Relationer

Oftast blir "inköpslistan" lång och allt hopar sig. Helt plötsligt är galonisarna försmå, jeansen gick sönder, baddräckten för stor, och mascarna tog slut. Men helt plötsligt löser sig allt.
Kärleken kommer hem med en ny mascara, mamma överaskar med nya jeans, galonisar inhandlas och listan är så gott som tom.

Ibland när livet går lätt, allt känns ljust kan jag bli rädd. Rädd för att allt ska ta slut. Det gäller att våga stanna upp och njuta, suga på karamellen.

Ibland skulle jag vilja lämna bort mina barn, men samtidigt är jag både stolt och nöjd över min relation till dem och min sambo.
En bra relation kan man tyvärr inte hitta på krogen, nätet, skolan, eller på jobbet. Det man kan hitta är en vän och en människa som du kan bygga upp en bra relation med. En relation är het, mjuk, ömtålig och levande. Sluta aldrig vårda dina relationer. Det finns alltid tid till att vårda dina relationer.

Ikväll ska jag vårda min relation till mig själv och min familj. Trevlig kväll!
Kram V

Jesper Juul

För ca 9år sedan stötte jag på Jesper Juul via mitt yrke. Då hade han nyligen komit ut med boken "ditt kompetenta barn". De flesta känner igen honom via utrycket "curling föräldrar". För mig är Juul en Guru, en pedagogisk Guru både som förälder och pedagog. Han står inte för någon metod eller pedagogik. Han säger att varje enskilt fall är unikt. Kanke det är just därför jag gillar honom. Varje barn och vuxen är unik i sig.
Han sätter ord på det jag möter i min vardag. Mötet av konflikter med barn och vuxna.
Det är lätt att vi målar upp en fasad. Allt är bra, vi mår så bra. Mina barn och jag har det så bra. Vi talar nästan i falsett för att vi vågar knapt gå ner i varv och känna efter för då kan allt avslöjas.

Idag var det kris vid påklädning. Att både storasyster jag hade varit vaken sedan 04.45 hade en stor betydelse. Jag höjde rösten och drog lite extra i henne.
- Jag orkar inte jag e så trött, tjaffsa inte nu. Det blir bara jobbigt för oss båda. Jag vill inte bråka, vi kan väl hjälpas åt säger jag desperat.
Jag struntar i henne, jag bara lämnar henne och klär på Lillan,("välj dina stride säger Juul").
Nu var hon redo, nu kan vi samarbeta. Jag vill ge henne en kram.
- Förlåt, jag är trött.
- Så mamma, hon klappar mig på kinden, det bra nu?
- Ja det är bra nu.

Det är aldrig fel att visa äkta känslor, menar Juul. Inte ens att sätta sig på golvet och skrika när man kommer hem fullständigt slutkörd efter en helvetesdag på jobbet och inser att partnern är på ett viktigt möte, inte hemma och lagar middag som man hade räknat med.
– Barn förstår mänskliga känslor och uttryck. Man ska inte vara rädd för att visa dem. Det är mycket värre att gå runt och spela perfekt förälder.

Jesper Juul tycker att det borde skrivas in i FN:s barnkonvention att alla barn har rätt att få vara tillsammans med vuxna som inte utger sig för att vara övermänniskor.

Lillan övar på att prata. Så hon kan berätta vad hon vill. Banne henne om hon börjar tjata på mig. Då kommer inte tomten i år.

Moraträsk

Storasyster har sovdamp! Hon tycker verkligen inte om att sova. Det kryper i kroppen, massagen är obehaglig, det låter för mycket(fast det inte finns något som låter, hon kan inte sova säger hon. Hon är inte ledsen men sömnen kommer inte. Hon måste vara helt slut för att hon ska kunna somna. Det obehagliga är att jag var likadan, jag minns hur det var. Jag hatade att sova, jag tjatade,gnatade och krånglade. Åt nattmat fast jag var proppmätt, eftersom jag hade tjatat mig till det. Nåja jag tröstar mig med att sömnen kommer nog för henne oxå, som för mig.

Här hemma övar vi inför Moraträsk.
Det var roligt en stund, sedan säger storasyster:
- Inte titta den, den läskig mamma.
Ha ha vi får se hur det går på Tisdag när vi ska på live konsert med Moraträsk. Jag tror Lillan kommer uppskatta det lika mycket som vi andra.


