskolan.

Ni förstår som jag att det är en ohållbarn situation i längden, men på något sätt lyckas jag hitta stunder att vila och återhämta mig. Eller så kanske det handlar om att göra allt medvetet. Stressa medvetet, att vara effektiv för att jag vill.
För att göra allt lite svårare ska jag läsa in min Engelska A på distans jan-mars -09. Tjoho, vi får se hur det går, allt går om man vill? Eller hur var det?

Redan strax före ettårsåldern fungerar vissa delar i ett barns minne på nästan samma sätt som en vuxens. I tvåårsåldern är långtidsminnet robust och pålitligt. Ett barns minnesförmåga hänger alltså inte alls särskilt tätt ihop med språkförmågan, vilket forskarna tidigare trodde.

- Mamma, de momos borste. Hon håller i mormors rosa hårborste som glömdes kvar i september.
- Ja, det är mormors borste.
- Momo ha 2 borstar. Momo ha 1 gul med mamma.
- öööö... ja, det har hon.
- Ja mamma. momo ha gul hemma vi den här, momo ha 2st.
Här kan man inte smyg använda mormors borstar utan att någon skvallrar.

För ca 10månadesedan, högravid och smäcker gjorde jag mig ett försök att åka och bada med dotten. Efter ett antal gånger gav jag upp hon tyckte det var kallt, ville bli buren helatiden. Men nu tänkte jag att vi skulle prova igen.
- Jag tänkte vi skulle åka och bada. Inne i badhus.
- Jaha mamma. Men jag inte tycka om det.
- Va? Gör du inte?
- Neee det kallt. Hon visar kropsligt hur hon fryser.
Va? Kan hon minnas att hon tyckte det var kallt?
- Men vi han prova, det finns en roliga saker där.
- Nej, kallt, mamma bäla(bära) mig, inte tycka om det sprutar vatten.
Mycket märkligt att hon minns att det sprutade vatten också.

Vid nio månaders ålder kommer hälften av barnen ihåg ordningen i ett händelseförlopp en månad efter det att de först såg det. När vi testar samma sak på tjugomånadersbarn blir resultatet hundra procent minnesförmåga efter en månad och det minnet finns kvar i åtminstone ett års tid, säger professor Patricia Bauer vid Duke University i amerikanska North Carolina.

Här hemma kör Lillan med sin syster. Det börjar ta på krafterna, Lillan vill vara med överallt. Storasyster älskar sina bokstäver som sitter på kylskåpet. Nu har jag visat att hon kan sätta det högre upp så inte Lillasyster når dem. För ni kanske också hör paniken i hennes röst!?!
- Nej Kaja, inte den! Neeeej Kaaaaaaja.....
Kram V

Gröna Ärtor

Inga mer gröna ärtor för oss på ett tag. I förrgår hade Lillan magknorr på natten, det gick fram och tillbaka började vid 24.00 och gav med sig vid 04.00. Då tänkte jag att idag tar vi det lungt med maten, hon fick mer mängd mitt på dagen.

När vi skulle äta middag ville hon oxå smaka. Det fick hon, jag mosade potatis och en ärtmos som vi hade till maten. Efter halva portionen inser jag att det var nog därför hon hade ont i natt, hon åt grönaärtor förstagången i förrgår, ärtor är mycket gasbildande, jag slutade tvärt men insåg mitt öde...

Mycket riktigt, natten i natt har varit en smärsam, slitsam natt. Det började vid kl.24 och slutade vid 06.30. Två nätter i rad sätter sina spår, mosig hjärna, socker begär för att orka, pessimisten är här!
Idag håller jag med alla miljoner människor som har sagt till mig,
- Du vet inte hur det är att ha barn eller att vara trött innan du har egna.

Fast nu efter frukost, en mängd kaffe och hjälp med lämning känns livet ganska lätt. Det känns som vanligt, helt enkelt.
Min Patricia kommer idag, det ska bli skönt att komma ut och snacka lite. Att sitta inne och glo hjälper inte.
Kram V

Hitta.se

Det blev plus minus noll på vågen igår. Måste börja skriva ner vad jag stoppar i mig.

