Grattis Mormor på din födelsedag!

Hur ska en mormor vara?

Hon ska vara snäll och rar, hjälpsam, snabb så hon kan springa och försiktig i trappan.

Vad brukar mormor göra?

Tvätta kläder, göra roliga grejer med oss, eller köper kläder till oss!

Vad är det bästa med mormor? Att hon  alltid gör roliga saker med oss, jo tvättar och hon skäller aldrig på oss!

Blidö

På lördag efm åkte vi ut till Blidö för att hänga med lillkusinen. Vi hade tur med vädret och spelade spel på kvällen. Barnen tyckte vi var alldeles för kort stund och önskade att det var lördag idag så vi kunde stanna längre. Vi ser redan fram emot ett sommar besök.

Fest i vardagen

Det här var det bästa på länge! Hänga med Helena en hel efm, äta god middag och ta en drink i skybaren och äta en gemensam hotellfrulost för att sedan jobba sista dagen på veckan.

Vänner

Lillasyster har hittat många nya vänner i klassen. Inte för att jag tvekade men man ska inte ta föregivet att allt går som man har tänkt sig. Att vi har fått uppleva flera tillfällen "alla känner apan men apan känner ingen" med lillasyster är nog mer en bild av hur jag hade trott det skulle bli. Det är ändå fascinerande hur lillasyster håller masken, skratta och vinkar glatt hejdå till barnen och sedan rycker på axlarna och grimaserar att "vem var det där?". Hon reflekterade här om dagen " jag undrar hur alla kan känna mig men jag inte dom?"

Ring inte mig, jag ringer dig!

Ungefär så sa storasyster till klasskompisen mamma. Det hela började med att storasyster ville inte alls bli hämtad på fritids. Hon ville naturligtvis stanna kvar och leka med kompisen. Jag sa promt nej pga dålig sömn för oss båda och vi behövde vila idag. På skolgården möter vi klass kompisens mamma där dialogen började. 

- kan jag leka hos er idag!

- nej vi ska på träning.

- nej nej säger jag jag har redan sagt nej!

- men imorgon? 

Mamman tänker en micro sekund

- nej då e det simning, de är inte klokt va? Säger hon och ler.

- men nästa dag då? Envisar storasyster.

- men ge dig väser jag tyst.

Mamman tänker och säger,

- jaha få se då vad är det för dag???

- äääää jag ringer dig om någon dag säger storasyster och pekar på henne, vänder på klacken och går.

- gör det säger mamman och ler. 

Jag står mer och gapar efter min dotter

Makten över ditt liv.

Öroninflammation blev det inte så mycket av. Vi hämtade aldrig ut antibiotikan och hela helgen var full av roliga aktiviter och givande samtal. Jag lever fortfarande på den där perfekta vågen som kom förra helgen. Den perfekta vågen som surfarna ligger och väntar på står jag på. Jag håller balansen och vågen verkar inte ta slut. Det är verkligen skönt att komma underfund med vad man behöver och har saknat. Att även inse att jag har makten liksom alla andra att forma mitt liv till hur jag vill ha det, här och nu. 

I veckan sprang jag min första mil utanför ett lopp. Jag sprang hem från jobbet, okej det är 9,27 men jag räknar det som en mil. Det har tagit mig fem år att komma dit, ingen mer än jag är gladast. 

Det här blir den fjärde gurkan, vi får hur stor den hinner bli innan frosten kommer.

Tomaterna har exploderat och det är bara att skörda. Morötterna trängs i krukan mes olivträdet. 

Men det som förvånar mig mest är smultronen och jordgubbarna som är tillbaka!?! 

Utveckling från liten till stor.

Vi gjorde om i storasyster rum vilket blev ett bra resultat.

Så var den tiden här som alla småbarns föräldrar går och längtar efter i smyg. Man hör hur andra talar om att barnen syns knappt till och håller sig på sina rum. Att föräldrar får tjata om att de ska komma ner. Storasyster håller sig på sitt rum, men som i allt är det alltid härligt från början men jag vill inte att hon försvinner för mycket. Idag kom hon ner och spelade spel med mig och lillasyster i alla fall. 