På lördag kommer Mormor och tar storasyster till Västerås. Där ska de sova i två nätter. Men enligt storasyster är sängen förliten. Mormor och Hena får sova på soffan. Hon behöver sängen själv, det kommer nog att lösa sig har jag försäkrat henne.
Ikväll ska jag till "slakten", vägning. Men jag säger det till er och till mig själv, tänk på att det är inte vikten, siffrorna som räknas utan livstilen i sig!
Kram V

Färgbad

Holly macarony vad trött jag var idag. Lite sömn och kroppen var helt mör efter gårdagens träning. Tanken gick liksom i slowmotion, jag hörde i eko. Men efter en frulle,(till alla norrläningar:frulle är slang för frukost ha ha ha)så fanns det hopp om livet. Man ligger i en riskson som heter duga. Inte nog med att jag kämpar med mitt tålamod när jag är trött, man kan ju både bli, fet, ful, sjuk och deprimerad av för lite sömn.
Människor som sover för lite eller har sömnproblem drabbas i större utsträckning av depression, övervikt och har en sämre förmåga att kontrollera sitt blodsocker.
- Störd sömn är väldigt ofta en orsak till depression, säger Torbjörn Åkerstedt, professor i beteendefysiologi vid Karolinska institutet i Solna.

Men det gäller väl att hitta en balans!?! Att sova varje chans man får, och fastna i ett negativt tankemönster "vad trött jag är" hjälper mig inte att orka med vardagen.
Nej, jag tror att det gäller att kunna se de små glimtarna, tänka positivt och tvinga sig leva. För mig är det här en period i mitt liv, (för mina tjejer kommer aldrig bli tonåringar och gå ut, dom ska va hemma med mamma,)vissa dagar går bättre än andra. Ibland lämnar jag bort mina "sömn problem", barnen och tar igen mig. Det gäller att veta hur jag ska lösa problemet och inte fastna i problemet, eller?

Morbror Patrik, "Negebolls Putte" ( Till er "nya" bloggläsare, Putte har det hemliga receptet på de grymma negerbollarna, se tidigare inlägg, ja okejdå chokladbollar som det nu heter) kom förbi igår och förgyllde eftermiddagen för oss alla. Lillan badade i färg, hon njöt i fulla drag. Storasyster lite mer försiktig men njöt inte mindre för det. Det var tur att inte Pappa var hemma, han skulle ha fått "dåndimpen", ett lättare hjärtsvikt, med tanke på hans städmani.

Lillan vägrar krypa, men går det gör hon mer än gärna!

"What comes round goes round?"

Jag har fått vad jag förtjänar eller det jag behöver träna mig på!?! Se det hur du vill, men shit vad jag hatar barn som tjatar.
Vid hämtning:
- Mamma, ja gunga bebis gungan.(det är en park som har gungor)
- Nej, inte idag, jag orkar inte. Jag är trött vi kan leka ute här.
- Neeeeej mamma, ja gunga bebisgungan mamma?
- Nej, inte idag 2ggr har hon frågat nu, nu ska vi se hur många gånger det blir...
- Mamma jag gunga... 27ggr
- Nej
- Mamma, Mamma mamma 37ggr
- Mamma, 44ggr
- Nu slutar du tjata! Vi kommer inte gå till gungorna skriker jag.
Jag mördar henne snart. Hjälp mig någon, det brinner ur öronen. Inte ett pip säger hon. Jaha var det så här arg jag behövde bli!?! Var det testet? Hur "länge" jag kan svara nej vänligt? Nästa gång tänker jag banne mig inte luras 44ggr.

Idag blev det sång och ramsor på öppnaförskolan. Lillan övar för fullt, dock håller hon på att kräkas varje gång, när man ska räcka ut tungan.


Är det inte underbart att munhuggas, bråka, tjafsa tala ut och rensa luften? Vad kan vara bättre än att känna frid och kärlek till den människan som man nyss kunde strypa med sina egna händer?
Man inser att min egen "fiende" är min bäste vän.

Våga ta chansen att bli avstängd, avvisad, oälskad, ensam och väldigt rädd. För på andra sidan finns det en människa som är lika rädd som du.
Ta klivet, höj rösten och våga vara dig själv. "What comes round goes round?"
Kram V

30års kris?

Efter 1st barnmatsburk, 4st flaskor 4x2dl, inom loppet av 5timmar. Så insåg jag att Lillan hade lite att ta igen. Hon var hungrig.
Sissta flaskan fick hon 22.00. När hon vaknade 01.00 och gnällde, förstod jag att det är klart att magen får sig en smäll när hon vräker i sig.
Hon vaknade 02, 03 ,04 kl. 05.30 då ger jag upp. Hon verkar inte alls ha ont i magen...
Hon får en flaska som hon bostavligen sliter ur mina händer. Hon var hungrig igen. Stackars barn, hugrig hela natten och ingen mat.

Flera av mina "små kusiner" har börjat "avla av sig" där uppe.
De flesta i min ålder från Älvsbyn var inne på sitt 2:a eller 3:e när jag skaffade mitt första. Jag går dock som "ung mamma" här i Stockholm.