Vänskap, kärlek det är något magiskt.
Storasyster leker i tältet med bästisen.
Hon går och släcker. Bästisen går och tänder. Hon släcker igen. Bästisen tänder igen. Dottern blir jätte arg och slår bästisen på armen.
Det blir tårar och skrik.
- Hon slog mig i armen!
- Hon tänder mammma!, nääää tända. Dottern "låtsas gråter"
Vill du ha tänt? frågar jag bästisen, tycker du inte om att det blir mörkt? Är det läskigt? frågar jag.
Hon nickar och tar sig på armen.
- Hon vill inte ha släckt hon tycker det är läskigt, du kan leka i mörker då hon har gått hem.
- Jaha... kom vi leka med tänt.
- Du får inte slå henne, fråga hur det gick med henne.
- Oj, jag inte veta det, läskigt. Hon kramar och blåser på bästisen.
Så bättre nu? Bästisen ler och kramar tillbaka.
Är det inte kärlek?!?

Jag skulle själv behöva en medlare ibland då man verkar tala olika språk och bara ser rött.

På www.hitta.se kan du nu se kartor i 3d format. Du kan promenera omkring i vår huvudstad utan att behöva flytta dig från ditt hem. Riktigt häftigt tycker jag. Vi tog oss en titt på vårt hem, då såg vi inte bara vår bostad utan halva familjen var ockå med på bild. Jag och Klara, mycket skoj tyckte vi.

Kram V

Spriiiiiiiing.....

Gårdagen sol känns avlägsen när det gråa dimman lägger sig som ett täcke över staden. Den fuktiga vinden smyger sig in i varje vrå. Idag är det en sådan där dag då man lätt kan känna tomhet, likgiltighet, och framför allt trötthet.

Men så är inte fallet för mig idag. Jag har varit på topp de senaste dagarna(tror jag, det känns så iallafall). Jag är övertygad om att det har att göra med min balans med goda och "onda" belastningar.
Allt handlar om en balans. Som det svenska ordet lagom. Lagom - inte för mycket och inte för lite, passande, lämpligt.

Jag ska erkänna att jag är orolig och nervös för att jag ska "trilla dit", bli bjuden eller hitta en anledning till att fika. Jag har fått in rutin på att jag springer 2ggr veckan.
Nu när vi hade massor av fika och vi fikade onsdag-måndag, 6dagar då betyder det att det räcker inte att springa 2ggr. Jag hade obalans, det var plus på den "negativa" sidan. När jag hade tränat en extra gång fick jag balans igen. Jag har börjat lära mig lyssna och känna igen kroppens signaler.

Fysisk träning förbättra de psykiska och mentala funktionerna i kroppen. Ger större lugn och mindre oro, en mer positiv livssyn. Minskar risken för depressioner mm. Den ökade endorfinhalten som är resultatet vid träning gör så att man mår och känner sig bättre överlag.
Endorfiner har kemiska likheter med opium och morfin. Namnet endorfiner kommer av endogena morfiner, vilket betyder kroppens eget morfin.

Det gäller att hitta en balans, och det kan man leta efter hela livet. Livets mening?

Idag ska dottern ta hem en kompis. Det blev lovat vid en kärlekskonflikt, det ska bli trevligt. Lillan var på BVC koll idag, 74,5cm 9130g. Hon charmade alla naturligtvis, för att inte tala om vid sångsamlingen då hon vinkar och gungar.
Lillan hade stannat lite i vikt men inte på längden.
Storasyster var 71,6cm 8105 vid 8månader 1kg skillnad och 3cm på längden
Kram V

6 månader senare

När det var som mest stök och besök här på Lördag hände det som vi har väntat på i 6månader. Nepp, det blev ingen vinst på lotto, inte kom snön heller. Heltplötsligt säger storasyster:
- Jag baja toalettern.
Mycket riktigt gick det som det skulle och som hon inte hade gjort annat.

Jag har upplevt en stress och press. Hon är ju "torr", nu borde hon väll fixa att göra nr 2 på toan. Men icke, hon har provat men vägrat göra det man ska. Jag har tjatat för mycket och trugat.
För ca 2månader sedan kännde och tänkte jag; stunt samma om hon har blöja vid nr 2 när hon börjar skolan då söker vi hjälp.Man kan ju tro och tycka att jag som pedagog ska veta bättre, att tjata och truga. Men är det inte härligt att vi alla är människor/mänskliga vad vi än jobbar/gör om dagarna. Det tar ner en på jorden och lär oss att vi alla är lika, fast olika.

