Att våra fantastiska tjejer fyller 13 och 15år i år är både förundrade och nervkittlande. För bara tre år sedan fanns det ett behov som förälder att få paus, återhämtning och reflektion. Sakta med säkert har det behovet försvunnit. Barnen tar eget ansvar. Ställa fram frukost, se över dagen hämtning - lämning, mellis, tvätta små kroppar, tjata, plocka upp/bort/fram, borsta hår, fläta hår. Allt sker av sig själv. Behovet att vara ensam, återhämtning få tala till punkt är bort.
Jag har inte behovet att vara utan mina små hjärtan. Nu har de behov att vara borta från mig. Nu är det tvärtom och jag ska respektera deras behov som de respekterar mina, även om jag alltid saknar dem. Jag kommer vara kvar, stå stilla med öppna armar, för när det behöver finns jag alltid här.