Det har fått mig att fundera på ett ämne, ålder.
Hur vet man när man är gammal? Blir man någonsin gammal?

Är det när stringtrosorna byts ut till breda bomulls trosor?

När man får barn? Ung Mamma på 14år är hon gammal?

När man talar om minnen/upplevelser och ingen annan vet vad man talar om?, jag menar Tv:n har väll funnit i 100år?

När syn och hörsel försämras? eller när det läcker här och där?

När rynkorna tar över?

Kan det vara så att kroppen blir gammal, men vi blir bara klokare och får mer livserfarenheter?
Att fylla 30 ( ja det är ju 3månader kvar ) känns spännande och det är nu livet börjar. Det är nu man kan börja leva och sluta bry sig om vad som är "rätt och fel". Leva, njuta och bara vara, ta dagen som den kommer. Kanske det inte har med åldern att göra, utan personen i sig.
För jag vet några som lever i nuet, visar hur de mår/känner, njuter av livet, tar allt med ro, är öppna, glada och positiva. Våra barn.

Svag Punkt

Efter en toppen helg med middags gäster, 3årskalas i Uppsala och en tur till simhallen kan vi konstatera att livet känns lätt, enkelt och ljust.

Såg även att det finns en simmare i storasyster, själv på flytdyna sparkade hon sig runt i badsängen, idag slapp vi gå upp och värma oss.
Torsdagens vägresultat visade -1kg !?! (-10kg), det känns närstan pinsamt, jag har inte ens kämpat denna vecka. Kan det vara så att det börjar bli en livsstil? Ett sätt att äta och leva. Den första perioden hade jag helatiden en känsla om att alla andra kan äta och mummsa, jag tyckte lite synd om mig själv helatiden.

Lillans humör är inte att leka med. Hon sliter sig i fingrarna, kastar sig bakåt, morrar och visar sitt missnöje. Ha ha jag tycker det är lite skoj, det är inte min svaga punkt. Jag kan stå ut med ilska och missnöje, tårar och skrik. Min svaga punkt är TJAT. Så vi kan ju hoppas på att Lillan aldrig lär sig att tjata
Jag blir galen utav att höra samma fråga 100ggr, tillslut ger jag mig, ja!!! gå och bada då, ja!
Alla har vi våra svaga "punkter" som förälder. Det gäller väll att vet om sina egna och jobba med dem.

Besvärande

Var är värden på väg? Borde inte myndigheterna ha dödstraff också, med tanke på att dom visste om pulvrets påverkan.

Ur: DN
Männen hade producerat och sålt "proteintillsatser" med melamin som blandats in i mjölkpulver för barn. Melamin används i vanliga fall i bland annat plast.

Minst sex barn avled till följd av det giftiga pulvret och 300.000 skadades och fick svåra njurproblem som kan ha gett men för livet.

Tidigare har en före detta ordförande i ett företag som tillverkade mjölkpulvret dömts till livstids fängelse för sin roll i skandalen.

Tillsatsen tillfördes för att sänka kostnaderna vid mjölktillverkningen samtidigt som man kunde behålla priset på produkterna.

Sky News rapporterar att familjemedlemmar, vars barn skadats av mjölkpulvret, stoppades av polis när de var på väg att gå ombord på flygplan som skulle ta dem till rättegången.

Hela skandalen är besvärande för de kinesiska myndigheterna eftersom giftet var känt flera veckor före OS i Peking. Myndigheterna valde dock att inte undersöka uppgifterna förrän OS var över. Detta kan ha betytt att tusentals barn skadades i onödan.

Jo, det är klart att det är besvärande om man har struntat i ett problem som leder till att barn dör.
/V

Oros terror

Tänk dig att du har gjort ett misstag, ett gigantiskt misstag. Du vet att du måste berätta det för din chef/lärare och din framtid hänger på en kör tråd.

Ångesten växer, det stockar sig i halsen. Du vet att du har gjort fel. Varje steg känns tungt och allt runt omkring dig är suddigt.
Dina tankar upptas helatiden hur du ska "lösa problemet". Just nu finns det inget viktigare.
Det gräver i magen, du har ingen aptit eller du proppar i dig för du mår dåligt, allt känns spänt, hur ska det gå?

Just så är det att ha sjuka/sjukt barn. Det är inte bara att se till att de dricker, kolla tempen, ge alvedon, äta lite, erbjuda vad som helst.
Det jobbigaste av allt är den psykiska terrorn och oron över att mitt älskade barn ska fara illa, de sömnlösa nätterna för oron ligger och gnager.

Det är sant Lillan är sjuk igen.
/V

Lurad?

