onsdag 15 oktober 2008

Socker Chock

När jag var liten hade vi en blå plastbunke som min bror Putte annvände när han gjorde chokladbollar.
Vi brukade äta smeten med sked vi orkade aldrig rulla bollar. När jag blev större fick jag oxå veta hemligheten till de ljuvliga bollarna och nu sprider jag den på webben.

Hemligheten är mindre socker, mer vaniljsocker och MYCKET Kakao och Kaffe.
Det blev lagomt många bollar, eftersom vi redan hade ätit upp halva smeten. Innan bollarna låg där på fatet.
Jag kunde inte hålla mig, jag smakar en liten tänkte jag . Sedan var det bara kört...

Alla andra tog en var när vi fikade.
Jag och dottern delade på resten. Det bjöds även på nobless choklad och jag tog några ( sedan åt jag upp resten i köket i smyg ), undra om jag även kan lura vågen och vem smyger jag för?
Det fanns glass men där gick gränsen, jag tog ingen.
Så jag har gjort mitt val. Inget gottande i helgen, det blir läkerol och annat sockerfritt. Frukt och annat gott.

Jag måste bara berätta om ondadockan som bor här.
Ja, igentligen är inte barnet ond utan föräldrarna helt puckade. Okej, dom har inte kunskapen, förmågan, insikten kalla det vad du vill, men helt enkelt ingen konfliktlösning med sitt barn.

Det jobbiga med helasituationen är att min dotter tycker väldigt mycket om pojken. Det gör jag också. Dom har jätte skoj och leker bra när deras barnflicka har ansvaret.
Vid tidigare tillfällen har jag talat med mamman direkt och sagt till henne, att han kan inte ta dotterns saker som hon leker med. Han får gärna låna leksakerna som är "lediga". Men det har inte funkat, så jag har fått ändra taktik. Jag talar till pojken som förvandlas till onda dockan i mammans närvaro.

Nu uppstod en ny sådan situation. Han har i flera dagar cyklat efter henne och krockat med henne på olika sätt. (Min dotter regerar väldigt starkt, blir ledsen o arg. Hoppar av sin cykel flera meter innan han kommer. Det är naturligtvis lockande att reta henne extra då.)
Jag har förklarat för mamman, barnflickan att hon är rädd för alla som cyklar bakom henne, för 1 månads var hon med om en cykleolycka på förskolan och vi fick gå och sy. Därför är hon rädd just nu, hon vill inte att någon jagar henne.

Men inte fan håller dom koll. Jävla kärring står och tittar på när hennes fula unge jagar min. Jag går fram och stirrar på honom och säger argt.
- Nu får du sluta, nu har vi sagt till dig flera gånger ( dagar jävla skit unge tänker jag). Nu är det bra. Hon vill inte, du får krocka med väggen.

Suggan till mamma pyser ur sig en komentar: du får nog säga till fler gånger.
Fan vissa borde inte få skaffa barn. Eller jo alla ska ha en chans, men det borde ingå en obligaorisk info kurs om hur man tar hand om dem.

Min dotter sitter och väntar på att han ska komma hem från förskolan. Hon vill spela boll med honom. Hon blir jätte glad när hon får se honom. Hon springer fram och frågar om han vill spelaboll.
Han som har förvandlas till ondadockan är bara taskig mot min dotter.

Mitt mammahjärta blöder så många gånger hon har kvar att bli sårad. Jag pratar med honom och min dotter. Han förvandlas till den mjuka, varma och underbara unge han är.
Det värker att se hur han redan är på sin vakt och har "taggarna utåt" för att skydda sitt inre.

Kram V

Inga kommentarer: