söndag 30 november 2008

Var är tomten?

3:an i Huddinge var i toppskick och heltplötsligt blev vår lägenhet sliten och gammal med sina 2år på "nacken". Men allt nytt blir gammalt.

Lillan är en rolig liten sak, eller hon är inte så liten längre. Idag så fick hon prova på en leksak som sjunger och spelar. Hon skrek rakt ut och viftade med händerna. Det är roligt att se hur hon tar plats då inte storasyster är med. När syrran är med så är det oftast hon som håller låda, men nu kunde Lillan spela på alla strängar.


Idag tände vi första ljuset. Jag förklarade att man tänder ett ljus varje söndag och när alla brinner kommer tomten. Hon verkade köpa den förklaringen, sitter tyst och tittar på ljuset när hon tittar på mig och säger:
- Nu mamma? nu kommer tomten. Jag väntat länge nu. Tomten kommer tågbana nu mamma?
- Nej, vi måste vänta i 3veckor det är jätte länge.
- Jaha, mamma tomten komma sen?
- Ja, tomten kommer sen.
Tystnad
- Nu mamma? Näääää inte nu mamma? Snart komma tomten.

Det ska bli riktigt skönt med vardag, måndag.
Kram V

lördag 29 november 2008

Älvsbyn - Stockholm


Med små skutt och en egen komponerad låt om att hon skulle åka tåg till pappa, vinkade min dotter glatt av mormor och morfar. Jag kände vemod och lättnad på samma gång. Vi hade egen hytt med toalett, låter flott men jag gillade den enklare liggkupén bättre.
Det började så bra, barnen slocknade direkt. Heltplötsligt kunde jag slappa. Efter en timmes sömn blev det kaos, de vaknade i omgångar och kunde inte somna om. När vi anlände till Stockholm var jag helt slut. Det tog mig en dag att återhämta mig, men nu är jag på benen.

Jag vet inte hur det ska sluta, det började med några oskyldiga pollyn. Nu är det allt jag kan komma åt. Det hela började med att jag blev bjuden på godis strax innan middag. När jag hade tagit några fick jag dåligt samvete och blev lyrisk samtidigt, då tog jag några nävar till... jag hade ändå misslyckats.
Heltplötsligt har jag hamnat i en ond cirkel där det känns bättre att äta gott, sött än att ta mig ur det. Det finns ingen mening med ta sig i kragen.

Varje misstag, återfall är en läxa och lärdom hur jag kan hantera situationen bättre nästa gång. Japp en ny dag ett nytt beslut.


Lillan har blivit sjuk. Feber, jag tror det är nästa tand nertill som tränger igenom. Jag tackar gudarna att hon inte fick det på tåget. Hon kaskadkräktes när febern gick upp. 2åringen lägger pussel så det står härliga till. Imorgon ska vi ta en titt på svärmor/fars nya lya, nyproducerad 3:a i Huddinge. Efter 28år lämnar de huset de själva har byggt, med svett och tårar.

Kram V

onsdag 26 november 2008

Vi vann!

Det där med pulka, snö och kyla verkar inte mina barns favorit. Det var jag och Nina som tyckte det var roligast. Storasyster tjatade mest om att åka hem, Lillan kännde på snön och protesterade.
Nu har det börjat tjatas om julafton, så här låter det:
- Snart tomten komma hem mig, tågbana.
Så nu börjar det malas om ett "nytt projekt". Älvsbyresan är förgången och vi börjar jobba med nu och dåtid igen. Tågbanan är fixad, nu gäller det att ståut med tjatet och inte kasta fram tågbanan bara för att det ska bli tyst.

Kvalitetsutmärkelsen
Kvalitetsutmärkelsen är Stockholms stads eget årliga pris för att uppmärksamma, belöna och rikta ljuset mot framgångsrik verksamhetsutveckling i staden.
Vinnarna fokuserar på sitt kvalitetsarbete och aktivt bidrar till ett stockholm i värdsklass.

Arbetssätten är mycket tydligt beskrivna och det framgår mycket klart hur varje åtagande ska säkerställas. Det framgår väl ur verksamheten använder sina resurser så effektivt som möjligt. Enhetens bärande vision, ett gott arbetsklimat och en bra struktur, skapar trivsel och utveckling på enheten. Förskolan är en verksamhet som gagnar barnen vilket gör den till en värdig mottagare av Kvalitetsutmärkelsen 2008.

Prissumman är 200.000 kronor och delades ut av borgarrådet Lotta Edholm.

Tjho, det känns bra. Det är kanske inte så konstigt att jag gillar mitt jobb. Hoppas man hinner få uppleva de där 200.000kr.

Kram V

Vinter

Kanis midnattsol.

Redan på 1940-talet fanns en skidbacke i Kanis. Den kompletterades senare med en släplift med två ok. Byggnadsår okänt. Nuvarande skidanläggning uppfördes 1968-69. Lift och belysning var nya när de sattes upp. Liften köptes i Österrike. 1978 förstördes dåvarande liftkur, personalrum/värmestuga och dalstation i en brand. 1983 kördes jordmassor och bark i rätt stor omfattning upp i backen som utvidgades (stor del av nuvarande familjebacken) Ett starthus för slalom byggdes 1983. Ny liftlina sattes upp 1990 på grund av skador på den gamla.
Familjebacken
Längd 1200 meter
Höjdskillnad 150 meter

Stora slalombacken
Längd 800 meter
Höjdskillnad 158 meter

Skidlift
Längd 836 meter
Max kapacitet 800 personer/timma
Åktid 4,5 minuter

Här lärde jag mig stå på skidor/snowboard. Har blivit hämtad med skoter pga av skador. Åkt så benen darrade och svetten lackade. Hittat nya skogsbanor och hamnat på fel sida av berget. Skrattade så jag kissade på mig när min kompis åkte fel.
Idag blir det dotterns tur att uppleva Kanis. Vi ska åka madrass, okej jag ska inte gå för högt, men det är ju så kul...

