Här hemma har det börjat räknas som aldrig förr. Vi har dock inte kommit längre änn till 2. Men att veta skillanden mellan 1 och 2 är stort.
Allt har tidigare varit "många" om det var fler än en.
Hjärnan har börjat uppfatta skillnader om att det finns olika sitationer, nu och då tid kan användas.
Det tjatas oändlligt om att vi ska åka tåg till Älvsbyn. Det här är stort för en tågälskare.- mamma, näää inte åka tåg Nina idag?
- Nej vi ska inte åka idag. Om 9 dagar ska vi åka till Nina.
- Nääää Pappa sova tåget?
- Nej Pappa ska inte sova på tåget.
- Mamma, Mia och Kaja sova tåget?
- Ja vi ska sova på tåget.
- Näää Pappa
- Nä Pappa ska inte sova på tåget.
- Pappa hobba (jobba)
- Ja, Pappa ska jobba, suckar jag.
Nu börjar jag verkligen tröttna på den här enformiga och rent ut sagt, tjatiga sitationen som vi talade om för en timme sedan.
Vem fan var det som kläckte ur sig att vi skulle åka två veckor innan? Det måste ha varit sambon? Eller det var nog jag, typiskt korkat av mig Hon uppfattar att jag börjar tröttna och blir tyst i 10sek.
- Mamma?
- Ja?
- Mamma?
- Ja vad är det?
- Mamma?
- JA!?!?! Nu glöder det svagt om mina öron.
- Jag inte åka tåg idag?
Du skämtar med mig, hur trög kan du vara!?! Ta ett djupt andetag, hon är bara 2år.
- Nej älskling du ska INTE åka idag. Jag kommer säga till när vi ska åka. Jag lovar.
Puuhu... Äntligen är hon nöjd och vi kan umgås i några timmar innan vi övar igen på nu och dåtid. Visst är barn härliga!
Lillan hon har stannat kvar i Halloween firandet. Hon har länge gillat att gömma sig under filten med syrran. Jag sätter händerna framför mitt ansikte (som om du skulle göra en kikare fast med bara ett hål) då kan hon komma nära och det blir en liten koja. Då buuuar hon. Inte nog med att hon använder det som vapen för att skrämma andra barn om de kommer för nära. Nu åker hon omkring i gåstolen och väser.
Ser fram emot morgondagens samtal om nu och dåtid. Kram på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar