Det finns en "lokal kändis" här i vår by. 56år gammal. Han står alltid på Ica vid julhandeln och hjälper till att packa ner dina varor. Han älskar svarta strumpbyxor. Lokförarna bjuder han på kaffe och han kan alla tågtider. Han hälsar på alla och är alltid glad. Han är "mentalt handikappad" och älskad av alla. Jag talar om allas vår Kurt.
Vi fick glädjen att träffas och jag minns hur läskig, spännande och rolig jag tyckte han var när man var liten. Min dotter tittar skeptiskt på honom när han gör oss sällskap in på byn.
- Fin flicka. Säger han och pekar på dottern. Samma sak sa han till mig när jag var liten, ja jag har insett att ha säger det till alla...
Han drar fram sin tröja under jackan och säger:
- Samma färg, och pekar på dotterns mössa.
Dottern lyser upp, de är på samma nivå och hon börjar sjunga. Nu var Kurt accepterad av nästa generation.
Mamma tar igen alla barnvakt tider hon har missat. Själv springer jag på möten, fika, luncher you name it. Jag gör allt som jag inte hinner göra annars. Det blir intensivt men mycket givande.
Kram på er. V
2 kommentarer:
Jag hade tänkt skriva två roliga saker och kunde inte bestämma mig för vilken. Här får du två alternativa kommentarer:
1. Erkänn att han är den enda som vill umgås med dig när du är upp?!
2. Han är väl urtypen för en älvsbybo?
Men ingen av dom var värst snälla så därför skriver jag bara att det var kul att träffa dig idag min kära vän :)
Ha ha ha... hmmm du har rätt i båda.
Jag säger så här, han är den enda som även kallar mig för fin flicka och skäms inte för sitt betende. Han vet inte bättre som de flesta på byggden...
Även du gör mig glad! ser fram emot hallonkväll. Kram
Skicka en kommentar