Alla lever mer eller mindre

Nu börjar sömnbristen få konsekvenser. Jag har vid två tillfällen skickat sms till fel människa. Som tur är har det varit oskyldiga sms och den andre har mest funderat på om det har legat något dålt skämt i sms och jag har fått till svar: jag fattar ingenting?????

jag har ringt upp och förklarat hela situationen, och båda har fått sig ett gott skratt.


Igår satt jag och chattade med Helena ganska länge och jag frågade henne om hon packade nu? Jag får till svar: Packa? vad menar du jag ska ingen stans?
Åååå typiskt fel person vid tangenterna Helena och min Kärlek har likadan visningbild (lillan), jag skyller på det, eller kan det vara en brist på mindfulness?


Nåja jag tror nog det finns hopp för mig med. Själv empati är den bästa medicinen för att kunna vara empatisk mot andra.

Tjejerna lever och ingen har komit till skada idag. Lillan har ett sådant härligt humör, hon blir enormt arg, skriker får mord i blicken. Jag förstår att Storasyster blir rädd och springer för livet.

På något sätt blir jag så full i skratt när hon blir så arg, kanske för att jag själv har svårt att bli riktigt arg? Fast jag känner verkligen igen mig som barn. Jag känner igen kännslan hur jag gick lös på dockor, saker och mamma när det inte blev som jag hade tänkt mig. Som när mammas fot inte gick ner i min brors träsko, för foten var större än skon och jag ville att mamma skulle ha just dom träskorna. Det liksom bara exploderade och jag såg svart.
Storasyster är ganska så bra på att retas. På morgonen passar hon på när hon är pigg och lillan trött. Det är väl det här som kallas syskonkärlek!?

Kram V

två & fyra år

Jag hade i min fantasi föreställt mig att åldern 2 och 4år skulle vara en härlig period. Tjejerna skulle kunna leka, busa och ha "nytta" av varandra. Jag visste inte att dom skulle se varandra som värsta konkurenter. Jag hade tänkt mig att dom kommer nog kivas, men att bostavligen nästan ha ihjäl varandra den tanken hade inte slagit mig.

Båda två har tuffa perioder. Storasyster som är rädd, har mardrömmar och orolig. Lillan som kan själv, måste ha allt nu och går lös på möbler när hon inte får som hon vill. Ingen av dom sover bra och båda vill bäras.
Men jag ger inte upp, det skulle inte skada med 6timmars sömn men jag kan se hur våren/sommaren kommer bli toppen med två härliga lektjejer.

Huset jag talade om blev en flopp. När vi kom dit kännde vi att det var inte alls vad vi hade tänkt oss. Lånelöftet är klart och vi letar/tittar vidare.
Det ska bli härligt med ledighet och vi ska ha vänner på middag både fredag och lördag. Mamma kommer på besök och vi tänkte besöka spårvägsmuseet. kram V

En lillasyster är funnen efter 20år.

Enligt forskning har det visat sig att om man har syskon som är sex år äldre så blir det detsamma som att vara ensambarn. Min bröder är åtta och tio år äldre än mig, det kunnde bli riktigt ensamt, så man kan säga att jag växte upp som ensambarn. Då får man kompensera med syskon på annat sätt.

Jag hade en lillasyster enligt mig som var fem år yngre än mig. Jag minns när hon började gå, satt på dockans potta och kissade för första gången. Hur hon pratade helatiden och var nyfiken. En unge som jag fick bytablöja på och mata, jag fick sova hon henne och hon hos mig.

Vi tappade kontakten då jag blev tonåring och hade mycket med mig själv. Men nu 20 år senare sover hon hos mig igen. Ida, min älskade kusin Ida har varit här i helgen. Man kan säga att det blev en mini semester och alla minnen från vår Budapest resa i november väcktes till liv. Vi har pratar och skrattat så jag nästan pinkade på mig.

Vi besökte naturhistoriska åt god mat på Halvgrek + Turk, som jag varm kan rekomendera för en annorlunda upplevelse. Vi avslutade med en härlig teater, Bruden som visste för mycket det var sista föreställningen och jag tror det var lite extra shoow. Skådespelarna brast i skratt helatiden och jag upplevde att dom retades med varandra.

Vi shoppade lös som galningar, eller jag i alla fall. Det är så roligt att verkligen kunna unna sig.

Jag har haft en sådan toppen helg och den här kännslan kommer jag leva på länge.

Nästa helg är det påsk och mamma kommer. Ibland är det är för bra för att vara sant.

Kram V

Sociala arvet?

Man talar om det social arvet och miljönspåverkan Jag kan inte låta bli att tro, att i grunden handlar det mesta om hur du är som person redan då du föds. Hur allt redan är bestämt på hur du reagerar på din omgivning. Farmor hade 10 barn, hon sa att alla 10 reagerade olika när hon ammade dem och hur dom visade att dom ville ha mat.

