Får jag be om största möjliga tyyystnad.

Jag älskar tysnaden. Den infinner sig vid små tilfällen i min vardag. När min 2åriga dotter sover.
Min pappa var på besök och förundrade sig hur man kan prata på både in och ut andning. Jag väntar med en skräckblandad förtjusning på när hon kommer in i "fråge fasen" Varför då?

Efter att ha tvingat mig upp och tagit hand om allt morgonbestyr. Klätt, tvättat, bytt kläder på 2 barn. Fixat en god frukost, städat undan efter oss. Kommer min älskade sambo upp.
Jag är samtidigt påväg till vår tvättstuga och ska tvätta veckans klädberg

Sambon ser lite sömndrucken ut,med en pigg stämma säger han:
- God morgon, jag hoppar in i duschen.
Han ser då där jävla nöjd och glad ut.

Fan här har jag fixat allt, har inte ens själv hunnit ta en dusch fast jag har varit vaken i 3timmar. Min axel värker. Han visste om att vi har tvättstuga nu på morgonen. Lillan är trött och behöver läggas. Mitt kaffe har kallnat och allt är orättvist! Jag får fan göra allt!

HALLÅ!?! Stopp, Vad händer?
1.Du valde själv att ta barnen på morgonen, du slapp ta natten.
2.Ingen kräver att barnen ska vara färdiga för att åka iväg kl. 09.00 på morgonen.
3.Det är inte någon annans fel att du har ont.

Berätta vad du behöver! Ingen annan vet hur, när eller vad du behöver.
Ha ha ha gud vad löjligt här håller jag på att elda upp mig utan anledning. Be om hjälp.

- Snälla, Skulle du kunna gå till tvättstugan, jag har så ont i min axel och jag känner att jag behöver få göra mig själv i ordning.
- Ja visst, du är så duktig du. Säger han glatt och ger mig en kram. Han skulle bara veta att jag nyss gav han en fet smäll i mina tankar.

Jag måste bara flika in från gårdagens blogg manligt/kvinnligt. Är detta inte kvinnligt, så säg. Jag upplever ofta att vi kvinnor glömmer bort att be om hjälp i hemmet och gnäller i stället om situationen.

Kram V