Idag har jag insett två saker:

1. Småbarnsföräldrar bryr sig inte om konflikter, det enda vi bryr oss om är familjen och sömnkontot.

2. Syskontimmarna borde vara 30timmar i veckan för alla.

15timmar her de flesta kommuner, Stockholmstad har 30 timmar i veckan. Jag skulle absolut protestera som pedagog om baren bara fick gå 15 timmar i veckan. Hur ska man hitta skapa en kontakt och relation med barnen? Det blir bara en massa avsked för allas partner.

Det är så där äckligt grått ute. Det blåser, blött och halt. Men vad spelar det för roll när man ska till Italien en vecka i Maj.
Ja, det är sant! Den är gratis, även kost och logi ingår.

Nepp jag har inte blivit blåst och det lilla kapital jag har är kvar. Nog för att sorgligt nog skulle kunna vara en av dem, som blev lurad. Jag har ingen gammal rik släkting som bjuder.

Utan jag jobbar, fast anställd på Ängbybarnensförskola, vi vann kvalitetspriset som jag nämnde tidigare. Det ska bli så roligt. Men det är länge, tisdag-måndag. Barnens mormor kommer och håller "ställningarna".
Helt på egen hand ska jag iväg. Det känns så där pirrigt, obehagligt, skrämmande men väldigt, otroligt roligt. Jag har varit "själv" en natt sedan vi fick barn för 3år sedan.

Italien, La serra mmmm det låter så där lyxigt härligt. Det trevliga är att jag ser fram emot att kunna träna och springa, dom hade ett gym såg jag. Men det är länge tills Maj, först väntas en London resa, ha ha ha det går bra nu.
Kram V

Läskigt

Vardag jeeepi!!
Jag, Lillan, promenad och en kaffe i soffan. Vad kan bli bättre? Att barnen håller sig friska, svar JA.
Kärleken går kurs i veckan och kommer lagomt hem tills barnen är nattade. Men vad spelar det för roll när man har två friska barn.

Lillan är frustrerad att hon inte kan gå, hon vägrar även att krypa. Hon sitter på rumpan och piper.
Storasyster har sina känslosvall, det är mycket som är läskigt.
- Vad låter?
- Vad är det?
- Det läskig mamma.
- Det blinkar mamma.

Inte tala om när Lillan fick medicin. Storasyster höll för öronen och tyckte det var läskigt. Att hon själv slukade dubbel dos utan problem kunde hon inte relatera till.

Idag var det "cat fight", Lillan hade en spelade Nalle puh. Storasyster kom och tog den, Lillan skrek rakt ut och bokstavligen högg efter sin syster. Räddningen för Storasyster är att hon inte är håröm och att Lillan kan inte komma efter, men vänta bara. Då ligger hon risigt till.
Nu var det så att Lillan fick ju ändå tillbaka sin sak, eftersom mamma var där och såg allt.
Kram V

En succe

Vilken fest, vilken mat och vilken musik. Som en stuttsboll, överaktiv och stålande lycklig 2barns mamma gjorde jag succe på dansgolvet, jag fick även lära mig nya "movs". Som korna som slöpps ut på grönbetet, av ca 80 pers visste jag vem 6st var. Det var härligt att släppa lös, dagens träningsvärk påminner gott om en rolig kväll.
Jag tänkte knappt på barnen, sov som en stock och känner mig som en ny människa.

Serotoinkicken hänger kvar från igår, lycka, dans och en del vin.
Sötsaker, alkohol och narkotika kan förhöja serotoninnivån så att man blir nöjd och euforisk, dessvärre även vanligt att man blir depressiv när droger som exempelvis alkohol slutar verka.
Antidepressiva medlet Prozac innehåller Serotonin, en bieffekt som medlet har är minskad lust.
Johannesört är en ört som höjer serotinnivån och som används som antidepressivt medel. Rött kött, havre, banan, ananas, nötter som cashewnötter och valnötter samt fikon påverkar även seroteninnivå positivt.

Iveckan blir det fikon, bananer och nötter.
Kram V

Nu börjas det.

Helgen är här och vi verkar alla vara pigga och krya, Peppar, Peppar. Jag var på 1:a vägningen igår, det har blivit ny vägningsdag. Nu får jag åka till Vällingby, det var för få deltagare här i Spånga, det lever för hälsosamma typer här, som jag.

Okej till vägningsresultatet, här hemma visade vågen plus, men där visade det sig,
-0,2kg. Mycket märkligt, men tillräckligt för att ge mig sporre till att avstå fikat idag.
Jag har ju faktiskt cyklat då och då. Vid flera tillfällen har jag "smyg ätit", påvägen hem från affären har jag mummsat massor, så när jag kommer hem är påsen "lagomt" stor. Inte ofta, men det handlar om betendet inte mängden eller vikten.
Nu börjas det, idag har jag skrivit ner det jag har ätit.