Jag kan berätta att det var någon som gjorde flera segerdanser den dagen, inte bara jag utan dottern själv. Härligt att känna sig så nöjd, övervinna sina rädslor. Nu var hon modig!

Vi har fått ett galet monster en riktig illbatting. Lillan har verkligen börjat upptäka sin miljö. Det finns ingen hejd, allt ska bitas, dra, känna, kastas och gärna smakas på. Det är nu inredningen blir lätt "steril" eller den klasiska mot väggen eller högt upp stilen.
Jag är van vid att min äldsta dotter aldrig rörde någo efter en till sägning. Möjligtvis provade hon på, men om hon fick en hårdare tillsägning så åkte underläppen ut och tårar kom. Än idag funkar hon på det viset.

Men icke vår Lilla tös.
Inte nog med att hon blänger då jag säger till. Nej, hon morrar tillbaka.
När hon forsätter att röra lampan hon inte får och jag fysikt plockar bort henne. Då morrar hon, springer mot mig med gåstolen, slår med händerna på bordet framför henne. Morrar och skriker högre.
Helt plötsligt är det hon som skäller på mig!?!

Är inte december underbar med alla som vill ses. Vi fikar här, träffas där, lunchar här, leker där. Det är som om alla vill ses en sista gång detta år. Jag är nog extrem jag älskar att ses/leka/mötas. Så vi ses!
Kram V

Musik

Det är mycket musik och sång här hemma. Trevligt, men ibland känns det som öronen bokstavligen Blöder.


Lucia firandet blev mycket lyckat, både hemma och på förskolan. Äntligen fick vi smaka på kyrkan, men det fanns så mycket annat gott också.




Här hemma har vi fixat lite med inredningen. Nu har vi 2st soffor, mer mysfaktor och slapp möjlighet. Lägger inte upp någon bild på det, ni får komma över på en fika och ta en titt. Kram kram V

KÄRLEK

Free Counter

Vi behöver alla kärlek. Jag glömmer ofta bort att ge mig själv kärlek. En mental kärlekhandlig endast för min egen skull.
Vad har jag gjort bra idag?
Jag vaknade och gick upp ur sängen, det är en stor kärlekshandling. Att ta allt för givet är en fälla, ett misstag, det är det lilla som gör det.

Idag kom jag på hur snäll, duktig och stolt jag känner mig. Jag har inte/aldrig fika på öppnaföskolan. Jag har klarat utav det, utan att kämpa för det, jo lite vissa dagar. Jag har lyssnat på min kropp och själ. Jag har gjort det för min skull.

Idag lyfte jag upp det och sög på den där goda karamellen. Mjuk, söt och känslan värmer i hela kroppen, det går inte att låta bli att le. Stegen blir lättare och motgångarna enkla. Det är kärlek det.

Apropå kärlek. Jag vet inte om ni som jag har fått uppleva kompis kärleken när man var liten. Men det var något extra, det pirrade i kroppen då man visste att man skulle ses. Man längtade, tänkte och pratade om sin vän. Allt hon gjorde ville jag också göra. Man var som i ett. Lekarna var ljuvliga, allt gick att lösa. Kretiviteten flödade, ja ni fattar.
Dottern har mött sin första kärlek, det har pågått några månader nu. Dom är i ett.
När hon hade svårt att sova en kväll sa jag:
- Alla sover nu, det är natt nu
- Sover min becka nu?
- Ja, det gör hon.
- Jag tycker om min becka.

Idag hände det som händer i allas relationer. En konflikt, en rädsla om att inte vara omtyckt, älskad.
- Min Tilda komma hem till mig idag. Säger min dotter glatt till kompisen.
Hon upprepar det igen för kompisen svarar inte på dialogen hon vill ha.
- Min tilda komma hem till mig.Kompisen står tyst, tittar lite buttert.
- Jag inte prata säger hon med en kort och hårt ton.
- Kraaaaaam, säger dottern och gör ett fysikt försök.
Inget gensvar. Hon står still. Dottern försöker igen.
- Kraaaam.... jag ser hur hon märker att något är galet, vad har hänt? Vi kramas ju alltid?
Kompisens mamma säger;
- Jag tror hon blev lite avensjuk att du skulle ta hem någon annan kompis, men det är ju så att man har många olika kompisar, hon börjar rabbla upp ett flertal.

