En vecka i april

18 februari tog vi beslutet att jag skulle vabba med storasyster som successivt skulle öka tiden i skolan. Det gav ganska snabbt resultat. Klassen i sig är under stark kritik, att fsk klassen har blivit skola och inte en lek är en diskussion i sig. Jag blir upprörd över hur skolor fokuserar på behaviorist beteende och den koherens som infinner sig i skolorna är fortfarande att de duktigaste utifrån skolresultat överlever bäst.

Vi har jagat läkare och specialister som vill ta sig an storasyster och hennes problematik efter två månaders letande fick vi en tid för prick och allergi test. Vi tog bort antihistamin och min första 9-12 vecka blev vabb.
Prick test gav inget resultat. Men hon kan äta antihistamin igen och sover och äter igen.
Lillasyster hade ont i ögat i torsdag men jag tänkte att det berodde på blåsten eller en ev ögon inflammation på G. Fsk ringer mig för att hon plågas av ögat. lillasyster får följa med hos allergi dr. Han tar sig an henne skriver ut några droppa och ger antihistamin åt henne. Det känns skumt tycker jag. Är det inte ögoninflammation? Men det är inte kladdigt. Dagen efter rinner det tårar och hon kan inte öppna ögat och det är INTE kladdigt. Skumt! Nåja jag ringer och får rådet att åka till s:t Eriks ögonsjukhus. Tvekar lite men känner att något är skumt och tänker att ännu en dag ska tillbringas i ett väntrum. Mycket riktigt fyra timmar senare lämnar vi väntrummet med en operationstid för lillasyster. Ett skräp sitter på hornhinnan och det behövs ta bort. Idag åker pappa och lillasyster och vi går här hemma i h väntar.

En vecka i april bland kalasfirande och vabbande så inser jag att det viktigaste av allt är att leva mitt liv som om det skulle ta slut i morgon.