Idag ska jag och Storasyster åka till simhallen igen. Det blir en bra start på helgen. Vi får passa på nu när vi har bil och sambon kan ta Lillan.
Trevlig Helg!
V

Grattis Lillan

Nu har Lillan varit ute i värden lika länge som hon bodde i min mage, 9månader. Det är ruskigt hur snabbt vi lär oss både psykiska och fysiska handlingar.

Idag har hon hängt mest på min axel, men har blivit bättre!
Lillan håller låda för det mesta med sina senaste trix. Klappa händer och vinka är det roligaste just nu. Äntligen kan hon också vinka Hejdå till pappa i fönstret på morgonen.


Lillan har en fantasisk teknik med sin gå stol. När det blir stopp, mot en tröskel, matta eller liknande, då greppar hon om stolen och lyffter stolen över hindret, som ni kan se på filmen. Att hon har vuxit ur stolen sedan länge och hänger ut så hon nästan trillar ur, är inget vi bryr oss om. Vi älskar gåstolen.

Ett Akutbesök

- Sjukvårdsupplysningen Syster "Anna"
- Hej, jag heter Veronica och har en tjej på 9månader drygt. Jag skulle vilja ha lite tips på feberfrossa och feber, det vara bara 2 timmar sedan jag gav en alvedon och hon har fortfarande 40.5 grader.
- Har hon haft det länge?
- Nej, hon äter penselin för öroninflammation, men febern kom idag.
- Va? Äter hon pencelin? Då tycker jag ni åker genast in. Med sådan hög feber.
- Jaha, men hennes syster hade liknade för några dagar sedan. (jag ville bara ha lite tips)
- Man ska inte ha feber medans man äter penselin. Ni ska åka till akuten i Danderyd
- Jaha, oj nu kräks hon här. En kaskadspya på mattan, soffan, mina byxor och det verkar aldrig ta slut.
Vi avslutar samtalen i samma veva Lillan spyr och jag hör hur hon säger Danderyd sjukhus igen medans jag lägger på.

Det blir kaos hemma, jag stressad och känner för Klara. Kärleken trött och får städa upp, storasyster blir orolig, hoppar i soffan och pratar helatiden.

Så här sitter jag 3timmar senare med ännu ett akutbesök på listan. Men vet ni, jag är så tacksam och glad över att vara hemma igen. Vi fick se och uppleva en situation där alla föräldrar kramade sin barn extra hårt och suckade av lättnad att det inte var deras barn det handlade om.
Jag hade nog aldrig åkt in om det inte vore för den där tanten i luren. Jag kunde inte heller stanna hemma och strunta i hennes råd, för tänk om det hade varit något.
Det känns inte betungande utan en befrielse, nu har vi komit till den gränsen att det går bara att skratta åt alla sjukdommar. Någon gång tar det slut det vet jag och även du. Men inget vet när.

Stroasyster frågar ofta sin Pappa
- Hur äre pappa? Hon klappar lite på hans arm.
- Det är bra tack.
- jaha
Här har vi lärt oss medkänsla av alla sjukdommar.
Inget ont som har något gott med sig...

Idag hör jag hur någon säger:
- Jag blir galen, ååå det gå inte.
- Man kan bli galen för mindre säger jag till storasyster
- Nej, det här gör mig galen.
Jaha då har man fört vidare utrtycket galen också.

Kram V

Medvind

Han där uppe måste ha sett och hört mitt rop på hjälp. Storasyster hade blåsor i munnen med en virusinfektion, feber borta redan efter ett dygn. Idag efter två dagar "frisk".
Det serverades middag utan att min hjärna hade varit inblandad. Sambon mycket bättre och helt plötsligt är det städat här hemma. Det klirrade i kassan och pengar som vi inte alls hade räknat med ramlade in, det Tackar vi för.
En resa till London bokades, utan barn i februari.
Men närmast väntas det fest på lördag med mat o dryck. Barnvakt och en natts sömn. Rusta upp kroppen och klämma in sig i den senaste köpet, om den passar efter allt gott. Det var länge sedan jag längtade eller såg fram emot något så mycket.

Just nu är det medvind och jag tänker följa med. Att jag har mummsat voltaren i 4dagar för axelproblem, muskelknas spelar ingen roll, som en fis i rymden.

Syskon kärlek, Lillan härmar och älskar att samspela. Storasyster har fattat leken och sätter gärna igång den när jag ska prata i telefon. Kram V

Klagomuren

Jag har hört och upplevt att jag är en stark person som vänder det mesta till det positiva. Men nu är mitt "mått rågat" så du som inte vill lyssna på min skit bör nog inte läsa min blogg idag.
På egen risk kan du hänga kvar.