Det sätts ord på känslor och tårar kommer. Det slutas med många kramar och löfte om att till veckan ska becka komma hem till oss.

Jag har även insett att det jag todde var ett personligt uttryck, var en spegling av miljön man växer upp i... Kram V
Storasyrran

Lillan

Gott Gott

I går avslöjades det hur många lussebullar jag "igentligen" hade ätit. Det blev pluss 0,5kg på vågen. Blev inte ledsen utan en insikt i hur lätt det är att "rammla dit". Sitter just nu och kan inte tänka på annat änn allt gott jag har i frysen. Ska jag eller inte?
Det är svårt att inte ta, nu när jag ändå har börjat. Det får bli russin, socker men ett alternativ till sockret.

Här lunkar det på, det är ganska grått, kallt pluss 4 och mörkt. Lätt depprimerande om det inte vore för vår skojiga 2åring.

Vi borstar tänderna.
- Bläääää, nej jag lill inte mamma.
- Va? Du gillar ju tandkräm och att borsta.
Hon gnäller och hoppar upp o ner.
- Ja, dill inte! Hon gnäller och gråter.
Jag blir osäker för jag ser inte hennes ansiktsuttryck, skojar hon eller vill hon verkligen inte?
- Skojar du med mig? Frågar jag.
- Ha ha ha mamma jag skoja med dig, hon "låtsas" gnäller och skrattar.
- Åååå min busunge.
- Ja, ha ha jag busunge!

Nattningen går utanproblem för båda. 19.30 sov båda och ingen behövdes "nattas". Jag gick in till storasyster efter ett tag. Hon låg där tyst och gosade med sin snutte. Jag böjde mig ner och gosade. Efter en stund ca 2min puttar hon på mig och säger:
- Nej mamma, ja gocka (sova) själv.
Jaha, nu fick man som man ville... jag blev utkastad. Urs hon vill redan klippa navelsträngen. Sagt och gjort hon samnade direkt.
Lillan slurpade i sig 2st flaskor, dvs 4dl välling, inom 45min och slocknade.

Idag mötte jag ett "gammalt dagisbarn". Jätte skoj, vi kännde igen varandra och pratades vid. Hon som var lite blyg, glad, påhittig och återhållsam. Idag babblade hon som bara den. Pappa bodde kvar på stopvägen men mamma hade flyttat. Det glädjer mig att hon verkade ha det så bra.


Imorgon kommer min vän Patricia, och dottern ska ha kompis med hem på efm. Fredag är det Lucia firande på Förskolan. Lördag har vi Lucia fika här hemma för ca 7st familjer (ska bli skönt att få tömma frysen på gottis). Söndag ska vi hem till min bror i Upplandsväsby fira att han fyller år. Så här ligger vi inte och latar oss!
Kram kram V

8 månader

De flesta barn har börjat visa tecken på separationsångest i den här åldern. Typiskt är blyghet eller rädsla för främlingar, särskilt om bebisen är trött eller irriterad och att den blir ledsen om du inte är inom synhåll. Visst är det jobbigt att se sitt barn gå igenom det här, men det är en viktig fas i utvecklingen. Genom att lämna din bebis och komma tillbaks, visar du att du alltid kommer tillbaks och lär på så sätt ditt barn att lita på och forma relationer till andra människor.
En del bebisar har lättare med separation än andra -- det har med temperament att göra.

Temperament... det saknar inte Lillan. Hon har börjat vägra somna då man lägger ner henne. Det är bara att bita i det sura äpplet och ge sig på att hon kan somna tryggt, med gos och påminnsels om att vi är här. Barn nr2 blir lättare, för jag har helatiden annat på gång och hon får vänta lite längre. Det det ilar i hela min själ då barnen gråter, jag vill skydda mina barn. Det ska inte behöva möta "vargen" (se nedan med vargens innebörd.)