Mina tjejer är som dag och natt.

Den ena bryter ihop vid en tillsägning, den andre skrattar och kastar saker på mig. Hur kan det vara så olika?

Jag har en teori att Lillan har fått mindre tid och kunnat utveckla sitt egna jag till ett starkare och självständigare jag. Ingen har varit på henne och försökt styra, hjälpa och uppmärksammat henne på samma sätt.

Men jag kan inte låta bli att tänka och tro att Storasyster hade inte vuxit utan hon hade krympt om hon hade varit nr.2 och fått mindre tid.

Självklart tror jag att miljön påverkar oss. Växer du upp och får stryk varje dag så sätter det sina spår. Men varför är vissa känsligare? Fasnar lättare ser problemen än lösningarna? Det kanske vi aldrig får svar på.

Jag ska göra allt så mina barn ska få det dom behöver, som alla andra föräldrar där ute.

Det rör lite på sig ang. hus det har varit lungt ett tag, jag tror vi är lite för kräsna och bekväma. Har hittat ett intressant objekt som vi ska titta och ev buda på imorgon kväll. Forsättning följer...

Kram V

Personlighetsutveckling

Jag är riktigt ärligt glad att helgen är över och vardagen är här. Jag är nog mest lycklig över att ha en pappa/sambo i familjen.

Jag vill verkligen hurra för ensamstående föräldrar. Jag är enormt tacksam över att jag har någon att dela ansvaret med.
Tjejerna har varsin personlighetsutveckling som heter duga. Lillan tar varje tillfället till akt och retas. När storasyster lämnar sin stol för att kissa, gissa vem som sitter på hennes stol och smakar på hennes mat när hon kommer tillbaka?
Storasyster blir helt förtvivlad och vägrar äta maten, hon ska ha ny. Jag försöker lirka, byta och lösa men inget hjälper. Hon ska ha ny och vill jag ska steka nya köttbullar, som naturligtvis inte finns. Hon vill jag ska köpa nya.
Så här sitter jag med två skrikande och gråtande otillfredställda barn.

Den ena för att hon inte får göra som hon vill, äta upp syrrans köttbullar.
Den andre för hon vill ha sin mat som hon hade tänkt sig, orörd och allt ogjort.

Alla har sin dagar, alla har sina problem och alla har sina perioder. Jag gillar personlig utveckling, men ibland kan det bli lite mycket av det goda.

Prova på nya saker

I natt blev det inte många timmars sömn. Lillan blev helt galen när jag kom in rummet. Det blev inte som hon hade tänkt sig, hon ville ha sin pappa. Likadant var det vid nattningen och middagen. Pappa var inte där och enligt henne fanns det inget annan som kunnde ersätta honom.
Det är inte bara Lillan så insåg hur mycket pappa bettyder, även jag fick mig en nosbrännare om hur mycket min kärlek betyder för mig.

Jag minns när min mamma var nyskild och frustrerad att hon inte har nog med kunskap och kraft att laga eller byta däck på bilen. Jag kaxig tonåring tyckte hon såg problemet, hindret och det var väl bara att lära sig?

Idag insåg jag att jag behövde tanka och fylla på spolarväts inför Västerås resa. Fan! En klump i magen och en osäkerhet växte. Ska jag skita i det? Nej jag kommer inte kunna köra fram och tillbaka och jag behöver definitift spolarvätska i detta vädret.

Jag rullar in på macken. Står jag rätt sida? Vad ska jag tanka? Hur öppnar man motorhuven? Och VAR häller man spolarvätskan Fan , Fan, Fan, varför gör jag aldrig det här? Varför är det nästan självklart att mannen gör allt sådant? Jag kör nästan aldrig när vi åker båda i bilen. Har jag någonsin erbjudit mig att gå ut och tanka?

Så där står jag. Var det så här mamma kännde?En irritation över hur allt bara hade blivit? En maktlöshet och lite skam för att man inte kan. ( känner man lika dant när man inte kan sy?)
Men hur svårt kan det va? Jag tankar, får upp motorhuven, köper rätt vätska och fixar allt galant. Det är lätt att man gör det man är bäst på och slutar prova på nya saker. Som att byta däck eller fylla på spolarvärska.

Imorgon åker vi till Västerås och hälsa på Hena och Morbror Magnus.
Kram V

Sambofri helg!

I morgon åker Kärleken till Hamburg. Jag gillar att vara själv med barnen ibland. Jag kan planera våran tid och jag vet att det är jag som har ansvaret.
När man vet att man är ensam och att man har fulla ansvaret så kan man inte bli irriterad för att den andre bara sitter i soffan. Det lätt att man förväntar sig olika saker utav den andra. Eller att man börjar gämföra sig om att han får alltid eller aldrig osv.