Jag hade sett framför mig måndag, en måndag då sambon äntligen är lite bättre så jag kanske skulle kunna lämna Lillan en timme och träna.
Om jag hade tur kanske jag även skulle slippa tänka på allt, som mat, handling, blöjor, kläder, borsta tänder, vitaminer, mat igen, på klädning, av klädning. För att inte tala om alla jävlar som ska ha sin antibiotika konstant.
Det är inte bara jag utan minst två till som jag ska göra alla vardagsbestyr på.
Jag är så jävla less på att äta frukost på stående fot eller välja efter effektivitet för det är alla andras behov som ska tillfredsställas innan mina. Det ska sovas, äta, lekas, tjatas.
Detta förbaskade tjat, ett babbel som pågår helatiden. En otålig gnällig och febrig unge. Som är värre tjatig än vanligt. Någon som vill köpa? Extra billigt idag!

1kg vet jag att det är plus, men nu har jag tappat lusten, suget och jag tycker så jävla synd om mig själv, så jag bara vräker i mig allt jag kan komma åt. Det är tur att det inte finns så mycket hemma. Just nu skiter jag i allt! Jävla helvette.

Nu sitter jag här i soffan med Storasyster kl. 00.21 hon har 40.8 grader. Då känns alla egna behov ganska löjliga och betydelselösa. Jag gör vad fan som helst bara hon blir bra. Gärna till imorgon.
Jag har egentligen inget att gnälla över, människor som älskar mig och ställer upp ett "i-landsproblem" jag vet, men just nu idag orkade jag inte mer. Allt låtsas som att allt är bra, hade bara varit ett spel för galleriet Säg inte att jag inte varnade dig.
Nu känns det lite lättare. Tack.

En röst från soffan brevid mig säger;
- Mamma, alla gockar(sover) nu mamma.
- Mmmmm...
- Min mommo sover nu, mammas mommo Vera sover nu oxå.
- Ja alla sover nu.
Men inte vi...

Storasyster tittar mycket på Alfons just nu. Hon påstår att hon har en kompis. Hon pratar med kompisen som heter: pojken. Vi får väll se om det utvecklas.
Lillan klappade händerna för första gången idag. Bara så där vid frukosten. Hon är nog mest stolt av oss alla. Ett riktigt glatt charmtroll. Tanterna är helt galna i henne här i spånga. Emilia blev döpt till gårdens sångfågel i somras av tanterna. Klara kommer nog bli den där som går runt hos alla och får kakor. Lillan tog ett bad och hennes lockar kom fram, vem har hon dem efter? Brevbäraren har ju rakthår här.
Kram. V

18 år senare

Jag, min bror med flickvän stod på kortsidan av huset på västermalm. Sommaren 1990 och det var ganska varmt och vi kastade pil.
- Ska vi berätta vad vi ska få? säger Ullis.
Min bror nickar.
- Kan du gissa vad vi ska få?
- Ååå en kattunge säger jag glatt.
- Neeej, det går inte att köpa, men nästan som en kattunge. Lika gulligt i allafall.
- ????, jag tänker så det knakar, vad kan man få, som e gulligare än en kattunge??
- Vi ska ha en bebis.
- Va? Åååå gud vad roligt! Jag kunde knappt stå still. Får jag berätta för mamma?
Ullis nickar.
Jag springer in i köket där mamma står.
- Mamma! Ullis och Magnus ha en bebis skriker jag.

Mamma vänder sig om, i ett ögonblick hon ser lite chockad ut, nästan lite rädd. Sedan spricker ansiktet upp i ett lende. Jag skulle definitft bli chockad om jag blev farmor 42år gammal.

Snart fyllda 12år gammal kommer den där varma lilla varelsen in i mitt liv. Hon skrattar ofta, hon får åka i min dockvagn, samma vagn som Storasyster kör Lillan i.
Under min stormiga tonår är det bara hon som får väcka mig, annars finns det ingen mening att gå upp tidigt.
Hon gör allt jag gör, säger det jag säger. Hon lockar fram mina fina sidor och ger mig möjlighet till att visa att jag kan ta ansvar.

Jag missbrukar min position, gör hon verkligen allt jag gör/säger?
2år gammal, jag 14år, lär jag henne fuck you, med ett finger i luften. Mycket riktigt, hon gör allt jag säger och gör, även till tanterna på konsum. En regäl utskällning men blir förlåten med lite extra barnvakt.

Nu 18 år senare är hon fortfarande här och förgyller min vardag.
Grattis Helena på din 18årsdag.