Anna Wahlgren erbjuder dig att ta in på hennes sovaöver hotell och hon hjälper dig att få ditt barn att somna gott och tryggt. Det ligger mycket i det hon säger.

De vill inte stupa av utmattning eller gråta förtvivlat, eller ännu värre, skrika hysteriskt när de ska försöka sova.
Befriar dem från oron för ”vargen” – den oro vi vuxna plågas av när vi våndas för hyran, konkursen, amorteringarna, skilsmässan och den molande värken. Vi kan inte sova gott så länge vi vädrar fara. Det kan inte spädbarn heller. Det som är helt avgörande för barnets nattsömn är vad man gör och hur man gör det.

Praktiserar man femminutersmetoden, överlåter man åt den lilla ungen själv att övervinna sin överlevnadsångest bäst det går, dvs fasa för ”vargen” så länge han eller hon orkar med det i sin hjälplöshet. Tar man i stället upp och tröstar, räddar man barnet undan vargen genom att i handling bekräfta hans eller hennes värsta farhågor: ”Det är livsfarligt att ligga i sängen! Det är livsfarligt att sova! Vi måste genast sätta oss i säkerhet! Fara hotar! Vargen står och gläfser precis här om hörnet med dreglande käftar!”

Men barnet far efter verklig trygghet. Barnet vill förvissas om att vargen inte kommer och därmed kunna sova lugnt, själv.

Det svåra är inte att få dem att sova, utan hur och varför. Det verkar vara en hel psykologisk bakgrund.

zzzzzzz.......

Vilken helg!
Film, julbak, massage, jogging, lek, you name it! En toppenhelg helt enkelt. Västeråsbesöket var pricken över i:et. Dottern hade Uppsala kompisen på besök.
Dottern somnade på golvet helt utmattad på golvet efter helgen roliga bravader.

Dagens sanning

Hur var det? Trotts, eller personligutveckling?

Vi kommer hem innanför dörren.
- Maaaaammmaaaa, jag vill ha macken (nappen). Hon försöker pressa fram tårar och gnäller.
- Gå och hämta den, säger jag
Hon fortsätter att gnälla och piper på ett konstgjort sätt.
- Nu låter det som om du bara hittar på. Du testar bara att gnälla och vara ledsen. Jag vill inte höra det.
- Jo, mamma jag dill det, ja dill va ledsen.
- Du vill testa att vara ledsen?
- Ja, ja dill tetta de
- Då tycker jag att du går in på ditt rum och testar att vara ledsen.
Hon går in på sitt rum stänger dörren och "test gråter"
Dörren öppnas och insikten över att man kan bestämma över sina känslor syns i hennes ansikte.

Mycket ska man lära. Inte tala om att upptäcka kroppena kapacitet


Dotter sitter vid köksbordet och stirrar rakt ut i luften. Hon är glasklar i blicken, jag kan tydligt se att hon inte är i samma rum som jag.
- Mamma...? Säger hon långsamt och ganska tyst. Hon stirrar fortfarande rakt ut i luften.
- Ja? jag tittar på henne och ser varför hon har en glasblick och är frånvarande.
- Mamma... jag tycker om min pippa (snippa), mamma.
Jag biter mig i tungan för att inte le, eller skratta.
- Det är bra det, svara jag.
Hon hoppar ner från stolen och går och bygger pussel.

Annars är det mest bus här i Spånga.

Personlighetsutveckling

Det börjar arta sig om förståelsen att man bara öppnar ett paket per dag i adventskalendern, igår var det en magnet tomte, idag var det trä boktäverna E. M. I som hon fick måla ( ni med högre IQ har redan lista ut att imorgon kommer L. I. A).

Det här med trotts, personlig utveckling verkar komma och gå. Jag ser och hör att andra vuxna också sliter sitt hår och ber på sina bara knän. Det känns tryggt, jag är inte ensammen i detta kaos och känslor stormar.

