Antibiotika

Jag har varit förkyld sedan vi kom hem ifrån gran Canaria men vem är inte förkyld i dessa tider?

I onsdags blev det allt mer halsont och en annan känsla i kroppen. På fredagen gick jag bara på vilja för jag hade ju planer för helgen som jag ville skulle genomföras. Natten mot lördag kom febern på riktigt, 39,5 grader och den gav sig inte. Nu kunde jag knappt svälja vatten och när jag talade var som att frivillig lägga handen på en varmplatta. Jag behövde få göra ett halsprov helt enkelt. 

Doktorn grimaserar och säger att halsmandlarna är regäla angripna och att det ser illa ut. Jag vet att det har varit diskussion under min tonårstid att ta bort halsmandlarna för de är stora och har många ärrbildningar. Därför är jag livrädd då jag sitter i väntrummet och väntar på svar. Vad fan gör jag om jag inte får antibiotika? Jag har hört förr att det ser illa ut...

Det gör så jävla ont av halsen att det trycker i öronen. Att svälja är en ansträngning i sig. Jag får helt enkelt köra alvedon/Ipren samtidigt och blanda ihop en egen häxblandning om jag inte får antibiotika. 

Doktorn kommer när jag sitter och planerar att överleva utan hans hjälp, en självklar bakteriangrepp i halsen och jag rekommenderar att du även blandar Ipren /alvedon säger han och lägger huvet på sne. Jag ger han ett leende och lämnar han med en känsla av lättnad. 

Vardagen

Flätorna uttagna och vardagen är här. 

Som vanligt tränger sig lillasyster in i bilden när vi försöker få en egen bild på storasyster.

Storasyster har sagt sluta 67889 ggr men hon envisas tränga sig in i bilden. Tillslut får hon sig ett nyp... Vardagen... 

Allt går sin lilla gång med mat, hämtning/lämning träning och storasyster som skadar sig, allt är som det brukar vara. Denna gång när skolan ringde och sa att hon hade trampat på något vasst och att det blödde regäla tänkte att jag när jag ser såret så kommer jag veta exakt om det behövs sys eller tejpas, jag kan det där nu.

Efter hemmatvätt kunde vi själva dra ut glasbiten som satt fast, det behövdes inte sys eller tejpas. 

Mannen har dragit till Tyskland och vi ska hänga på Värmdö i helgen med vänner.

 

I veckan hade jag en radiointervju om hur vi bemöter barn och vuxna med empatisk kommunikation genom mitt arbete. Jag hoppas det blev lika bra som det kändes.

Bevara semesterminnen

Den solbrända huden bleknar varje dag och sakta rinner allt bort, men vissa saker verkar vilja hålla sig kvar. Igår när jag sprang på bandet så kändes det så lätt och jag kunde nästan känna hur solen brände på mig för så var det sist jag sprang. Jag blundade och mindes, ljud, dofter och den vackra naturen.

Tjejernas flätor sitter kvar. Lillasysters lockar försöker pressa sig ut dem och snart har hon en rund slöja av hår ovanför, men så vacker som bara hon kan vara. Storasyster fick en kompis de tre sistadagarna innan vi åkte hem. De hänge ihop och gjorde allt tillsammans. De gjorde samma färg och mönster på flätorna. Den nya vännen var från Göteborg och storasyster fick på köpen en ny dialekt. Fortfarande efter drygt en vecka talar hon en annan slags dialekt. Alla har vi olika sätt att hållakvar i semestern. Vissa snackar annorlunda andra springer på gym och låtsas vara någon annan stans.

Att välja sitt liv och tankar.

Hemma och det känns ok. Jag hade nog kunnat bosätta mig på ön om jag hade jobb och barnen skola. Men nu är vi tillbaka och dax för att välja positiva tankar. Hjärnan är komplex men den går även att träna till en positiv tankemaskin.