Vill även ge alla vår Nina en kärlekshälsning. Hon visste att hon hade stor konkurans med tanke på Helena var det 1:a barnbarnet, Nina kom på själva julafton 1995 så att ingen skulle kunna glömma bort henne, bra jobbat Nina! Grattis i efterskott!

Jag nämnde igårdagens blogg om ljuset, att vi hade strak tro om att bli friska. Glöm det! Idag är det svart som natten. Storasyster har 39 grader och kräktes.
Hon som skulle åka till Hena och fira. Så här lät det här hemma.
- Mamma jag ledsen!
- Ja du är ledsen.
- Jag vill åka Hena, jag åka bil.
- Jag förstår det.
- Jag inte hemma Spånga. Jag åka bil!
- Men du och pappa ska äta glass här hemma och jag kan ta med något fika från Helena hem till dig.
- Nej mamma, jag inte ha glass. Jag vill åka bil, Hena. Jag ledsen mamma.

Stackars liten. Är det otur eller har vi det för bra och behöver en tankeställare? Vad vet jag.
Kram på er. V

Ljuset

Äntligen ser vi ljuset. Att vara sjuk är inte bara fysiskt, nu när det har gått över två veckor börjar det bli psykiskt. Det finns även de som har det värre än oss.
Men nu har vi fått svar. Sambon, har början till lungiflamation och bihåleinflamation. Jag tror att han kännde en stor lättnad när läkaren sa:
- Du känner dig sjuk va?
Lillan hade fortfarande öroninflamation. Vi fick en ny medicin. Nu är hoppet starkt.


Storasyster har börjat använda språker mer beskrivade, ordet måste, behöver, vacker används ofta. Men hon talar fortfarande otydligt, mummlande och när hon blir arg blir det värre. Urs jag känner igen mig så det skriker.
Idag åkte hon iväg med farmor och farfar.
Själv ska jag försöka "plugga".

Kram V

Studier

Welcome to this sessioncalled What is wonderful? This session asks you again to consider for a momentthings in life that are important for you. What is it in life that makes us gotick tock everyday. In a book on Happiness the British economists RichardLayard writes that "There is a paradox at theheart of our lives. We all want more money, but as societies become richer,they do not become happier. This is not speculation: It's the story told bycountless pieces of scientific research. We now have sophisticated ways ofmeasuring how happy people are, and all the evidence shows that on averagepeople have grown no happier in the last fifty years, even as average incomeshave more than doubled. "
and so I ask you the same question; what makes youhappy and what in your life is wonderful.

Japp, nu ska det ner på papper. Det ska bli en riktig utmaning att fixa den här "kursen". Jag får kämpa nog mycket med den svenska gramatiken, men det ska nog fixa sig. I går kväll lyckades jag ta mig en timme att skriva. Vi har 3 olika uppgifter att lämna in senast den 30/1.

Här hemma ska sambon min älskade gå till doktorn, huvudet värker, febern stiger och hostan verkar inte ge sig nu efter 15dagar, fast han har antibiotika. Lillan ska på en koll idag. Jag känner mig ganska sliten, men glad.
Storasyster tjatar varje dag om att få åka till uppsala. Hennes favorit kille bor där, Hannes. Till helgen kommer Nanny, Helena med sin kärlek Per. Det ska firas 18års dag här hemma.
Kram V

måsten

Jag var påväg att hämta apan ur soporna, men en bajsblöja kom ivägen och sedan glömdes det bort. Storasyster har inte nämnt eller frågat efter sin apa. Dock hade hon en känslomässig berg och dalbana igår.

- Mamma jag tuggummi nu?
- Nej, du har redan ätit ett, det räcker.
- Neeeej mamma, jag har tuggummit.
- Nej, det blir inget.
- Aaaaa... hon skriker och springer in i sitt rum, smäller igen dörren.
- Mamma, jag måååååste ha tuggummi! Hon skriker förtvivlat.
- Nej, det blir inget. Hur kan man vara snart 3år och redan använda ordet måste. Det finns väl bara 2 måsten, äta och dö!?!
- Mamma ja måste!
- Nej.
- Min mamma dum, jag inte tycka om min mamma. Hon gråter och skriker.
- jag tycker om min pappa, hon gråter än mer.
Nu verkar det som om hon gråter för att hon tycker ju om mig, men är arg och vill inte tycka om mig. En inre konflikt pågår.
- Kom vi kramas lite, jag sätter mig på golvet. Hon kommer och vi kramas lite. Det blir bättre men inte bra.

Lillan är allmänt frustrerad över att hon inte kan krypa. Hon sitter still, gungar med kroppen och gnäller. När man går till henne tar hon tag i händerna och vill bara gå, lycklig naturligtvis. En del i utvecklingen.
Hon nyper mig ofta i armen och gör en grimas, hon härmar mig för jag gör en grimas naturligt för det gör ont. Mycket kul tycker hon!
Kram V

Apan också!