Det är alltid som roligast då man ska hem. I morgon, torsdagkväll tar vi natttåget hem.


Jag kommer INTE sakna:
Att sova med en sprattlade 2åring, eller överhuvudtaget att sova i samma rum som mina barn.
En arg och skrikande unge för att man har varit borta någon timme.
Två timmars nattningarna, där bara mamma duger.
Att vara ensamstående.
Jag säger bara; Tack för barnomsorgen!

Jag KOMMER att sakna:
Närheten till Ida och våra delningar.
Mamma och Pappa, familj och vänner.
Möjligheten att lämna ett barn hemma spontant.
Springa på bandet, har sprungit totalt 7,4km.
SNÖN, det är så mysigt att gå ut, ljuset som finns.
Tillgång till bil.
Barnvakt.

Kram V
*alla bilder är hämtade från http://www.alvsbyn.se/kommun/dalis2.nsf

tisdag 25 november 2008

Grattis Åsa



Nu har dottern lärt sig bokstäver. Å, som faster Åsa. V, som mamma Veronica osv.

Här snöar det och snöar. Grattis Åsa på din dag

måndag 24 november 2008

Hemlängtan

Hade det inte varit för sällskapet hade Trescorona blivit en flopp. Att gå ut när det inte är löningshelg innebär lika säkert till flopp som att höger regeln gäller stenhårt här.
Trescorna var en undomsgård med rättigheter till att servera alkohol, som är i behov av totalrenovering. Jag minns den tiden då det var knökfullt och det var till ochmed kö för att komma in.
Mamma hade jobbat hårt för att få Lillan nöjd.
Alla som har träffat henne inser ganska snabbt att när det gäller mat och sömn då är hon mammas tjej. Med lite trix och mutor blev hon även mormors tjej.

Nu får du skylla sig själv om du stoppar in ett finger i Lillans mun. Det gör riktigt ont för en tand har kommit upp, den andra oxå på väg. Lillan sitter mest och tittar, klämmer, känner och äter på allt. Igår försökte hon dra sig upp för att stå, vi kan väll hoppas det dröjer. Hon verkar tycka sömn är överskattat, vaken till 24.00på kvällen/natten, vaknar 03.15, 04.00 får flaska, vaknar av syrran 07.15. Någon som vill köpa barn billigt?
Att jag var ute och slarva och har minus på sömnkontot hjälper inte heller. Ett tydligt tecken på att något är fel är när jag står där på natten och undrar varför mikro inte piper.
Jag ställde in flaskan i kylen istället för mikro..
Skrattar åt mig själv, känner mig som ett fån, går och matar min älskade baby och kryper ner tätt intill min varma 2åring som lägger armen om min hals.

Stora syster har fått utslag på armarna som har kliats sönder. Ska idag visas upp på vårdcentralen. Jag tror det beror på det stora intagen av vaniljsås som hon aldrig tidigare har ätit. Hon är en känslig tjej.

Hon längtar hem och säger:
- Snart jag åka hem pappa. Min pappa, jag kommer snart.
Hon ringer även farmor och säger:
- Jag kommer start, mammor. Mmmmm okej hejdå.
Själv längtar jag oxå hem, det är en skön kännsla. Man har ett hem, ett bo där man trivs och känner sig trygg.
Sedan längtar jag efter att vara sambo igen.

Här har det kommit 6cm snö, men det är inget konstigt, trafiken flyter, alla skottar och är glada. Kram V

lördag 22 november 2008

pulkabacken


Vi trottsade vädret -18 och for till backen. Oj vad skoj det är, man kan ju alltid skylla på barnen, så man kan få leka utav sig. Lillan stannade hemma och sov.

Det sprutade snö och dotter blundade. Visste ni att pitemålet, dialekten som jag är uppväxt med har inte mindre än 6 olika ord för snö. Jag älskar när dom talar pitemålet, tyvärr har jag själv aldrig lärt mig dialekten flytande.





Nu ska jag äta middag med min "ungdoms kamrat" på Trescorona. Kram kram. V

fredag 21 november 2008

Byggden

Fluxen, servichuset byggdes med moderna, ljusa och öppna lokaler. Lunch restaurang med den bästa maten. Bibliotek, frisör och spa behandlingar.
Det blev snabbt lång kö för att få en "bostad och plats" på fluxen. Det var där man ville bo och solflickorna jobba.

Idag har det fortfarande sin charm och någonstans inom mig så vill jag fortfarande hamna på ett sådant boende. Där stämningen verkar vara på topp, gubbarna kastar fräcka kommentarer och tanterna verkar helt ivriga. Men som över allt annars så har ekonmin tagit hårt på byggden. Restaurangen har tappat stinget, personalen arbetar hårt och allt verkar inte vara på topp.

2004 visar Älvsbyns ett underskott på -7 Mkr. Fluxen skulle ändras till delvis seniorboende, det vill säga mindre äldre som behövde hjälp, mindre personal, mindre utgift för kommunen.
Idag var vi där. Men jag kan säga att humöret var det inget fel på. Gamlingarna hade mycket att berätta. Här finns det bingo-, film-, och dragspel kvällar, oj oj vad trevligt de hade. Naturligtvis visste personalen vem jag var och mina bröder. De tyckte jag hade blivit stor.