Vintern håller i sig och det snöade små flingor senast i morse. Det töar ganska mycket på dagen men fryser på under natten. Jag tror att det är tur för annars skulle vi behöva vada oss fram.

Jag och storasyster åkte och skulle shoppa present till ett kalas i helgen. Vi hittade en underbar present till lillasyster enligt mig och storasyster. Storasyster tittade på paketet och säger:
Mamma!?; jag vet en som kan hjälpa lillasyster om hon inte kan öppna själv... det är JAG! säger hon glatt och sträcker upp handen. och föresten så vet jag att jag får låna hennes saker.

Jag tror att vi kommer få en toppenhelg. Vi hade tänkt åka en sväng till Västerås och träffa kusin Hena och Morbror Magnus. En lunch på värmdö med kompisen Hanna och naturligtvis ska vi dansa. Här hemma i Spånga dansas det varje kväll, naturligtvis ska det vara klänningar på.
Kram/V

skogsmulle

På min arbetsplats Ängbybarnensförskolor arbetar vi just nu med miljön. Vi ser miljön som den tredje pedagogen. Det betyder att vi tror på att om det finns en miljö som lockar, tillfredsställer och utvecklar barnen så kan vi skapa en mer harmoniska vardag. Mindre konflikter, bra lämningar osv. Vi läser om forskning studier som har gjorts på barn som har en "fattig" utemiljö. Hur det kan hämna så mycket och möjligheten till att finna en bra självbild.

Jag minns min förskola som en härlig atmosfärs och hela tiden nya möjligheter. Det fanns kojor, gömställen, cykelbana runt huset, träd att klättra i, skog att lev i. Det fanns så mycket lust och glädje. Mina barn går på en förskola som är ganska typiskt storstads gård. Plana ytor någon leksak här och där men inte så mycket mer. Mitt mamma ansvar gav mig en klump i magen, måste jag flytta hem till de norrländska skogarna för att mina barn ska behöva få uppleva det jag upplevde?

Nej, idag åkte jag och tjejerna till "skogen" för mig en park, en mindre skogsdungen, men dock utan synhåll för någon annan. Det lös i ögonen på storasyster.
- Kom! Vi går på hit, mamma. Jag har hittat spår. Titta vi kan gå här.
Om några år är kanske skogen också är en park för henne. Men i dag var det ett äventyr. Lillan hängde med i sin pulka, inte lika lyrisk men dock nöjd.

Ut i skogen med er! Det är mitt mål för våren. Kram V

Tiden går och går

Att jag inte ens kommer ihåg min blogg adress är ett tecken på att det var länge sedan jag var här.
Nu har vardagsrutiner hamnat på plats, hämtning, middagar, städning och annat smått och gott. Då har jag helt plötsligt tid till att blogga, så trevligt!

Det har varit och är en fantastisk vinter i Stockholm. Min mamma frågade i november om hon skulle köpa skidor till storasyster.
- Nja det kan du göra, men det är inte så lång vinter så det kan kvitta detta år.
Tjii fick jag! Men vi har satsat på att åka pulka och äntligen har asfaltsbarnen uppskattat pulka åkning. Vi märkte att barnen på jobbet också hade svårt att leka med snön, fast efter någon vecka släpptes alla hämningar.
Nu är det minusgrader på nätterna med sol och droppande tak på dagen. Kan inte bli bättre.
Trafik kaoset var ett faktum, SL gick ut med att "Stanna hemma om du kan!" när det var som värst.



Sedan sist har inte bara barnen vuxit utan även jag. Både på bredden och emotionellt. Det har inte gjort så ont att växa på bredden det har löst sig själv med ett nytt vrålåk till och från jobbet. En ny bil har införskaffats till familjen.
Nu när det droppar från taken och man kan nästan höra blå sipporna växer under snötäcket så känns det ganska lätt att vilja ta på sig springskorna.

Jag vet att de flesta föräldrar tycker tiden går för fort. Jag anser att jag har tänkt på det och stannat upp, tagit mig tid men ändå så går tiden så fort. Snart är lillan 2år och storasyster 4år. Jag tänker fotsätta njuta och stanna upp. Men jag inser att tiden kommer ändå gå väldigt fort.

Här hemma är det slagsmål lika ofta som lek. Det här med att ha samma leksak är ett återkommande tema. Lillan är inte sen på att ta till huggtänderna eller dra i håret. Storasyster är en sådan retsticka men bryter ihop direkt vid fysisk försvar från lillan. En utmärkt kombination. Men alla perioder har sin charm.
Kram på er!/V