Storasyster har öroninflammation och blir hemma imorgon oxå. Lillasyster skulle promt inte följa med till dr idag, trots att vi kunde bli borta länge. Nej hon stannade hemma och fick lära sig att ringa på mobilen. När vi sitter hos dr ringer hon:

- hej det är jag, kan jag ta ett äpple? 

- ja.

- okej hejdå.

Stolt och nöjd lägger hon på. Liten vill bli stor.

Ligger kvar...

Jaha då kom den där tiden man har vetat att den kommer. Barnen borta och vad ska jag göra då? Efter en tung arbetsvecka med förkylningar så är jag ganska trött. Ligger i soffan men det känns inte rätt att "bara" slappa. Jag borde ta vara på tiden! Fixa byrån, såga av buskarna plocka undan alla saker som dräller över allt. Men jag ligger kvar här... Flippar på mobilen och inser att barnen är hemma om 20 min och då är det dax att börja göra kväller så då ligger jag kvar här...

Idag var barnen på maskeradkalas. Storasyster var prinsessan Leja i Star wars och Lillasyster Snövit. Båda var mycket nöjda.

Host host

Hela veckan har hela familjen kämpat med förkylning och meningen med att gå iväg till skola och jobb. Många på jobbet är sjuka både vuxna och barn. Jag kan skulle verkligen rösta på lillasysters parti som förespråkar varannan dag systemet skola,sommarlov,skola, sommarlov...

Tjejerna har funnit en ny vän i Lillasysters klass, hon bor i kvarteret nedanför oss. Storasyster är helt såld på alla djur som finns där. Storasysters finger ser riktigt fint ut, idag var första gången hon gick med på att ha ett vanligt plåster på. Det verkar även komma en nagel. 

Hurra för farfar!

I söndags firade vi farfars födelsedag. Sommarvärmen kom och har hållit i sig. Svalare på morgonen men kjolväder på dag/efm.

Förkylningens mecka har antågat på jobbet och i hemmet. Jag har känt mig risig sedan midnattsloppet men nu verkar det ha brutit ut i alla fall. Hoppas på att det då kan vända. Imorgon är det skolfotografering för tjejerna, vilket betyder att mamman behöver gå upp extra tidigt.

Alltså ärligt talat innan jag hade barn gick jag upp Max 30 min innan jag skulle dra, oftast 15. Folk som gick upp en timme innan eller tanterna som började nio gick upp kl. sex för att hinna med allt på morgonen, det verkade inte klokt tyckte jag för 10 år sedan. Idag är det jag som går upp kl. sex och börjar nio och hinner ändå inte allt jag ska...

Markfolket vet bäst

Jag går ofta och funderar på saker och ting. Inte helt ovanligt men oftast berör det något som pågår runt mig och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men nått stör mig i ämnet. Detta är inte ovanligt utan de flesta har något som det går och funderar på. Men för mig stannar det liksom inte där. Efter att ha vridit och vänt på problemet så finner jag ofta ett slags citat, det bara kommer till mig och kanske har det redan skrivits men för mig ett avgörande för mitt funderande och en slags punkt för det som jag har upplevt. 

Den här veckan har jag fått mycket beröm på olika sätt genom mitt yrke. Jätte kul och kanske det många saknar mest i sitt arbete. Att få beröm och uppmärksamhet kan även skapa avundsjuka hos andra, eller en känsla av att hamna på en pedistal utan att bett om det. Det här kan jag nog leva med men det som stör mig är att jag hamnar i situationer där jag förväntas bidra och jag har ett eget behov av att bli påfylld. Jag kanske även anser att ingen kan fylla på mig... Jag började inse att även jag själv hade satt mig på en pedistal, så det var bara att hoppa ner och då insåg jag vad allt handlade om:

"Berömmelsen är redan förlorad när du anser dig för mer än andra."

Skönt att vara nere på marken igen!