Firande och utelek

1.895.000kr får du minst hosta upp om du ska ha vårat boende enligt mäklaren, fast personligen skulle jag aldrig släppa den under 2milj. Girig, Smart eller öppen? Det kommer självklart en till mäklare och säger sitt i morgon. Men som det är nu så stannar projektet där. Nästa steg är banken och hitta ett nytt boende som lockar.

Tjoho! Paaaang!! ( det var Champangekorken som flög ) Jiiiiiipiiiii! , Duns! ( det var jag som hoppade ) Ni kan inte ana vad som har hänt!?! Ja, Engelska jag har klarat den!!! Och om jag nu har förståt allt rätt så har jag inte bara klarat den utan jag fick VG?
Fråga mig inte hur, jag väntar fortfarande på att betygets ska ändras eller att jag får en förklaring till att det har blivit fel. Det känns overkligt och väldigt härligt! Läskigt lyckligt. Åååå ni fattar inte hur skönt det är.

Jag har vetat sedan den dagen jag gick ut gymnasiet att Engelskan måste/bör jag läsa igen. Jag verkligen försökte på gymnasiet, jag läste Engelskan två ggr bara för att försöka fixa den. Men jag var inte mogen, motaglig och kanske hade jag för mycket annat som lockade. Men nu har jag den! Äntligen.

Idag var sista anmälningsdagen för vår 30års fest. Klockan är inte 24.00 än men det verkar bli ca 30st, mycket kul. Vi har lite att fixa med, det är inte vilken fest som helst utan en klurig, rolig och annorlunda fest. Lite knep o knåp ska det finnas bland allt mumsande och drickande. Men inan dess ska vi åka på 2dagars kryssning till Helsingfors som vi fick av faster Åsa i 30års present. Det tackar vi för.

Nu är vi mycket ute, det är en härlig tid när Lillan kan gå. Hon knatar runt på gården och hittar allt möjligt på vägen. Allt är spännande. Storasyster har lekkamrat, någon att bråka och busa med. Allt känns enkelt och vi är en härlig familj.

Dagens blogg avslutas till ära utav min älskade mormor som alltid får mig att skratta, med citat från Kusin Ullis Pullis mail:

Ishelgen i Jukkasjärvi var väldigt intressant. Med Mamma och Vera is släptåg kan det väl inte bli annat. Vera vimsade bort sig på nattkröken i sovvagen och hann väl väcka hälften av passagerna m dörrknackning innan hon hittade tillbaka till rätt sovkupe
I Kiruna skulle hon ta upp sin mobil och kolla att den var på - då hivar hon upp fjärrkontrollen till Tv’n ur fickan - Ha ha snacka om att ha noll koll på alla apparater. Så då fick man sig ett gott skratt.

Tack Ullis för att vi fick dela detta m dig och ett stor KRAM till Mormor som Lyckas med allt och bjuder på det! Puss på er!

Kram V