En väns son som är i samma ålder hade varit arg och ville absolut inte sova, naturligtvis har det aldrig varit probem tidigare, men denna kväll var det bara bråk och skrik.
Pappan släkte lampan och sa godnatt, nu är det dags att sova.
När han står utanför dörren så hör han en väsande röst.
- Jag ska döda dig...
Pappan rycker till, blir skraj och går in, tänder lampan. Den väsande rösten som var tagen ur en rysare passar inte in i den bilden har ser. Där sitter hans gulliga och oskylldiga pojke och ser finurlig ut.


Själv fick jag förklara mig igår när min dotter säger till andra vuxna:
- Min mamma illa mig, jag ont huvet. Mamma dum.
- Ja, ehe vi bråkade, du ville inte ta på dig stövlarna och jag togtag i benet, då ramlade du och slog huvudet.
- Ja, min mamma illa mig!
- Ja, jag gjorde illa dig, när jag drog i benet, det var inte meningen, jag ville att du skulle ta på stöveln. Jag ler och tittar om de andra vuxna misstror mig. Puuhuh det varkar var ok.

Lillan verkar också ha en persolighets klyvning. Hon skojskriker, skriker rakt ut, ropar, hoppar med kroppen, gömmer sig och blir helt exalterad vid olika tillfällen. Har mycket svårt att somna på kvällarna, nu ska vi lägga ner tid/energi på att få bra nattningar till båda tjejerna.
Jag och Lillan var på barnvagnsbio idag, lägre ljus, dov belysning, paus i filmen, riktigt trevligt. Inte den bästa filmen, men mycket kul att göra något annat. Lillan sov nästan helatiden. Det lär bli flera gånger.


Ni som har koll vet att det var ingen vanlig Tisdag igår, utan en "Vägningstisdag". Jag var inte alls nervös,eller jo okej lite, jag visste att jag måste ha gått ner minst 0,5kg sedan sissta vägningen, 2veckor sedan.
Jag har motionerat så pass mycket. Fast jag ätit mycket också. Bara jag hade stått still så skulle jag bli nöjd. Jag klev upp på vågen och den visade att helt plötsligt att siffrorna sprungit iväg... -9,5kg Det betyder 3,2kg i månaden, 0,6kg i veckan. Fast det har varit 60års fest och andra fest tillfällen. Det känns som jag har börjat nosa på en livsstil som jag vill leva. För jag känner inte att jag måste "avstå", utan unnar mig mindre mängd och väljer mina tillfällen.
Kram V

Veronica - Beroende

Vem var så dum att sätta upp en adventskalende till ett barn som inte har fattat nu och då tid!?! Jag? Skulle jag vara så knäpp? Tydligen...
Idag var det tjatets dag. Klubba, tuggumi, inte äta det, äta det, bada nu, öppna nr 2i adventskalendern, ja allt ni kan tänka er.
Hade det varit frågor och inte långa utbrott för att man inte får det man vill. Det var någon som nämnde "personlig utveckling", glöm det, ren jävla trotts hävdar jag idag, glöm det jag sa igår. Men alla har dåliga dagar...

Beroende är en sjukdom, det hävdar även WHO, värdshälsoorganisationen, som definierar alkohol och narkotikaberoende som en sjukdom. I

Sverige väljer vi att klassa det som ett socialt problem. ("Du har haft en taskig uppväxt.") Man kan jämföra beroende med sjukdomen cancer.

Till en början trodde man att cancer var flera olika sjukdomar, eftersom den dök upp på så många olika ställen i kroppen. Lungcancer, skelettcancer och livmoderscander tycktes vid första anblicken inte ha så mycket gemensamt. De yttre symptomen skiljer sig markant från varandra.
Nu har man insett att de olika formerna av cancer i grunden uppkommer på samma sätt, genom en okontrollerad tillväxt av celler.
Precis på samma sätt är det med beroende. Alkoholism, spelberoende och sockerberoende ger till en början med helt olika "symptom". Men om man tittar bakom symptomen och börjar nysta upp dess bakomliggande orsaker blir likheten allt tydligare.

Det handlar om en medfödd känslighet i hjärnans lustcentrum som skapar ytterligare känslighet, så kallad sensitisering som i sin tur leder till att man vill ha mer...

Jaha, då var man inte bara sugen på gott och vill unna sig. Nej nu är jag helplötsligt alkoholist. Nej vet du vad. Hur lågt ska man sjunka. Bara för att jag vill äta choklad så ligger jag inte på en parkbänk och försummar mina barn.