1997 flyttade "Ullrikas klipp in" till fluxen. Där har jag gjort mig, svart, röd, brun. lila, rosa, ljus, lockig ja det mesta. Nu var det dotterns tur att fixa frillan. Men hon höll bara på att somna!?!
Hallå, det tar ju för f-n minst 30 varje kväll att somna?



Ett par rejäla tjocka vantar, pussel och målarfärg blev fynden idag.

Idag har varit runt - 10grader.
Vi ses. /V

torsdag 20 november 2008

Älskad av alla.

Här är det familjen som gäller. Vem orkar leka i flera timmar och hitta på roliga saker? ja, just det Nina. Ni förstår varför hon är bäst!?!


Det finns en "lokal kändis" här i vår by. 56år gammal. Han står alltid på Ica vid julhandeln och hjälper till att packa ner dina varor. Han älskar svarta strumpbyxor. Lokförarna bjuder han på kaffe och han kan alla tågtider. Han hälsar på alla och är alltid glad. Han är "mentalt handikappad" och älskad av alla. Jag talar om allas vår Kurt.

Vi fick glädjen att träffas och jag minns hur läskig, spännande och rolig jag tyckte han var när man var liten. Min dotter tittar skeptiskt på honom när han gör oss sällskap in på byn.
- Fin flicka. Säger han och pekar på dottern. Samma sak sa han till mig när jag var liten, ja jag har insett att ha säger det till alla...

Han drar fram sin tröja under jackan och säger:
- Samma färg, och pekar på dotterns mössa.
Dottern lyser upp, de är på samma nivå och hon börjar sjunga. Nu var Kurt accepterad av nästa generation.


Mamma tar igen alla barnvakt tider hon har missat. Själv springer jag på möten, fika, luncher you name it. Jag gör allt som jag inte hinner göra annars. Det blir intensivt men mycket givande.
Kram på er. V

tisdag 18 november 2008

Stockholm C - Älvsbyn

Min kärlek kunde knappt slita sig från sina tjejer. Tåget han börja rulla och paniken steg. Som tur var stod konduktören där och genom komradion be lokföraren sakta in. Puuuhu... det blev många släng pussar och skratt

Det var en lättnad att åka tåg.
Vi kunde röra på oss, allt var på samma plats, vi kom fram till rätt samhälle och inte tala om för miljön.
Synd att det oftast är billigare att åka flyg eller än värre bil för miljön.
Idag svarar den svenska vägtrafiken för ca 90 procent av transportsektorns utsläpp av koldioxid och inrikesflyget för ca 3 procent. Det krävs en i det närmaste total övergång till ickefossila bränslen inom vägtrafiken, för att flygets utsläpp av koldioxid ska bli större än bilens.

Storasyster var så lycklig över snön som fanns på marken då vi vaknade.


Det kan lätt bli bråk när man är i tråga utrymmen. Som jag tidigare har nämt så har lillasyster oftast ett övertag. Med tanke på hennes unga ålder 7mån. Om man lyssnar så kan man höra hur hon även morrar.


Här går tiden fort. Jag har inte svarat på sms eller än värre ringt svärmor och berättat att allt har gått bra som jag lovade. Tiden går så fort då man har roligt eller hur var det?!
I morgon blir det lek när Nina har slutat på sin förskola som dottern säger. Veckan verkar redan bli full av olika aktiviter och möten. Kram V

måndag 17 november 2008

Hemby

Älvsbyn, Norrbottenpärla med 9 048 inv (2005) och en yta på 1 713 kvadratkilometer. Jag tog mitt pick och pack 2 månader efter studenten och skulle prova på storstadlivet, jag ville vet hur det kändes att vara anonym. Man kunde komma hem utan att någon redan visste att jag hade handlat på Ica idag.
Pilutta mig, det är något magiskt med Älvsbyn. På ett bra och väldigt roligt sätt.

När jag flyttade hit till spånga skulle jag köpa den kända Spånga Mackan tror du inte att Pizza killen är han som jobbad på Älvsbyns Pizzeria i min ungdom. Både han och jag blev väldigt paff.

När jag började jobba i Norraängby visade sig att min arbetskamrat och jag hade gemensamma vänner från Älvsbyn. Jag hade hört talas om honom men med ett annat smeknamn, det tog 5månader innan det kom fram.

Min underbara Patricia har en farbror som är släkt med min farbror. Båda "in gift".

I lördags så träffade jag 3 tjejer ute från Älvsbyn. Eftersom det är en liten by så vet man vem alla är i ungefär samma ålder.

Idag hämtade vi biljetterna till tåget. Killen bakom kassan:
- Ååå Älvsbyn där har jag bott, kommer du där ifrån?
- Jo... ska dit på besök.
- Jag flyttade, jag tyckte det var för litet.
- Jag förstår...

Det är bara ett fåtal gånger min älskade hemby gör sig påmind. Mycket skojigt tycker jag. Idag har vi mest väntat på att tiden ska gå. För du är det dax att åka till Mormor, Morfar och Nina. Ni andra räknas inte... Vi ses i mitt vinterland.
Kram V

söndag 16 november 2008

Dagen efter.

