Till mamma

För mamma och alla andra som blev så glada att jag bloggade igen. Bilder och kommentarer utav de gulliga, bråkiga, charmiga och otroligt bångstyriga barn jag har.

Jag har alltid haft förmånen att Lillan sover längre på morgonen och på det viset får jag/vi egentid med storasyster. Nu är det inte bara egentid med storasyster utan det är lugnet innan stormen.
Det är bråk, skrik, drag i håret, golv sprattling och kasta saker konstant. Det fantastiska är att lillan står för den mesta underhållingen. När hennes utbrott och temperament tänder till tänker jag ingen kommer kunna sätta sig på min dotter, jag hoppas hon behåller detta och inte bara plågar mig.

Lillan är över allt. Hon står plötsligt på bordet. Hoppar från soffbordet till soffan. Hon testar sina gränser dagligen och är så underbart ljuvligt charmig. Hon säger roliga saker, härmar, skojar och har ett underbart kroppspråk. Det bästa hon vet är att sjunga.

Storasyster har en känslig och personlig utveckling Min fina, vackra och känsliga tjej. Det är inte lätt när man upptäcker att allt är inte okej.

- Mamma, dom säger att man får inte prutta.

- På förskolan?

- Ja, dom säger att jag inte får det! Får jag inte det?

- Jo,nja, men man kan gå in på toaletten eller gå dit ingen annan är.

- Men jag vill prutta! Jag kan inte gå någon annan stans

Hon börjar gråta och säger snyftande:

- Jag måste prutta mamma. Dom säger att det luktar.

- Om du går på toa där gör det inget om du pruttar.

- Men jag hinner inte dit!!! hon gråter och vill kramas.

- Hemma kan du prutta hur du vill, jag tycker om dig och dina pruttar.

Hon släpper ämnet.

Morgonen därpå känner jag en varm hand som klappar mig på rumpan och säger:

- Det luktar prutt, men jag tycker om dina pruttar mamma.

Ett lagomt heloween firande med spindlar lite här och där gjorde susen.
20 arbetsdagar kvar tills det blir lååååång ledigt 18 dec - 11 jan

Kram V

Uppdatering

Ganska exakt för en månad sedan satt jag här. Det blir uppdatering när det blir, i kväll blir det.
Lillan var lite sjuk för några veckor sedan annars har vi peppar, peppar klarat oss. Jag och storasyster är vacinerade och det blir lillans tur till veckan.
Det har varit mycket diskutioner om man ska vacinera sig eller inte.

Det har varit mycket på jobbet och det börjar äntligen lugna ner sig. På onsdag ska jag löneförhandla och skriva på att jag är anställd som förskolelärare. Det är jätte kul att andra ser det jag har känt länge. Jag är bra på mitt jobb. Att man sedan kan "slippa" studera 3år på högskolan och ändå "bli" förskolelärare kan diskuteras.

På onsdag kommer min kusin Ida och vi ska åka till Budapest. Det ska bli toppen! Jag har knappt hunnit fatta det. Sedan är det 1 dec och alla julsaker ska fram. Julkalendern till barnen bör vara något så när klar. Jag längtar efter julstämningen och pysslet, men det känns som om tiden kommer bara flyga iväg. Det är så varmt ute´+11 -12 grader både igår och idag så julstämningen känns avlägsen. Vi åker upp redan den 18 dec och stannar till den 28. Ska bli skönt att få vara hemma med mamma och andra godingar.

Ja mina vänner, jag har inte så mycket mer jag vill avslöja. Jag passar på att önska er en god jul och gott nytt år för det lär väl dröja innan vi ses igen.
Kram V

Ribban ligger lågt

Hej!
Tro inte att jag är tillbaka, nej jag är hemma med Lillan och vabbar. Inget allvarligt det är jag som tycker det är skönt att vara hemma.
Det har varit tufft på jobbet och jag ställde mig upp och sa: Nu får det vara nog!
Det är alltid jobbigt att ställa sig upp ensamen och säga vad man tycker. Det läskiga är nog tiden då du inte riktigt vet om eller hur du kommer landa.
Jag landade bra och är stolt över att jag hade modet, för det blev så bra.

Idag när Lillan insåg att hon inte skulle få stanna kvar på förskolan utbröt en mindre vulkan av ilska, sorg och besvikelse. Med mötande småleende föräldrar som nickar och njuter av att det inte är deras unge som har fått ett utbrott tänker jag: hon trivs hon vill vara där om dagarna, bra tecken.

Förutom att löven har trillat ner och 3 av mina vänner har hittat nya bostäder, 6000kr mer i månaden, nya arbetskamrater, cyklat 64mil, så rullar livet på. Det har funnits dagar då barnen har legat ute på facebook och blocket som bortskänkes men jag tycker det funkar att få ihop livet.

