Året alla över 3år kommer minnas

Spanskan sjukan bröt ut 1920 och Covid19 startade 2019 men blev verkligt för de flesta 2020. Vi var i Kapverde på sportlovet 2020 med "Kapverde familjen" som vi kallar dem. En parantes, men det är en familj vi mötte 2018 på Kapverde som bor i Stockholm och förblev våra vänner.

När vi lämnar Kapverde pratar vi om viruset som har börjar sprida sig, men verkar vara i andra länder och jag min optimist lyssnar med ett hälft öra.

Vi kommer hem till Sverige med alla andra från alperna. Sverige blir lika påverkad som alla andra länder, framför allt Stockholm.

Det blir ett högt tryck på skolor,omsorg och förskolor men framförallt vården. I april är alla enade och tar sitt ansvar. Jag sitter i allt fler möten där barn far illa och socialtjänst påtalar att skolan blir ännu viktigare för barnen. Lärare börjar tappa fotfästet i maj och är helt slutkörda. Alla biter ihop i hopp om att efter sommaren är allt som vanligt. Sommaren kommer. Gröna Lund är stängt, inga konsert inga större arremang är i gång. Stränderna är ändå fulla av människor. Vi införskaffar padelboard och en kanot, uppblåsbar.

Det blir en resa till Älvsbyn med viss avstånd och för första gången bor vi inte hos mormor.

Vi campar och har en fin sommar. Vi umgås och blir tajta som familj. Vad mer kan man önska sig? 

Så kom den där dagen

Det har funnits stunder då jag har tvivlat, oroat mig och funderat om de ens skulle hjälpa den andre i nöd. Genom förskola och skola har pedagoger beskrivit en bild som vi har fått se på semestern men väldigt sällan i vardagen.

Lillasyster har tampas med mindrevärdighets komplex och storasyster med att behöva sätta sina behov åt sidan. Det har varit som hund och katt. Det den ena har älskar hatar den andre. Orättvisorna har haglat och plågat med att de behöver olika men det ska ändå vara rättvist. Vem ska sitta var, äta vad, få lika, komma först, förra gången.  Lillasyster har äntligen släppt behovet av att tvinga sig att äta lakrits bara för att. Storasyster kan välja det hon behöver/tycker om trotts att det kommer sluta med att de har olika glassar i handen. 

Äntligen är den dagen här. Den bara kom rakt in i vardagen.

 Svepande som en varm sommarvind. Den smeker så lätt och försiktigt och nästan oberört, men lämnar efter sig en känsla av värme, kärlek och hopp. 

Hopp om att vi gav dem rätt förutsättningar för att hitta kärleken. Vi stod kvar, höll ut, lyssnade och satte ramar. 

Här och Nu

Lillasyster har fortfarande sitt morrande kvar, likt hennes charm. Här med Duni och har nu ridit varje tisdag i 1,5 år

Att leva här och nu var ett mantra när barnen var små. Då hade en dag allt. Bråk, skratt, gråt utveckling, uppgivenhet, styrka och hopp. Nu är dagarna mer stabila och innehåller inte alla känslor på en dag. Storasyster lika fin, klok och underhållande som alltid.

Att leva här och nu idag med två fantastiska flickor är underbart. Jag skulle vilja dra i handbromsen. Låsa in oss och kasta bort nyckeln. Det är läskigt att de ska möta den stora världen, bli sårad och möta människor som inte alltid vill väl. Vi ska finnas där, räcka ut en hand ställa nyfikna frågor, umgås, peppa. Vi ska göra allt för er. ❤️

3års paus

Jag borde på pris för längsta blogg paus. Lillan som idag fyller 12år tittade på mig över köksbordet en lördagsmorgon för 3 månader sedan och sa:

"Mamma när du är så där trött så ser pappa så ung ut jämfört med dig". Som sagt fortsätter barnens ärliga, härlig och spontana uttryck trotts att de har blivit stora. Storasyster drar skämt som hon alltid har gjort. Idag som 14åring får hon hela familjen att brista ut i skratt.