Här är det kallt -3 sol och pudersnö på marken. Dottern kastade sig på pulkan och åkte i backen när vi kom till förskolan. Lillan är frisk dock snorig och hostan verkar hänga kvar.

Storasyster har fått "ärva" en stor vit mjukisapa av sin faster. Apan kastas mest runt i rummet för den är i vägen, aldrig får den vara med i någon lek så jag tog beslutet att vi kastar den. Jag la den i vår klädkammare med alla andra flaskor, burkar. Dottern saknade inte apan, frågade aldrig efter den, men av en händelse gick hon in i klädkammaren och hittade apan. Hon tog fram den och kastade omkring på den. Typiskt tänkte jag. Denna episod upprepade sig, jag gömde apan, glömde kasta den och hon hittade den.
Äntligen!, igår gick jag ut och kasta apan, efter att den har legat i klädkammaren ett bra tag. Det var som en befrielse tills imorse.

Påväg till förskolan kastar vi soporna. När jag stänger dörren säger dottern:
- Min apa hemma mammma?
Va!?! Vad menar hon? Nej, fan, helvete hon såg apan som låg i soporna, jag såg också att ögonen som stack upp.
- mmmm, njaaa... svara jag undvikande.
- Min pappa kasta min apa!?! Neeeeej säger hon som att hon skojar, det kan han väl inte ha gjort. Nej inte din pappa men din mamma!
- Den är ju så stor, och du leker inte med den.
- Min apa hemma mamma?
- Jag tror det... jag vill inte behöva berätta att jag har kastat den. ååå typiskt ska jag behöva gräva i soporna nu? Jag blir aldrig av med apan.

Kram V

Städning

Nu har jag fått lite kraft och ork att röja upp här i rövarekulan. Det går sakta men säkert. När jag har städat ett ställe så har någon annan röjt ner nya saker. Men vad gör det?
Kvinnor har oftare deprestoiner än män. Nu finns det en förklaring till varför det är så. Enligt en doktorsavhandling av sociologen Katarina Boye finns det en klar kopling till hushållsarbetet. Kvinnor gör i snitt tre gånger mer hushållsarbete än män - trots att båda jobbar heltid.
Det verkar som en riktig "kvinno fälla", har inte den egna idividen ett ansvar att be om hjälp, eller släppa kontrollen och låta den andre vara delaktig. Inte lätt men en viktig uppgift i ett förhållande.

Själv blev jag helt upprörd när min sambo tyckte att vi skulle städa då vi fick barnvakt.
- Aldrig i livet tänker jag städa det första jag gör när jag äntligen kan leva. (Han har ett mycket större behov utav ordning än jag.) Med rykande öron och eldig blick drog jag iväg.

Nu har jag fått mitt behov och nu ska han/vi få vår ordning. Han ligger forfarande och verkar inte bli bättre. Idag tycker jag riktigt synd om honom. Nu har det gått 2 veckor. Det börjar ta på krafterna, min riddare börjar vekna.

Sjukstuga

Här har det varit sjukstuga. Det har varit vakna nätter, dagar i en dimma, stamkort hos läkaren, högkostnads kortet på apoteket är redan uppfyllt 5dagar in på det nya året. Varje liten minut/timme jag har fått har jag smitit ut, det vill säga att det har inte blivit något bloggande.
Men nu verkar det finnas hopp. Lillan tog sin sista atibiotikakur idag, storasyster är pigg och glad. Vi slåss inte längre om vem som har sovit, levt minst/mest.

Ni vet när kärleken ligger som en dimma runt en. Allt luktar kärlek och allt man ser är ljust och fint. Jag mötte Ylva och Henrik idag. Dimman var tydlig och det luktade hus och familj i luften. Kanske blir det flytt till Tystberga!?!, vem vet. Jag ser fram emot att få åka dit.

Livet kan vara så olika fast lika. Jag ringde min vän Johanna och beklagade mig om livet. Jag hatar att inte kunna påverka min situation, jag vill bo själv, sova och äta när jag vill. Kunna skita på toa utan att någon ska med eller bankar på dörren. Jag vill kunna leva mitt liv.
Johanna kände samma sak. Hon rastlös och ensam. Barnen var och hade varit borta länge nu. Mannen jobbade natt och hon hade gjort allt hon ville, nu då? Båda missnöjda över sin situation Jag ville ha det hon hade och hon tvärt om. Lika fast väldigt olika.

Idag med någorlunda sömn och egentid skulle jag aldrig i livet villa vara ensam. Det här är mitt liv, som jag vill leva, tills barnen blir sjuka igen.
Kram V