Heltäcknings mattor på alla golv. En gigantisk kristallkronan ovanför dasngolvet och musik som dånar i öronen. "Movsen" som gör succé och man känner sig som hemma igen.
Människorna runt om kring har en snitt ålder på minst 35år och det känns som man är på en "olaglig" fest. Snart kommer jag få en tillsägelse om att jag borde gå hem och sova, vad gör en snorunga som jag här?
Ingen säger något. Med tiden och promilleökningen så har snittåldern sjunkit till 30.
Vi dansar så svetten lackar. Knäna värker och vi orkar inte ta ett enda steg till. Shit vad roligt det var! Nästa gång är det vi som drar upp snittåldern. Med en stämplad fot, knän som dunkar, huvud som bultar, mage som kurrar känner jag mig riktigt nöjd. Jag hade pallat så jag till och med fick ta nattbussen hem.

Alla ni som tycker att Matte är snygg, han är än snyggare i verkligheten.

Ung och fräsch som man är så blev det en "2dagars" fest, vi var på 3års kalas idag. Det var precis vad jag behövde, mycket kaffe och smarrig tårta.

Imorgon börjar avtrappningen av socker. Läckerol, frukt, tugummin och ett sug som heter duga.
/V

lördag 15 november 2008

Ensam hemma- rastlös?


Oj, vad ska man göra nu!?! Här står jag utan barn, ingen som babblar, hänger och klänger. Ingen som vill ha mat, ny blöja eller leka. Jag har redan städat och fixat.

Hur gör man nu? Det var så länge sedan jag hade dö tid,(tror jag man kallar det). Vilken märklig upplevelse. Jag förstår verkligen att människor kan bara vakna upp en dag och vara utbränd.
Det pirrar i mina ben och det kliar i helakroppen. Jag skulle vilja börja packa eller sysselsätta mig med något. Det är märkligt att bara vara Veronica. Vad fort det har gått, att gå in i rollen som mamma, sambo, kvinna, fixaren.

Jag röstar för att ta sig egentid!
Egen tid för mig är; (tyvärr gäller det inte en spahelg med någon god vän)
1.Du ska ha tråkigt så du uppskattar och inser hur bra du har det.
2.Ge dig beröm och skriv alla saker du är nöjd med om dig själv.
3.Lyssna på musik eller inte, men sitt still i 20min utan någonting och låt tankarna komma och gå.
4. Ta en promenad i tystnad utan att söka ögonkontakt med någon, eller utmana dig och hälsa på varje person du möter.

Den som drabbas av utmattningsdepression (rastlöshet, tomhet) är ofta den ideale människan: pålitlig, engagerad. Han eller hon arbetar i regel med människor.
Att arbeta med människor kräver att man är fysiskt och psykiskt närvarande

Jag tror att föräldrar ger och ger och glömmer bort att ge till sig själv. Det kan vara svårt att reglera givande När man är ny i föräldrarollen kan det vara lätt att allt handlar om den underbara människan som har kommit till oss. Det gäller att hitta en balans.

Idag tog jag och storasyster bussen till Kista och hade lunch date med Helena och Per. Det är så härligt att kunna ses så där spontant. Min lilla Helena som jag har lärt allt jag kan. Bussresan var det roligaste tyckte dottern, ja Kusin Helena går ju inte att jämföra med en buss, men ni fattar.
Det är utgång i kväll. Är lite nervös om dans stilen håller fortfarande. Hur var det man gjorde? Nåja det löser sig nog.
Gamla "Alladin" har bytt namn och renoverats. När jag var där senast hade jag inte åldern inne egentligen och det kändes som en finlandsfärja. Nu är det jag som vill ha findlansdfärja och slippa alla fjortisar, åldergräns 27.



Önska mig lycka till!
Kram V

fredag 14 november 2008

Ga ga ga ga

Igår drog storasyster iväg med faster Åsa. Nu skulle hon åka tåg och ha en "tjej kväll" med faster. En lycklig 2åring med pepparkakor, ny väska och ett pussel kom hem. Nu hade hon sovit hos sin Åsa.

Jag är så glad att Lillan tycker om att gosa, kramas och få massage. Storasyster har aldrig gillat nått av det. Ibland och lite, men Lillan gillar det mycket. Det är deras behov som ska bli till fredställda inte mina. Det är lätt att vi vuxna vill ha kramar och pussar då vi "behöver/vill" det. Jag skulle aldrig tvinga min sambo att krama våra gäster som går. Då tvingar jag inte heller mina barn. Även om det är Mormor/Morfar.
Lillan bablar på som bara den. Det väser inte lika mycket utan mer ga ga ga. Varför hon lägger hon huvudet på sned? Hon har väll inga tix? Nej men vänta nu. Hon som sitter bakom kameran, hon lägger ju huvudet på sned. Det är ju jag.

Vågar knappt nämna det, men två nätter irad har barnen sovit hela natten. Jag var så utvilad när jag vaknade kl. 06.00 så jag gick upp och körde ett styrkepass på Tv:n.
Skada, Sjuk, överambiskös eller bara beroende utav dopmain!?! Ja något har hänt.

Flera forskare hävdar att vi kan påverka 70% av genernas sätt att uttrycka sig.

Några parallella exempel: Om du är född med en känslighet för hjärt-kärl-sjukdomar så kan du genom din livsstil utlösa dessa sjukdomar i sin värsta form. Men om du vet om riskerna och lever sunt (t ex mindre stress) kan du minimera riskerna att ta skada i kärl och hjärta. Ett annat exempel är åldersdiabetes (diabetes typ II), som är en välfärdssjukdom utlöst av felaktiga kostvanor. Om du vet att du har sjukdomen i släkten kan du skaffa dig kunskap om hur du bör leva för att undvika att utlösa sjukdomen, eller att leva ett bra liv fast du har den.