Det mesta handlar nog om att hur högt jag lägger ribban. Vad är viktigast för mig? Jag är inte den som stressar upp, rycker mer på axlarna och säger att det ordnar sig. Jag kan leva i kaos, med saker över allt. Tvätthög som växer. Jag låter disken stå framme efter middagen och kastar mig i soffan och kollar på bompa med tjejerna. Diska kan jag göra efter dom har somnat. När klockan närmar sig kl. 22.30 skiter jag i allt som jag inte har hunnit, jag behöver sova.
Oansvarig, slarvig för vissa. För mig en livstil, just nu är tiden jag får med mina barn viktigast.
Men det är väldigt sällan man har samma behov i en relation. Inte i min i alla fall. Jag lever med den mest kärlekfulla, omtänksamma pedanten. Vi går halva vägen var. Jag vet att det är viktigt för min kärlek med ordning. Jag höjer min ribba och han sänker sin.

Storasyster har funnit sig tillrätta på sin nya avdelning. Det tog ett tag och naturligtvis var jag tvungen att ta ett samtal med pedagogerna. En bok mindre i handen, konkreta förslag och lätta steg lämnade jag samtalet. Det är inte för inte som jag är anställd på Stockholms bästa förskola.
Lillan babblar och vinkar till alla. Idag när vi åt lunch så var jag tacksam över att hon är mitt andra barn. Hon ropar, pratar, härmar alla och ger sig inte en tum Skriker och visar vad hon tycker om någon ignorerar henne. Här hemma är hon vår clown.
Syskonrellationen har blivit bättre men tuffare. Oftast är det Lillan som vill ha det storasyster har. Jag får bita mig i läppen för inte låta lillan få det hon vill ha bara för att få tyst på hennes tjutande. Vi har ett dagligt alarm som slår på då och då, Lillan men det har blivit bättre. Hon börjar också inse att det fungerar inte att få sin vilja genom att skrika.

Framtiden ser bra ut. Hoppas att vi fortsätter hålla oss ganska friska och slipper besök utav svinet. Ska iväg med min älskade kusin Ida till Budapest en weekend i november. Julen firas i Norrbotten och med mycket snö hoppas vi på. En godmiddag och biobesök här närmast på Lördag. Ja just nu känns det lätt att leva, kanske för att de flesta behoven är tillfreds.

Glöm aldrig att säga det du behöver, ingen annan vet det, även om du tror det.

Kram V

ps. jag lägger upp bilder på barnen via facebook ni som har saknat uppdatering

Thailand

Vi var i Pattaya som ligger 147 km sydost om Bangkok och är Thailands mest utvecklade turistort, packad med höghus, hotell, barer och restauranger. Att gå en bar runda med barn är inga problem i Thailand. Nu var vi "tidiga" kl. 23 alla var som galna i barnen. Turister, infödingar, gammla som unga. Det tog någon dag innan jag vande mig att alla ville klämma, känna och ta kort på mina barn. Lejon honan i mig morrade och ville försvara. "Fan jag skulle ha vacinera dem mot sekret" nåja hemma igen och en i mängden.

Lillan ville inte bada, hennes vatten skräck efter kaffe olyckan satt kvar. Jag tvingade in henne i duschen då hon började bli för het, men hon trivdes bra i skuggan. Satt i vagnen och pulade med allt möjligt. Åt frukt tittade på när vi badade. Jag insåg hur lyckligt lottad jag var nör hon efter 12 dagar skulle i och bada. Hon hade ingen rädsla, sprang mot vattnet, då jag ropde STOPP! sprang hon fortare. Storasyster flöt omkring på sin badring och njöt. Som vanligt görs all på en höft, det är inte så noga ta ett piller så blir du bra. Kloret i vattnet måttades på en höft och vi ljushåriga fick en grön nyans i håret. Inget att gråta över men Thailand i ett nötskal. Jag hade räknat med att det skulle regna men regnet kom aldrig. Jo 1 dag regnade det hela dagen. Annars 14 dagar med sol, dis, molnigt men uppehåll. Det bästa med hela resan var att komma hem. Här lägger vi ut flera tusen och den bästa upplevelsen är att komma hem, till rent vatten, renligheten och enkelheten. Storasyster hade hemlängtan efter en vecka.

Nu är det jobb, vardag och livet som vätar. Jag är laddad.
Kram V

Älvsbyn

På något sätt hade jag trott, önskat eller drömt att vi skulle bila upp och ner. Vi skulle unna oss en hotell natt på vägen upp och ner. Ingen bråska vi hade ju semester... Vi skulle stanna, mysa och vara lyckliga.
Innan Uppsala dvs efter 35 min, börjar barnen tröttna. Sedan var det bara att leka, sjunga, tjoha underhålla och stanna för åksjuka.
När hotellnatten kom var föräldrarna helt slut och barnen över aktiva. Vid första möjliga internet uppkoppling bokade jag nattåg för mig och tjejena hem. Kanske var det jag som vantrivdes mest? Men det var en lättnad att få åka tåg hem.
När det är sommar i Norrbotten kan du aldrig räkna med värme. Det kan vara allt från +5 till +25. Vi hade tur och behövde inte använda varken regnkläder eller jackor. En hel burk solkräm gick åt.

Pappa har 9st syskon. Varannan flicka/pojke. Hälften blåa ögon efter farmor och hälften bruna efter farfar. Det har alltid funnits en gemenskap och samhörighet bland syskonen. Barnen får ta hand om varandra, för ärligt talat jag har ingen aning hur man skulle kunna ta hand om 9 barn och hem samtidigt. I år fick vi delta på släktträff, jag säger bara tjoho vilken matfest. Tipsrunda och uppdatering vad alla pysslar med. Inte för att Norbergs släkten håller inne med information, det är liksom viktigt att alla får veta om något nytt händer.
Kusiner och kusinbarn, det saknades 7 st kusiner. Helena och Nina var lyckliga över att ha den smartaste pappan/kusinen som vann tipsrundan.

Jag han med några sprinrunder på morgonen. Det var tur för annrs hade det slutat illa men det blev pluss minus noll efter 2 veckor i frossarlandet. Det var varma sommarkvällar och efter som solen knappt går ner kunde man använda hela dygnet till det man ville. Vi han som vanligt med shopping. Vi hittar alltid något, kanske för att det är nu man har tid. Barnvakt och ledighet.

Storasyster var leksuger efter två veckor utan kompisar.
Barnens tremänning var på besök hos sin mormor, min faster. Det ljusa håret och de blå ögonen ger en släkt känsla.
Tiden går fort i Älvsbyn. Många goda middagar,vänner, kusiner, fester, träffar, egentid, shopping, aktiviteter och annat skoj.

Mormor Vera kom på besök och tittade till oss. En perfekt mellan landning innan Thailand...

Bitter

Hade jag bott i Amerika, haft mer ork, pengar och tid så skulle jag stämma Älvsbyn Tryckeri för psykisk stress. Ekonomisk och fyskisk belastning.

I morse ringde jag och medelade att:

-Storasyster blir ledig i dag.

- Men då hinner vi inte säga hejdå. Ni är ju lediga, det är hennes sista dag idag .

- Jaha, då måste jag ha medelat eller tänkt fel. Men här hemma står det att det är vecka 25 nästa vecka.

- Nej det är vecka 25 nu.
Efter mycket snack hit och dit så ser jag.

- Det är fel i vår kalender, dom har tryckt fel i Juni ser jag nu. Nä jag förstår, det är klart att hon inte kan komma nästa vecka. Vi har anmält och ni har tagit in andras avdelnings barn.

Vem ska jag slå ihjäl? Är det så här barnen känner sig när det inte blir som dom hade tänkt sig? Jag hade tänkt hinna tvätta, städa, rensa, packa och förbereda inför vår Älvsbyresa och Thailand. Det är bara att glömma. Lillan är överallt, tömmer ut allt, kastar allt, drar omkring på allt. Storasyster leker lite här lite där. Själv blir jag bara matt över att det blir rörigare och rörigare. Ryggen värker för jag böjer sig helatiden för att plocka. Jag säger bara: Bajskorv!!!

Fast det är våran sista långa sommar tillsammans. Jag skiter i att städa, jag skiter i att plocka, jag ska vara med mina barn och njuta av det. Det är en löjligt problem, det är lika bra att förlika sig med det.

Detta innebär även att bloggandet tar sem. Men om jag känner mig själv så kommer jag nog skriva oftare än jag tror.

Glad sommar V

Jag älskar vår mamma!

Två kvällar i rad har jag mött grannen Annelie och promenerat. Jag mår redan så mycket bättre. Jag har verkligen fått det jag behöver, motion och vuxen prat. En glad och nöjd Veronica. Springskorna ska definitivt med till Älvsbyn, där finns det bra spring runda, tid och barnvakt på morgonen.

Att vi har ett monster här hemma har ingen missat, men vi har faktiskt en ängel också. Det är inte allt för ovanligt jag får höra:

- Tack min mamma! Åååå min mamma tack! Mamma, Tack.

- Förlåt mig mamma, gick det bra?

- Jag älskar min mamma. Jag älskar vår mamma.

- Jag kan hjälpa min mamma.

Det kommer plötsligt, oväntat och överaskande. Lika överaskande är det borta och ersatt med tårar och frustration. Visst är livet härligt!

Det rycktas om barnvakt, sömn, kärlek och chokladprovning. Låter väligt lockande.

Kram V

Jag är från Älvsbyn

Vi har haft en toppen helg. Ylva och Hendrik var på besök. Nu kan man säga att Hendrik tillhör familjen, varje gång vi ses inser jag att vi ses allt för sällan.

Lillans favorit Putte kom på en kaffepaus från allt renoverande i nya lyan i Kallhäll. Lillan är så gullig, glad, charmig och väldigt arg. Hon ska göra allt själv redan..

Vi åkte till Uppsala och Storasyster lyste och kärleken flödade mellan barnen. Vi besökte IKEA, Att de två första bokstäverna i namnet IKEA är en förkortning av Ingvar Kamprad är lätt att förstå. Men vad betyder då E:et och A:et? Jo, Elmtaryd och Agunnaryd.
Elmtaryd var namnet på gården där Kamprad föddes och ligger i byn Agunnaryd, några mil utanför Älmhult i södra Småland.

Gratis barnvakt, barnen lyriska och föräldrarna lutar sig tillbaka med en kaffe. Ingvar han vet vad man behöver.

I uppsala stannade jag en kvinna och frågade efter närmaste bankomat. Till svar får jag:

- Tyvär jag är inte här ifrån, kommer från Älvsbyn.

- Älvsbyn!?!

Jag fick ingen vägbeskrivning men en livshistoria som hade både sorg o glädje. Mycket märkligt hur jag springer på människor från det lilla samhället.

Helgen blev förlängd med Västeråsbesök, fick massage, barnvakt och tvätten blev tvättad. Nej, tyvär hon går inte att hyra, fullbokad av mig.

Kram V

Den första svordomen är här.

Jag tror alla 3-4åringar har en släng av torrets syndrom. Det liksom bara måste kastas ut ett fult ord här och där. Här hemma kan man ha ett trevligt samtal och helt plötsligt kommer det: Bajs!

När hon är arg så kommer det, Bajs! Det värsta/elakaste hon kan säga till någon är DIN BAJSKORV! Det byts ut ord till bajs. Själv tycker jag det är lite komiskt att alla barn ska igenom "bajsstadiet". Det blir inte märkvärdigt, om man inte gör det så förbjudet/märkvärdigt. Grannes barn höll på att smälla av och blev helt lyrisk när jag uppriktigt var intresserad utav hans bajsprat och tankar om bajs. Hans mamma skulle bara veta...

Monstret, 3-årstrotts, dampungen, eller det jag föredrar, kraftig personlighets utveckling. Har ännu ett namn:

Trotssyndrom (engelska Oppositional Defiant Disorder, ODD) är en diagnos inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det kännetecknas av ett mönser av negativistiskt, fientligt och trotsigt beteende. Däremot involverar det inte fysiskt våld eller skadegörelse.
Trotssyndrom kan med stor framgång behandlas med föräldrautbildning. Barn med trotssyndrom blir därmed i många fall symtomfria efter en tid. Trotssyndrom kan dock även efter hand tillta i omfattning och övergå i uppförandestörning, när beteendet går över gränsen för vad som är acceptabelt i samhället.
Trots är normalt beteende hos barn. För att den psykiatriska diagnosen trotssyndrom skall kunna ställas måste barnets trotsande alltså ingå ett systematiskt mönster av negativism som präglar barnets förhållande till omvärlden.

Jag vet inte vad som är värst. Att trotssydrom kan övergå till ett nästa stadium, uppförandestörning? Eller att det fokuseras som ett problem. Det är vi vuxna som har ett problem, barnet i sig är inget problem. Mer Föräldrautbildning!

Lillan hänger på de flesta aktiviteterna så gott hon kan. Hon har inga problem att ta höga toner och pipa så alla hör när hon inte hänger på. Att man kan vara så liten men ändå styra en hel klunga med 3åringar det är inte något problem om ni frågar min dotter. Jag har insett att jag behöver inte försvara henne i syskon bråken. Det är oftast hon som börjar.

Det blev ingen bio i kväll. Men en rulle, i soffan med sin kärlek. Vad kan vara bättre?

Trevlig helg! KramV

Det finns flera monster

Torsdag och skogdag, vilket innebär att jag som förälder måste vara där till 09.00. När stressen började öka 08.30 och svetten började pärla sig säger storasyster:
- Jag vill va hemma idag.
Vilken bra ide, vi skiter i att lämna idag vi är hemma.

Det har regnat några dagar till och från. Men det hindrar inte oss från att leka och ha kul. Vi har haft 2 konfliktfria dagar. Grädden på moset är att "grann Rebecka " som är värdens mysigaste tjej har haft besöka av sitt monster. Är det inte härligt att få se andras monsterungar, man känner att det finns hopp, det är inte bara mitt barn har ett monster inom sig.

Snart helg igen, vi vuxna i familjen upptäckte att vi hade en massa olika behov. Vi ska ha besök på söndag, träffa Hannes i uppsala innan han åker till thailand, gå på bio och ha barnvakt, träffa Johanna i parken på lördag, städa och tvätta. Vi insåg ganska snabbt att helgen räcker inte till. Men som tur är kommer det en till.

Kram V

Hemmet är den bästa skolan.

Tre minuter har gått efter att jag blev väckt av min älskade 3åring, jag vill redan ge bort henne. Ångesten växer i brösten, får man känna så här? Får man vilja ge bort sina barn. Får man ångra sig?

Italien det var tider det, så långt borta men så nära. Får man vilja vara någon annans stans? Det var ju det här jag ville ha, eller? En familj, barn, närhet, kärlek, gemenskap, utveckling och konflikter?

Hon tittar på mig, smeker mig över kinden och pussar på mig. Jag blir varm, glad och svarar på hennes kontaktsökande. Vad vill hon? Ena sekunden kramas hon andra bits hon?

Barn på förskola får bra intellektuell utveckling
Små barn, ett till tre år gamla, mår bra av att vistas på förskola. Enligt Statens folkhälsoinstitut har barn som går på förskola en bättre intellektuell utveckling än jämnåriga som varit hemma. Det är grundat på en sammanställning av forskning inom området som pekar på att systemet fungerar väl om personaltätheten är tillräckligt hög, så som det är i Sverige. Slutsatserna gäller barnens intellektuella färdigheter, inte deras emotionella utveckling.

Källa: Sveriges Radio, Ekot Jozephine Hagenlöf

Hon vill ha emotionell utveckling, hemmets ansvar att lära ut. Personlig utveckling, kännslomässig utveckling och bekräftelse. Hon vill ha bekräftelse att jag älskar henne även om hon biter mig. Kommer jag vända henne ryggen när hon har gjort fel? Eller kommer jag sätta en gräns? Ge henne kärlek i alla fall, fast hon har gjort fel? Hon utforskar livets mening, livets skola, hon lär sig emotionella spelreglerna i hemmet.

När jag ser på henne och förstår vad hon "pysslar" med känner jag en värme och glädje. Vi ska fixa denna utmaning, vi ska utforska livets mening tillsammans. Vi ska bli arga, bråka, gråta, skratta, ge och ta kärlek. Vi ska klara det tillsammans...

Det är inte lätt att vara liten, men det är inte lätt att vara förälder heller.

Kram V

Jobb och sånt

Vilket väder! Det har varit underbart, men jag låtsas inte om att det rycktas om sämre. Det klasiska Svenska-väders-stressen pockar på. " det gäller att passa på" man vet ju alldrig hur morgondagen ser ut, det kan regna resten av sommaren, nu ska vi ut och njuta.

Jag är verkligen redo för att jobba, lämna min borg och vara något annat än mamma/hushållerska. Okej jag är inte en av de bästa städerskorna men jag försöker och tvingar mig för det här med ordning är verkligen inte min grej. Jag längtar efter att göra något annat, kanske speciellt efter dagens bravader.

Idag var båda tjejerna hemma det var planeringsdag på förskolorna. Jag har fått 10st utbrott, gråtit en skvätt i köket och sagt upp delad vårdnad. Jag når inte fram, och kanske är det just det som är felet. Jag försöker för mycket. Att vara så jävla pedagogiskt och ha tålamod till tusen? Det är reaktion och handling som behövs. Det tåls att tänka på.

Idag hade storasyster och tänkt på det här med jobb:

- Mamma, du har ett eget jobb nu.

- Vad menar du?

- Du har ett eget jobb, där du hade snäckorna.

( jag tog med mig snäckor från Italien jag var med jobbet)

- Ja, jag har ett jobb.

- Men pappa har också ett eget jobb.

- Ja han jobbar med datorer.

- Mamma, när du jobba pappa här. Nu pappa jobba du här.

- Ja vi turas om att jobba och vara med er, sedan kommer både mamma och pappa jobba, då är både du och lillasyster på förskolan och sedan kommer någon av oss och hämtar er.

- Jaha, men nu du inte jobba.

- Nej inte än. Men snart, väldigt snart...

Kram V

Tvätta glasögonen snarast!

Man blir så lätt hemmablind. Man skulle kunna ge som ett exempel att alla människor har glösögon, personliga glasögon. Alla har olika erfarenheter, upplevelser och känslor. Det innebär att alla ser olika på saker utifrån sina egna glasögon.

En gemensam sak med dessa glasögon är att vi alla behöver rengöra glasögonen. Oftare än vi tror.

Förutfattade meningar, ensamhet, trångsynhet och framför allt vanor fastnar på glasögonen. Vi ser inte klart längre. Allt rullar på och vi ser inte hur bra vi har det, vi ser inte med rena glas utan med förutfattade och smutsiga.

Kan det vara detta som gör att vi tycker att tiden och livet går så fort? Vi tar livet för givet och får ett tunnelsende?

Jag fick chansen att putsa mina glasögon i Italien. När jag kom hem undrade jag om det var samma barn jag hade lämnat?

Storasyster går på toa för nr 2. Lillan sätter gränser till både mig och Storasyster. Att det är hon som bits och slåss kan man inte tro då man ser henne. Båda barnen känns mer självständiga. Jag tror att Italien resan gjorde gott för oss alla.

Igår hade Storasyster sin sommar avslutning på förskolan. Gissa vem som hördes mest och tog instruktionen om att sjunga högt på allvar. Mycket, riktigt Storasyster.
Trevlig helg!
Kram V

Buzzador

Igår hade vi styrelsemöte och jag hade samlat in motioner/förslag på utelek för barnen och en bänk med bord. Laddad med hur man får en dialog att flyta så gick det galant. Det var ett motstånd och oro hur det skulle se ut. På onsdag ska vi mäta ut och se om lekstugan/lekbo kommer att kunna få plats. Jag tror det kommer bli jätte roligt, vackert och pricken över i:et.

Det hade komit ett paket från Buzzador när jag kom hem. Förra gången fick vi barngröt till en hel förskola. Denna gång fick jag 4 st olika löst te och en tehållare. Storasyster har hunnit provsmaka. Hon gillade bara en sort. Så nu ska det drickas te som alldrig förr. ( ja mamma jag vet att man blir hård i magen av mycket te)

Alla kan bli en Buzzador, det är gratis. Alla produkter kommer på posten och är betalda. Det du måste/behöver göra för att få flera prova på produkter är att göra en utvärdering. Vill du också bli en buzzador? Klicka här

Nu är det picknik, sommarfester både lite här och där. Förskolan, jobbet och med vänner. Det är mycket trevligt. Men tiden går alltid så fort då man har trevligtJag känner att jag vill ha barnen mycket hemma. Det är sista sommaren vi kan göra som vi vill. I går var vi hemma. jag tyckte vi skulle gå och köpa glass. Storasyster tyckte också det:

- Mamma jag vill åka tåg.

- Ja, vi kan åka tåg och köpa glass någon stans.

- Jag vill åka stan och köpa glass.

- Va? Ska du in till stan?

- Ja, jag vill till stan, jag köpa glass i stan.

Jag tror hon har hunnit blivit en stadsrått medans jag var borta. Lillan är arg och tar mycket plats. Hon knuffs, skriker och gråter högt fast det knappt har hänt något.

Idag när vi var på BVC, 3årskontroll säger sköterskan.

-Lillan verkar ta mycket plats och är väldigt framåt.

Kram V

.
.

Italien-Rom

Då har man varit där. Landet Italien, där finns det värme, kärlek och glädje. Jag kan bara hålla med. Vi har varvat med jobb och fritid. Sista dagen avslutade vi i Rom. I 35 graders hetta kan det vara svårt att låta bli att bada i varje fontän som finns. Men det är strängt förbjudet och höga böter. Nog för att vi vet att många andra länder har lite annorlunda trafikregler. I Italien handlar det om kännsla. Regler är tipps men inget måsten, I Rom var det lite bättre, jag såg inte en enda bil som inte hade någon slags skada.
Naturligtvis var jag tvungen att se Spanska trappan. En trappa som de flesta, men nu har jag varit där.
Spanska trappan uppfördes med franska pengar, och byggnationen godkändes av såväl påven som den franske kungen. Det namn som används, dock inte av fransmän och italienare, är totalt missvisande. Det har helt enkelt lånats från namnet på piazzan vid trappans fot, Piazza di Spagna.

Coluseum italienska Colosseo, ellipsformad amfiteater i Rom. Armeringen till Colosseum drogs ut och smältes ner till vapen, vilket ledde till att en stor del av byggnadens yttre del rasade samman vid ett jordskalv.

Fontänen är ett mycket populärt turistmål och traditionen säger att man skall kasta ettmynt över axeln ner i fontänen och att detta på så sätt skall bringa personen som kastar myntet lycka. Jag glömde totalt bort att kasta ett mynt, i Fontana di Trevi. Fontänen förekommer i Federico Fellinis film Det ljuva livet (La Dolce Vita) där Anita Ekberg gör sitt berömda bad i fontänen.

Naturen är ljuvlig. Mycket grönt, blommor, och träd av alla des slag. Pelagoner är en storfavorti. Som jag själv kan tycka är lite tråkig och kanske underskattad? På Capri var naturen oslagbar. Priserna lika så. Det är känt för att vara dyrt. En cola 33cl gick på 60kr en kaffe på 50kr och två kulor glass på 80kr. Vi åkte upp på ett lokat berg med en bergbana, det var underbart. Vi såg delfiner som hoppade och lekte i havet.

Vi bodde i naturen och man fick akta sig för jätte kottar som kunnde ramla ner. Storasyster blev mycket glad och imponerad. Jag blev inte mindre poppulär när jag visade min fångst av snäckor heller. Lillan tyckde dom var riktigt goda att suga på. I Italien badade vi varje dag, fick mat och dansade varje kväll. Vi jobbade med NVC så att tårarna ran och skratten ekade.

Den enda lilla missen jag har gjort var när krafterna började ta slut, hjärnan blev mossig och konsentrationen försvann. Jag hade köpt en helt ny solskyddsfaktor som jag hade kvar i handbabaget som jag fick slänga, den var för stor för att ta med in i planet. 200ml. Jag lämnade/glömde även kvar min påse från taxfree på planet, det var endast lite choklad och annat kraffs som jag hade lagt mina sitsa euro på. Det kostar nog mer att åka ut änn vad sakerna i påsen är värd.
Idag är jag lagomt trött, men det spelar ingen roll. Hemma igen med familjen och en lyckad resa i ryggsäcken. Jag har inget att klaga på.

Kram V

Hej och Hejdå!

Det har varit dåligt med uppdatering på bloggen. Det beror på att jag har varit fast i Storasyster säng till kl. 22.00 på kvällarna. Jag har prioriterat familjen helt enkelt. Nu ska jag prioriter mig själv. Jag lämnar Sverige för Italien i hela 5dagar. Äntligen ska jag få möta det varma, goda och ljuvliga landet Italien. Jag är taggad, lättnad, nervös och överlycklig.

Vi har haft 3års kalas. Det har varit lyckat och roligt.För att inte tala om mitt socker återfall, nåka det är bara att ställa sig upp igen.
Äntligen fick hon sin prinsessklänning. Den har hon sucktat efter länge. Nu är hon stor. Med sin nya cykel cyklar hon stolt runt och visar den för alla. Jag tror minnsan att hon har snart har betat utav hela grannsälskapet.

Det är härligt att bli stor. Man får äta godis, tugga tuggumi, sitta fram i bilen, bestämma själv, leka hemma hos kompisar, gå ut själv, cykla själv. Men med alla dessa roliga upplevelser följer att ansvar också. Man kan då inse att det är inte alls så roligt att bli stor. Det blir ett bakslag. Man vill äta välling, för att prova och inse att hon (Storasyster) aldrig har gillat det och vill inte ha.

Nappen!?! Ååååå nappen, kära lilla napp. Kan jag få min napp? Jag ångrar mig? Jag vill ha min goda napp. Det har varit några tuffa kvällar, men vi ser ljusningen. Personligen tror jag att det handlar mycket om att hon tycker inte om att sova. Varken med eller utan napp. Det har alltid varit svårt att somna även med nappen, om jag tänker efter.