Förnekelse är det störta och främsta betende man kan se hos en beroende. Jo, ha ha skulle jag vara bättre än någon annan!?!

Jag lämnade barnen sovande ensamma i hytten på tåget, jag skulle köpa choklad. Är inte det att försumma sina barn?
Det var inte kaffet jag ville ha utan det var godis. Nu gick det bra och ingen vaknade, men själva handlingen kändes fel, jag lämnade dem av fel annledninig. Jag visste redan innan tågresen att jag var sugen på godis. Varför köpte jag inte en påse då? Nej, jag skämdes, för alla vet att jag försöker hålla igen. Istället lämnade jag barnen ensammen.
Tjoho, den bekännelsen smällde högt, magknipen gräver och insikten är smärtsam. Men det är den enda sanna vägen till att bli frisk. Inse mina brister!

Nu jävlar. Nästa gång tänker jag inte skämmas för det är mitt val, mitt liv och det handlar om mina barn.
Tack o Hej. V

Trotts?

Idag fick 2åringen öppna 1:a paketet i advetskalenden. Egentligen så vet hon inte om vad det innebär med en kalender, det är nog jag som tycker det är roligast. Idag var det gruppbilden på kompisarna på förskolan.
Hon skulle få gå till förskolan idag... ha ha jag vet det kommer hon göra varje dag fram till jul. Men nu hade hon inte varit på två veckor och det blev en glad överraskning Det är väl det vardagliga man ska glädjas åt!?! Jag vet en som blev mycket glad.


De senaste dagarna har den personliga utvecklingen för vår dotter stegrat, en del kallar den 3års trotts.
Jag var och handlade och när vi står i kön får hon för sig att hon ska ha godis. Hon kastar sig på golvet, skriker så ansiktet rödnar, tårarna sprutar.
- Doooodis ja ha dooodis, skriker hon.
- Nej, vi har redan ätit vårt godis idag. (skyll dig själv om du tar med ett trött barn på kvällen, det är klart att hon vill ha sött för att orka)
Hon skriker och jag lyfter upp henne i vagnen. Jag ser hur andra tittar.

Jag känner mig lugn och bryr mig inte, jag vet att det blir bara värre om jag försöker tala med henne. Det finns inget att diskutera, det enda jag säger är;
- jag hör dig, jag hör att du vill ha godis.
Kvinnan innan mig packar snabbt upp sina varor och gör plats för mig, hon blir stressad utav min dottern betende. Hon bokstavligen packar upp alla mina varor också.
Det här var ju effektivt, en skrikande unge kan verkligen öka tempot på köande

Som en blixt från himlen frågar dottern.
- Ska jag sitta bilen nu mamma? (en leksaksbil som finns vid utgången)
- Ja, vi ska bara betala och packa ner våra varor så kan du sitta i bilen.
- Jaha, mamma säger hon och skrattar, och torkar tårarna.
utbrottet är som bortblåst och det verkar aldrig ha funnits. Själv skulle jag vilja säga till alla runt omkring mig:
Hallå! jag har inte mutat henne med att hon ska få en glass då vi kommer hem.

Kanske skulle jag ha försökt avleda henne när hon var så arg? Skulle jag ha kommit på att locka med bilen i stället, eller något annat?
Jag tror på att våga låta barn känna och uppleva deras sanning.
Visst kan man ibland bli galen och säga att nu räcker det, sluta tjata. Eller man behöver sätta en gräns. Men att ersätta behovet med andra olika "mutor" det är inte min grej.
Det är vi vuxna som tycker det är jobbigt, när barnen går utanför de "sociala ramarna", för inte visar man sina känslor så där inför alla, eller hur?

Jag ersätter mitt sockerbehov idag utav torkad och färsk frukt. Jag har insett att när man är på semester och det bjuds på fika dagligen så är det svårt i längden att stå emot, om det inte bjuds så känns det som om något saknas.
Det är inte bara vår dotter som behöver lära sig att behov kan till fredställas men på olika sätt, att våga titta på vad behovet verkligen är. Det ska vi jobba med, vi har många utbrott framför oss!

Tjingeling! /V