Ut ut dimman

Förra veckan kändes tung, deppig och orken var som bort blåst. Jag kom hem från London till två sjukabarn. Det blev en chock, kotrasterna var tydlig och omöjlig att blunda för. En besvikelse över mitt liv, en besvikelse över att känna sig maktlös och "påtvingad" olika rutiner och måsten.
Jag saknade ett liv där jag stod i centrum.

Efter några dagars krälande i "stofftet", ett bollande med mina tankar med hjälp av vänner och familj kunde jag konstatera att man kan sakna/ångra något utan att vara en sämre människa och förälder för det.
Ett konstaterande, för att se det fina och bra måste man även våga titta på det mörka och dåliga.
Barnen har blivit friska, jag får sova och jag skulle aldrig i livet vilja byta bort dem.

Nu har jag komit ur dimman och socker begäret, kaffe är min nya drog.
Kaffe stimulerar hjärnan till ökad aktivitet precis som nikotin, kokain och amfetamin. De här fyra ämnena nikotin, koffein, kokain och amfetamin har faktiskt vissa gemensamma verkningar i hjärnan, som kan förklara beroendet och den känsla av stimulans man upplever när man intar dem. Man antar att nikotinets och koffeinets funktion som ett slags "milt kokain" är en viktigt del av förklaringen till de här ämnenas enorma utbredning.

Kaffe är min drog och jag ska njuta av varje hutt.
Kram V