Insikt

Efter några hektiska dagar har jag kommit fram till två saker.

1. Rutiner är överskattat

2. Man ser vad man vill se.

Nu när jag är 2 barnsmamma så är allt liksom enklare. Märkligt men jag tar dagen som den kommer.

Visst kan jag känna stressen ligga flåsande i nacken när det gäller hämtning o lämning.
Att inte tala om "Skogsdagen" (eller dödsdagen som jag kallar den)när hela avdelning lämnar förskolan och jag verkligen behöver vara där til 09.00
Men det löser sig alltid, man kan alltid gå efter "snigeltåget" som lunkar mot skogen.
Missförstå mig rätt, jag älskar skogen och skulle aldrig vilja avveckla den upplevelsen.

Men till saken. Att ha rutiner hjälper till och gör så att alla mår bra. De rutiner jag talar om är de som alla småbarnsföräldrar hysteriskt slaviskt följer. Som de själva skapar.
Då ska han sova, Då ska hon äta, jag kan inte gå till tandläkare den tiden osv osv...

Ha tillit och låt era barn äta, sova och göra det dom ska, när de behöver. Kan det vara så att vi glömmer bort att iakta och vara närvarnade för vi helatiden ska planera och ha rutiner?
Vad vet jag. Bara att jag mår bättre, lillasyster har alltid sovit gott och hon är alltid nöjd.

Jag har en vän som har en vän...
Jag har träffat henne ett fåtal gånger. Men varje gång så hamnar vi i samtal om relationer.
Hon berättar om hur bra de lever och mår. Men i samma mening kan hon även säga att hennes man ser ner på henne, fast det är ju bara gulligt, han menar inget illa.
Till saken hör att jag vet att hon knaprar lyckopiller.

Varje gång denna typ av situation uppstår så blir jag "blankad", skojar hon med mig? Jag klämmer ur mig en korkad kommentar;
Ehe..( lite nervöst skratt )alla har vi våra brister.

Ta mig härifrån, eller hur ska jag ta mig ur det här. Samtidigt känner jag ett ansvar. Ett ansvar som inte finns. Jag tar mitt ansvar och lindar in det i en fin och mjuk kommentar;

Ingen ska behöva känna sig mindervärdig av någon annan.
Hon ler och heltplötsligt har allt vänt, nu vill hon gå. Så hon skrattar nervöst och går.
Det är bara inse att vissa människor ser det de vill se.

Livet och vardagen är inte en dans på rosor. Men det blir vad man gör det till...

Kram.V