Det tålsa att tänka på. Jag väljer hur jag vill leva, vem jag vill vara. Det sägs att utav viktminskningen sitter 90% i hjärnan och 10% via munnen.

Mina tankar är mest upptagna utav resan till den lilla samhället i Norrbotten. Där bakas det mer än 1,5 miljoner brödkakor varje dygn och där olika mer eller mindre sällsynta och fridlysta arter trivs. Linnéa, sileshår, tätört, norna och guckusko. Jag talar naturligtvis om min hemby Älvsbyn.

Nu har 4cm vit snö lagt sig på mark och tak. Det ska bli spännande att resa med båda barnen själv.

Idag ska dottern ta hem en kompis och vi ska ha middags gäster, från Uppsala.
Kram på er! V

onsdag 12 november 2008

Vad är det som är vitt och man blir hög av?

Visste du att parkinsons sjukdom innebär att kroppens förmåga att producera dopamin är för liten, medan drogberoende innebär att kroppens efterfrågan på dopamin blivit högre än normalt. Symptomen (till exempel svårighet att kontrollera sina lemmars rörelse) blir därför likartade.

Sett mot den här bakgrunden är det inte så konstigt att "sockerråttorna" också löper ökad risk att bli alkoholister och narkomaner. Redan från barnsben har deras hjärna reagerat annorlunda på socker, vilket orsakat en "ombyggnad" av hjärnans belöningsbanor. Genvägen är väl upptrampad. Sötsakerna är det första steget på vägen mot tyngre droger – och de är därmed också ofta den sista och svåraste drogen att göra sig av med.

Oj oj, inte konstigt att det tar emot att kasta en halväten chokladtårta. För det är väll hemskt att kasta bort en dyr och smaskig chokladtårta? Tänk på barnen i afrika? Vilket slöseri med att kasta, det kan vara bra att ha att bjuda på, eller till helgen. Är du som jag så har du ändå nallat på den innan helgen, om den ens finns kvar.
Tänk på dig själv och din kropp! Du investerar mer i att kasta chokladtårtan än att ätaupp den. Sucesivt kommer du bli sjuk utanpå och inne i kroppen.

Det tar emot varje gång. Men jag lär mig att köpa mindre och mindre så jag slipper kasta. När min Nanny var här senast så köpte vi en kolatårta. Det blev kvar en ganska stor bit. Jag sa:
- Kasta den! Eller ta hem den du!
- Va!?! Den här? Hon tittar på mig, bestäm dig att inte äta. Jag kan inte ta den på tåget.
- Ja, då får du gömma den säger jag surt. Fan hoppas jag glömmer bort den. Jag ska banne mig viasa att jag kan.
Två dagar senare står jag och vräker i mig tårtan. På stående fot och känner att jag gör fel, ångrar mig, men fortsätter att äta. Sätter mig inte ens ner och njuter utan smyger i köket, fast jag är ensammen hemma.
Jag hejdar mig när en litenbit är kvar. STOPP. Tänk till. Vad vill du?

Nej, jag förespråkar att kasta överblivna godsaker. Då slipper jag hamna i en sitation som jag inte vill. Jag tar hand om problemet innan det uppstår. Det är ingen mindre än min kärlek som har öppnat mina ögon, om att det är okej att kasta "socker". Inte konstigt att han är trådsmal va? och gullig.
Kram V

tisdag 11 november 2008

Jag kan, jag vill.

Det finns saker jag kan och det jag inte kan ska jag lära mig!

Idag insåg jag att jag har/hade tappat viljan, motivationen med mitt nya sätt att leva. Det hade kommit smygande och jag har lurat in mig i "gamla" vanor.
Minnet av den sköna upplevelsen får oss att ta "drogen" igen för att få samma belöning.
Vi glömmer bort de "naturliga" sätten att få belöning, eftersom det är jobbigare och tar längre tid.

Det är som att trampa upp en genväg i en skog: ju oftare man går den nya stigen, desto lättare blir den att hitta. Samtidigt växer gamla stigar igen när de inte används längre, och till slut ser man dem inte alls.
Det kan kännas lite löjligt och banalt när människor kämpar mot cancer och dödsångest dagligen. Men det här är min motgång i livet, att hitta den rätta och naturliga stigen.

Men Hurra för mig - 7,2kg, ja okej inte idag på vägningsdagen utan sammanlagt. Det blir fler stavgångs promenader. Jag har beställt via bibblan Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi jag behöver mer förändring. Tack alla ni som pushar och ger beröm, det hjälper mig mer än någon annan bok!

Idag fick jag vara 3 barns mamma, helt okej, ganska mysigt faktiskt. Lillan har inte varit sig själv idag. Vet inte om det kan bero på kvällen övningar, eller en hosta som inte verkar ge sig.

Att stora syster har sytt i hakan kan bero på ett behov att tänja på gränser. Klättra efter vägar!?! För att slippa sjukhusbesök tog mamma fram en filt.

Jag uppehåll på blogga!?! Nja skulle inte tro det va? Jag ska göra mitt bästa på resande fot.
Kram V

måndag 10 november 2008

Stavgång

Idag blev det morgonpromenad. Det var behövligt. Jag kan även sträcka på mig och berätta att det blev en kvälls promenad med stavar. Jag lyssnar ofta på P3 Christer Obelix är en skön kille som tipsar om träning. Han berättade att man bränner mer fett om du går med stavar än om du springer. Det har att göra med att du förbränner kolhydraterna först om du springer sedan fett. Du bygger muskler, håller vikten om du springer.
Det gör ont i halsen när jag springer nu när det är kallt, stavgång var ett bra allternativ.
I morgon är de vägningsdag, urs jag vill inte ens tänka på det. Men det är bara att "PANIK" träna.