Lillan, vårat charmtroll eller argtroll. Hon blir så arg när vagnen fastnar när hon kör. Boken går inte att öppna, det blir inte som hon hade tänkt sig eller det går inte som hon vill. Jag ser ett oroväckande betende med stampande fötter och högröd i ansiktet. Nåja "lite" humör kan man komma långt med. Det är ingen som trampar på Lillan.
Vår Älskade Faster Åsa ska ut i värden. Hon är den i familjen som står för show, glamor, sång och kändiskap. Vi andra tittar gärna på, förutom farmor då som är med i kör. Åsa ska till Mallis och jobba. Jag avundas att hon får se värden, värme, bad, nya människor/kulturer. Hon står på scen och visar sitt inre och låter alla titta på. Det är jag inte avuns på, men mäkta stolt att jag känner henne. Den där snygga, roliga charmiga tjejen på scenen känner mig. Hon är snart tillbaka. Det får mig en anledning till Mallis, undra om jag ska klämma in den resan mellan Italien och Thailand, eller varför inte efter Älvsbyn resan? Det tåls att tänka på!

Nu är det dax, jag lämnar över till ödet, mamma, sambon och er andra. Vi ses, på återsende! Kram V

Glad 3-åring

Går kvällens natting är det värsta, sorgligaste, opedagogiska, sorgligaste och lärorikaste jag någonsin har varit med om.

Jag och Storasyster bråkade tills båda grät och skrek. Jag ville att hon skulle prova på att ligga i sängen och slappna utav. Men ju tröttare hon blev desto mer vägrade hon naturligtvis att prova.

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer ligga brevid henne och natta. Jag tänker inte räkna med att ha egen tid på kvällen. Inga förväntningar- Inga bevikelser, måsten eller stress. Hon är för orolig för att somna själv.



Det var roligt att min morbror Patrik var här i dag, mamma. Patrik (paptik) låter som Paprika (patia). Det nästan samma mamma. Jag älska både paptik och patia!

Idag fick jag barnvakt och kunnde åka och handla inför 2dagars kalaset. När Storasyster ingåg att det är i morgon det ska firas blev det en seger dans, och ord som jag fyller tre. Nu e jag tre år! Mamma är jag det imorgon? Jaaaaaaa!




Lillan har knatat omkring på gården hela dagen. Ätit det hon har hittat, men nöjd och glad. Var riktigt ledsen igår kväll. Jag tröttnade på dessa ledsna kvällar så nu åkte alvedon sprutan fram. Hon sov mycket bättre i natt. Tack o Lov



Kram V

Tipp Tapp, schhhh hon kan vakna...

Storasyster 3månader (första upplevelsen i badkar, kanske därför hon hatar att få vatten i örornen? Hon ser väldigt rädd ut?)

Lillan 3månader

Jag har varit trött (är det fortfarande) och gått/går under namnet; Levande zombi. Storasyster somnar sent ca 22.00 Lillan vaknar en gång i timmen mellan 23-04, jag själv gnislar tänder och sover oroligt. Så just nu är jag inte på topp.

När jag väntade Storasyster så tänkte jag att mitt barn ska vänja sig med ljud. Jag ska låta radio vara på. Då vänjer barnet sig vid ljud och kan sova fast det låter. Två barn senare sitter jag vrålhungrig men vågar inte gå ut till köket och rota i kylen och skåpen för då kanske Lillan vaknar. Det är bara ett faktum, man gör vad som helst bara för att dom ska sova så mycket och länge som helst. Storasyster har myror i kroppen, känslostormar och har atitydsproblem när det gäller att sova.

Ikväll när jag kom hem efter vägningen (som visade pluss) var det kaos hemma. Kärleken/Pappan var gråtfärdig, vit i ansiktet och mörk underögonen. Man kunnde känna i hela rummet hur arg/trött och less han var.

Lillan hade fått kaffe på sig och över hela soffan. Hon hade inte fått några större skador men jag kan bara tänka mig hur ont det måste göra i hans pappahjärta. Storasyster hade tagit söder olika saker, biti, slagit och knuffat sin syster. Att han själv behövde packa inför helgens kickoff sänkte nog inte hans stress hormoner. Han såg lättad ut att jag kom hem.

Jag är trött och går under namnet; Levande zombi. Storasyster somnar sent ca 22.00 Lillan vaknar en gång i timmen mellan 23-04, jag själv gnislar tänder och sover oroligt. Så just nu är jag inte på topp.

Vi håller på och planerar 3års kalas här hemma. Det är jätte skoj. Storasyster kan vara med och bestämma, planera och hjälpa till. Det har lovats prinsess kronor på glassen, bullar och chokladbollar.

Men först någon timmes sömn hoppas jag på!

Kram V

Liten blir stor.

Det har funkar bättre än väntat. I går somnade Storasyster snabbare, men inte utan protester. Hon sov hela natten, jag kanske har fel men jag tycker minsan att hon har blivit gladare. Det är lite läskigt att sluta med alla "baby" saker. Blöja och napp. Helt plötsligt är hon inte liten och beroende utav mig...
Nu börjar min viktigaste roll som förälder. Att vara där fast ändå inte för mycket. Hålla handen och ta emot när hon ramlar, hjälpa upp lagomt och ge henne all kärlek hon behöver. Visa att jag finns, ge eget ansvar, skapa relation och respekt.
Det är nu det riktiga jobbet börjar.

Lillan har också blivit stor. På skansen fick hon uppleva sin första karusell. Hon var lyrisk men också väldigt arg då hon var tvungen att gå ur.
Det var inte bara Lillan som tyckte det var roligt alla vi vuxna skrattade så gott.
Kram V

Napp beroende!

Vi hade tagit ett familjebeslut. Alla var med på förändringen och alla skulle kämpa med sitt tålamod. Alla var för.

Igår åkte vi till skansen. Kattungarna skulle få Storasysters nappar. En stolt och glad tjej kastar iväg alla sina nappar och en bit av snutten.

Att vara snart tre och förstå konsekvensen utav sitt handlande finns inte, förän konsekvensen är en faktum. När man ska sova.

Storasyster tyckte det var hemskt att sluta med nappar. Kattungarna kunnde minsan komma tillbaka med dem, nu hade dom haft dem länge. Hon kunde låna en napp av katterna en liten stund sedan skulle katterna få tillbaka dem igen. Hon kunde även tänka sig låna Lillasysters napp.

Men efter 2timmar snurrande i sängen kom sömnen. Inte ledsen eller arg, bara saknad utav sina nappar.

Jag själv har redan ifråga satt varför vi slutade med napp? Nappen är en utmäkt propp för allt babbel. Jisses vad hon babblade i bilen hem. Det var ingen ide att försöka få berätta något.

Nattningen, tidigare kunnde jag sitta framför TV:n och surfa medans hon knoppade in. Nu får vi/jag börja om från början. Läsa saga, ligga brevid och vänta och vänta, eller somna själv och inget blir gjort. Men snart blir hon trygg i sig själv utan nappen också. Det tar sin tid. Men man ska inte glömma att nappen löser många "problem" som vi vuxna vill slippa.

Min "vän" freud hade en teori om att spädbarn har och får lustkänslor för napp. Dom får en kick och njutning utav att suga på saker/händer och sin napp. Jag förstår och vet vad han talar om, delikatobollar. För vem vill sluta med sådan som man mår bra utav? Men det är bara för stunden och en "falsk glädje/njutning". Det innebär att jag är beroende utav yttrefaktorer för att må bra.

Att ha napp är ett hett ämne. Vissa vägrar ge sina barn napp, det är onödigt, fult, tänderna förstörs, barnen blir mer gnälliga, napp är nedvärderande och språk hämnande

Medans andra tycker det är underbart, skönt, positivt, enkelt, och tillfredställande.

Vad tycker du?

Kram V

Trappvarning

Det sprakar och knastrar när jag går i mitt hem. Jag får stanna varannat steg och skrapa av alla popcorn som har fastnat under mina fötter. Det har varit popcorn fest här hemma. Kärleken jobbar över och vi har haft tjejkväll. Nu ligger dom utslagna efter dagens bravader.

Vi åkte idag till Stäket och kunde beskåda Älvsbyhuset. Älvsbyhus har levererat modulbyggda trähus sedan 1960. Genom årens lopp har dom sålt över 30 000 hus i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Dom ploppar upp lite här och där. Naturligtvis är jag uppvuxen i ett Älvsbyhus.

Men vackrast av allt var lilla Tuva så liten och mjuk. En månad gammal och inte ens uppe i Klaras födelsevikt. Så kan det vara, alla är vi olika fast lika.

Den största händelsen idag stod storasyster för. Nr 2 i pottan på bortaplan. Stolt och nöjd fick alla fick beskåda resultatet.

Lillan har något klagomål att framföra. Hon är inte sig lik. Nått knas, jag kan säga så här. Jag har sprungit omkull henne 3ggr idag. Hängande, klängande och pipande runt mina ben så är det lätt hänt.

Sömnen krånglar, matlusten borta och högliga klagomål. Jag tror tänder, som vanligt.

Vi bor längst ned och har en stor entre/trapphus där barnen kan vänta på mig. Barnen brukar gå ut i entren när jag klär på mig och fixar det sista innan vi ska gå iväg. Lillan älskar att gå ut i trapphuset och titta ut genom den stora entren dörren. Idag gick dom ut men plötslig hör jag storasyster ropa:

- Maaaaamaaaa! Kaaaaaaaajaaaaa!

- Va?

- Titta Mamma Kaaja är där uppe! Hon i trappan.

Va? Skit vad säger hon? Jag springer ut.

- Men älskade! Här får inte du vara, nej nej nej aja baja. Kom genast ner.

Lillan står på högsta trappsteget och klappar händerna.

Jaha då var entre-lösningen borta.

Naturligtvis gallskriker hon och protesterar hon utav dess like. Hon måste göra bort sin treårs trotts nu, som hon kastar sig på golvet och skriker åt allt hon inte får.

Sratta lagomt. Jag vill inte höra! Hon gör visst bort sin trotts nu. Jag tror det i alla fall, så det så.

Man kan väll alltid hoppas!?!

Kram V