"Jag vill oxå cykla själv till kompisar"
" jag förstår det men då behöver man bli lite större, du försöker att ta ansvar och självständig med att hämta vatten"
" va? Men vet du inte hur man gör"
" vad menar du nu?"
"Jo! Mamman och pappan gör maten och ställer fram och då ger man även nått att dricka!"
" jo det har du rätt i men jag och pappa kan inte vara med dig överallt och ge dig vatten, min mamma är inte här och ger mig vatten"
"Ååååååå nej!!! Saknar du din mamma!?!"
Det här men att förstå sammanhang och att bli självständig är inte självklart. Visst är det så att för de flesta människor stora som små,att man kan först förstå när det händer. Det är då man förstå meningen med att kunna tänka och handla självständigt. Kanske är det just det som är meningen med livet att lära sig hantera olika situationer och varje val är en möjlighet att forma livet och jaget till det man vill.
Att hämta vatten är ett val av att känna vad man behöver och ta ansvar över att tillgodose sina behov. Eller så kan man sitta i soffan och skrika och anse att livet är skit för ingen ställer upp. Kanske är det den gyllene medelvägen som är den bästa. Att veta vad man behöver och få ett stöd utan att lägga ifrån sig ansvaret.
Det är sällan jag känner lättnad när ett mail kommer. Men igår fick vi veta att vi får tillbaka pengarna på resan. Det blev middag på Thaien för jag hade ju tänkt slippa tänka på mat och vad allt det innebär den här veckan.
Idag ska vi eller jag ta bort stygnen. Det går någ bra.