Jag och Annelie tycker det verkade dumt att vi går här hemma utan att hjälpa varndra. Vi tog tag i saken, idag hämtade hon min tjej från förskolan. Imorgon tar jag hem hennes tjej. Det är härligt att ha knslan längtan. Man knappt kan vänta att klockan ska bli fem så jag får gå och hämta henne.
I dag han det inte bli så många diskutioner om nu och då tid.
Det blev pepparkakshus bak här hemma. Vi dekorerar tillsammans när vi kommer hem från Älvsbyn.
Jag har sett att många har redan börjar julpynta. Jag skulle oxå kunna börja men jag ska hålla mig till den 28 nov. Den helgen kommer vi hem och min "nanny" från västerås kommer och julbakar.

Ha en skön dag. V

söndag 9 november 2008

Farsdag

Idag firade vi med sång, som absolut skulle var "Ja må han leva", eftersom vi skulle ge paket. Sedan åt vi en god frukost. Vi åkte till svärmor/far och åt en riktigt söndags stek. Jag var tvungen att åka hem med öppna byxor och stövlar. Det hade blivit allt för mycket Glassofor.

Här hemma har det börjat räknas som aldrig förr. Vi har dock inte kommit längre änn till 2. Men att veta skillanden mellan 1 och 2 är stort.
Allt har tidigare varit "många" om det var fler än en.

Hjärnan har börjat uppfatta skillnader om att det finns olika sitationer, nu och då tid kan användas. Det tjatas oändlligt om att vi ska åka tåg till Älvsbyn. Det här är stort för en tågälskare.

- mamma, näää inte åka tåg Nina idag?
- Nej vi ska inte åka idag. Om 9 dagar ska vi åka till Nina.
- Nääää Pappa sova tåget?
- Nej Pappa ska inte sova på tåget.
- Mamma, Mia och Kaja sova tåget?
- Ja vi ska sova på tåget.
- Näää Pappa
- Nä Pappa ska inte sova på tåget.
- Pappa hobba (jobba)
- Ja, Pappa ska jobba, suckar jag.

Nu börjar jag verkligen tröttna på den här enformiga och rent ut sagt, tjatiga sitationen som vi talade om för en timme sedan.
Vem fan var det som kläckte ur sig att vi skulle åka två veckor innan? Det måste ha varit sambon? Eller det var nog jag, typiskt korkat av mig Hon uppfattar att jag börjar tröttna och blir tyst i 10sek.

- Mamma?
- Ja?
- Mamma?
- Ja vad är det?
- Mamma?
- JA!?!?! Nu glöder det svagt om mina öron.
- Jag inte åka tåg idag?
Du skämtar med mig, hur trög kan du vara!?! Ta ett djupt andetag, hon är bara 2år.
- Nej älskling du ska INTE åka idag. Jag kommer säga till när vi ska åka. Jag lovar.

Puuhu... Äntligen är hon nöjd och vi kan umgås i några timmar innan vi övar igen på nu och dåtid. Visst är barn härliga!

Lillan hon har stannat kvar i Halloween firandet. Hon har länge gillat att gömma sig under filten med syrran. Jag sätter händerna framför mitt ansikte (som om du skulle göra en kikare fast med bara ett hål) då kan hon komma nära och det blir en liten koja. Då buuuar hon. Inte nog med att hon använder det som vapen för att skrämma andra barn om de kommer för nära. Nu åker hon omkring i gåstolen och väser.

Ser fram emot morgondagens samtal om nu och dåtid. Kram på er.

lördag 8 november 2008

Genus

Idag fick vi finbesök av min vän Ylva och hennes "nya". Ylva och jag möttes i arbetslivet för 6år sedan och blev som ler och lång halm.
Hon den realistiska och jag den filosofiska. När mina barn kom så fick vi olika behov och träffades inte lika ofta. Det var mycket trevlig prick hon hade hittat. Nu går man bara och väntar på baby beskedet.

Min välutbildade kusin Ida påpekade om gårdagens inlägg: jag hävdar att utan religion skulle det inte finnas krig. Det krigas om att alla ska ha rätt, deras tro är den rätta. Så vi skippar religionen och tror på människan tycker jag
Det finns en religion som aldrig har varit delaktig i krig; Buddhismen det är inte ett trossystem som bygger på blind tro, utan snarare en metod där man betonar den egna intelligensen, att pröva, värdera och undersöka om läran verkligen är sann.
Buddha själv sade att man inte skall ta något av det han sagt för sant utan att själv ha undersökt det och själv försäkrat sig om att det är sant. Det är att tro på sig själv och mänskligheten.
Tack Ida för att du gör min blogg levande!
Min stora tjej har gett mitt genusperspektiv en känga.
- Oj mamma titta den gått sönder, Pappa kan laga sen
- Men jag kan också laga, mammor kan laga.
- Neeeej mamma, tokigt, Pappa laga.

När jag tänker efter så har jag själv sagt att "Pappa lagar den sen", "När pappa kommer hem kan han laga den".
Han vet vart alla grejer är så slipper jag rota fram dem. Naturligtvis vet jag hur man kan laga, limma m.m Men det blir ett sätt att skjuta på "problemet" och delegera det vidare.
Vet inte vilket som är värre. Hon vet att det är pappa som lagar. Eller att det
är mamma som köper kläderna.

Jag har gått i genusfällan. Men det kanske inte är så dramatiskt, utan ett enkelt ett sätt att dela på sysslor och göra det man är bra på?
Kram V

fredag 7 november 2008

Sjukling

Varför hittar man aldrig en nappa när man behöver en, bara en?

Teletubis, jag och storasyster var vakna i natt.
Jag hade inte hunnit gå och lägga mig när hon vaknar och har hög feber. Hon har haft feberkram en gång tidigare och det satte sina spår i mig. Jag är orolig att det ska uppstå igen och vill ha "koll på henne". Det är omöjligt att slappna utav och sova, mina mamma hormoner går igång. 03.00 somade hon och jag snabbt efter. Men det var frukost som vanligt vid 07.30


Visste ni, att det har spekulerats om att teletubis kan vara skadligt för barn och att det kan finnas en homosexuell bland dem.
Finns det något mer enkelt och konkret barnprogram? Det är rent utsagt urtrist, ja det kan bero på att filmen går ofta här, men det är upprepningar och 4st könslösa figurer som snackar orent och gör knas.
Men tvärr så kommer åsikten från katolska kyrkan, jag hävdar att utan religon skulle det inte finnas krig. Det krigas om att alla ska ha rätt, deras tro är den rätta. Så vi skippar religonen och tror på människan tycker jag.

Imorgon ska vännen Ylva visa upp sin kärlek. Nu har hon lämnat de 7 hårda, svåra, singel åren bakom sig. Så nu ska jag få godkänna den nya mannen med en morgonfika i vårt kök. Det ska bli spännande.

Kram V

torsdag 6 november 2008

Grannfejden

I går kväll kom faster Åsa och lekte med barnen. Åsa fick höra att hon inte kunde skära äpplen för hon skar sig i fingret.
2-åringen berättade klart och tydligt:
- min mamma kan skära äpple!, utan att göra sig illa.

Vi passade på och sprättade pengar när vi hade barnvakt. Vi hade ett garanti kvitto på Net on Net för 2000kr, det blev en kaffebryggare och "massage stol".
Det blev 2par skor till storasyster och ett par till mig. Roliga saker från Rusta.
Stora tjejen sov med akrylfärgerna. Hon väckte mig med att lägga färgpaketet på min mage och sa:
- Nu måla mamma!?!
- Nej det blir efter förskolan.
Vi målade en tavla till pappsen.


Vi bor i ett nybyggt område. Det är tre olika gårdar som ligger efter varandra. Varje gård har tre bostadshus som bildar en u-liknande form, varje gård har en egen innergård.

De 2 yttre gårdarna är bostadrätter. Gården i mitten består av hyresrätter.
Nu har det uppståt ett hemligt, smygande krig i mellan gårdarna.

Det hela började med att "första" gården satte upp ett staket i hopp om att leda alla till gångbanan. Det visade sig ett misslyckat försök, alla började gå genom alla tre gårdarna.

En maktmissbrukare i vår styrelsen fick igenom att vi skulle sätta upp ett staket. Alla vi barnfamiljer blev upprörda. Vi hade förslag på att fixa gården men då fanns inga pengar. Tre månader senare kommer ett staket upp för 20.000kr!?!
Det finns två skolor och en förskola bakom vårt område. Detta innebär att många går igenom våra gårdar för att komma till stationen.

Men hallå!?! Det finns två olika gångvägar och båda är kraftiga omvägar, beroende vart man kommer ifrån.
Gården i mitten. Hur ska dom komma ut överhuvudtaget? När man byggde detta område så var det någon knäppgök som tydligen inte går utan kör bil, det finns inga gångvägar.
Gångväg?

Jag tycker det hela är väldigt roligt. Hur orkar man bry sig? Ni kanske inte skulle bo på bottenvåningen? Jag gör det och misstrivs inte.
Några få människor går förbi dagligen. Vuxna människor går ut personligen och påpekar att det är privat mark. Men snälla ni, det finns människor som dör dagligen. Eller kämpar för att överleva en vardag.
Jag ser fram emot att få annvända min psykologiska sida och möta en upprörd maktmissbrukare.

Nu har "första" gården gjort ett ytligare tappert försök att hindra mänskligheten. Det är så skojigt att jag pinkar på mig. Fattar ni. Lägg pengarna till dem som behöver det! Vart är värden påväg?

Nu till det som ligger mig varmt om hjärtat, mina barn. Lillan fick idag på sig min gamla mössa. Stolt kan jag säga att hon är väldigt lik mig. Jag brukar vara ofantlig dålig på att se likheter (jag kanske är det med Lillan oxå).
Kram V

onsdag 5 november 2008

I´m back!

Vilken svacka det var igår.
Nu är det nya tag och pluss på sovkontot! Det en riktig fälla det där med sömnen. Min kloke bror och rådgivare (choklad Putte) påminde mig om dopaminets påverkan.

Dopaminet är en signalsubstans, belöningshormon kopplat till eufori och lustkänsla, hjärnans belöningssystem. Påverkar humöret så man blir glad, lugnande, smärtstillande, stimulerar motoriken, höjer koncentrationen och inlärningsförmågan, är aktivitetsstimulerande. Kopplas till mat- och kulturupplevelser samt lustupplevelser vid sex, aggressivitet mm.

Ni fattar kroppens egena knark!
När du äter godis och läsk så frigörs dopamin, endorfiner och ett hormon som heter grelin. Dopmin ger dig lustkänslor, endofriner gör att du mår bra medan hormonet grelin skapar ökat sötsug och hunger. Det är därför du gärna äter mer sötsaker än vad som är bra när du en gång har börjat småtugga godis.
Jag är/var alltså inte sjuk när jag smyg åt eller ljög om att jag inte hade ätit. Ja har en sådan underbar historia om hur jag kunde vara.

Jag och min kärlek var på vår 1:a semester. Vi stannar och tankar. Jag har varit godisuger heladagen, men jag vill ju inte visa hur jag kan vräka i mig. Jag går in på macken och beställer 2 kaffe och 3st "film rullar,punch rullar". Medan han går på toa trycker jag i mig en av tre. När han kommer ut från toan säger jag
- Här kärleken jag köpte en fika åt oss.
- Tack vad snällt säger han.
Ha ha nu kunde jag stå och äta i lugn och ro, och låtsat att jag kan oxå äta "normalt". För mitt djuriska signalsystem hade redan blivit lugnat.

Idag blev det en promenad som gav lika mycket dopamin som en 100g choklad eller 1st lyckopiller. Det bästa är att dopaminet stannar kvar när kroppen själv jobbar fram det och inte yttrefaktorer tillfredställer. I´m back!

Lillan skriker rakt ut när vi kommer in på förskolorna. En till socialråtta i familjen. Men vad hade jag trott.
Lillan är så skojig. Hon sitter och tittar en "Watcher" som jag brukar säga i yrkesrollen. Hon iaktar men vet vad hon vill och kan. Gör kanske inte så mycket väsen av sig, men har en inre styrka.
Hon morrar så där härligt när något barn kommer förnära. Hon är snart 7 månader och kan sätta sin 2,5-åriga syrra på plats.

Kram V

tisdag 4 november 2008

Tisdag - Vägningsdag

Åååå vilken vånda, jag vet att jag har "gett upp" denna vecka. Jag har inte haft koll på hur mycket jag har stoppat i mig under en dag eller hela veckan.
Det är hemligheten, att bli medveten om vad som slinker ner. Men det visade sig vara -0,2h. Det var minus i alla fall.

Jag har knappt gått mina morgonpromenader, springa finns inte ens i tanken. Nej urs jag har verkligen fått en höst deppo när det gäller vikten.
Var är solen, ljuset? Hur kan 3-4dagar grått väder knäcka mig så totalt? Det var ju en dag med sol där, vi var ute, räckte inte det?
Jag längtar efter en härlig vinter. När det är ljust mellan kl. 11-15 och det är kallt o klart, solen verkligen tittar fram de få timmarna. Det är Norrbotten det!
Fast om man talar med vilken stockholmare som helst så minns de oxå likadana vintrar som jag!?!

Nej det är bara att ta tagit min lilla "deppo" och börja med "babystep". Se helheten det är ju -6.6kg totalt.
Sova mer och oftare.
Tänka positivt.
Det handlar om att ändra betende, jag tror jag har hittat lösningen!
Kram V

måndag 3 november 2008

Vänner

Hejsan hejsan.
Lillan har varit helt slut idag efter nattens bravader.
Jag annvände mig utav min sista livlina och ringde en vän, Annelie.
Hon kunde ta hem min storatjej från förskolan. Jag slapp väcka Lillan och jag ska väll inte sticka under stolen med att jag hade tappat tiden och skulle ha blivit riktigt sen till hämtningen.

Jag blir förvånad över det här med vänner. Innan jag mötte Annelie, Vem lekte jag med då? Vem ringde jag då? Det är inte så att jag har känt mig ensamen utan det är liksom mer en undran.

Jag har aldrig varit den där tjejen som har vänner från dagis som forfarande håller ihop. Jag har en "högstadie polare" Jenny vi hörs och träffas. Hon finns alltid där. En gammal arbetskamrat Johanna finns oxå kvar. Jag upplever att jag ofta möter människor som kommer och går i mitt liv. Få stannar men för alltid. Det beror ofta på att människor flyttar, är singel, skaffar familj, man är i olika faser i livet.

Jag måste bara berätta om mina små fiskar här hemma. Barnen är helt tokiga i vatten. Lillan skriker rakt ut då hon ser vatten. Eller ännu värre, då hon står och bankar med sin gåstol mot badkaret för att syrran badar och hon inte får vara med. Kram. V


Helgens Bravader


I helgen var vi i Sveriges fjärde största stad med cirka 180 000 invånare, som även har nordens äldsta universitet, Uppsala.
Sambons bästa vän finns där med familj. Vi täffas ganska ofta, både barn och vuxna kommer mycket bra överens.

Jag tog tåget hem till Stockholm för jag skulle på en Arabiskafton med mat och dryck. Vilket blev en lyckad tillställning. Mycket god mat och alltför mycket efterätt för min del. Vinet slank ner och psykologen i mig kom fram( som vanligt). Det var mycket roligt och det var härligt att ha så nära hem, vi var hos grannen.

Idag lyser solen, det blev ingen morgonpromenad. Jag gick hem och sov på fm.
De är 1:a gången sedan vi fick Lillan. Med storasyster sov jag ofta en gång på dagen. Men det har inte varit lika stor omställning denna gång, hur skulle det bli vid tredje och fjärde då? Ha ha nja det är nog färdigt här. Man ska väll aldrig säga aldrig men det är ju det där att vara gravid. Det är inte min grej.

lördag 1 november 2008

Glädje - Längtan

Oj vilken glädje att få ett paket på posten!



Men man börjar längta väldigt mycket...