I dag när jag klev in på Storasysters förskola fick jag konstaterat att jag också har en snippa avLisa, 3år, lillebror har en snopp.- Japp det stämmer, jag har en snippa som du! svarar jag entusiastiskt.
Lisas pappa var mindre entusiastisk och hummade något.
Min dotter har också upptäckt att det finns snippor och snoppar. Det fantastiska är att det finns olika snippor och snoppar enligt henne.
- Vi kissar samtidigt mamma! Hon sliter fram sin potta och sätter sig samtidigt och kissar.
Mamma, du har en snippa som farmor och Åsa, inte som jag.
- Öööö du menar att vi har hår.
- Ja, mamma!
Jag är glad att vi har lika snippor, tänk om hon hade sagt att farmor har en snippa som hon!?! Hade jag velat veta det? Tänk om hon går och sprider falska rykten och säger att vi har en likadan snippa!?! Herregud, det är nu det börjar. Det man inte vill att grannarna, fröknarna eller tanten på konsum ska veta, det ska inte heller hon veta. Det hon vet berättar hon för alla.
Hon gämför gladeligen pappas snopp med andras. På badhuset har hon trillat av bänken, halkat och blivit avkärmand då en snopp har dykt upp. Det är spännande med snoppar. Enligt henne är pappas störst. Även jag som är van genom yrket har jag rodnat utav hennes upptäckter.
Lillan har varit vaken varje timme i natt. Ny tand och växtvärk. I kväll insåg jag även att hon är inne i en "tillväxt period" hon äter mängder och när man tror att nu är hon mätt och ska sova så trycker hon i sig en till välling. I kväll blev det en extra välling, tuff massage och Ipren. Somande som en stock. Hon är lika glad som vanligt på dagarna.
Jag fixade inte provet, det blir ett nytt på torsdag. Nu har jag tänkt klara det, om inte så lär jag göra det innan jag går i pension i alla fall. Det känns rimligt.
Kram V
3 kommentarer:
Hah, snippor och snoppar är härligt! Synd att du inte klarade provet, men du hade ju i och för sig inte världens bästa uppladdning. Nästa gång klarar du det! Kram
Antar att det var jag som fick en känga häromdan med "kasta barn hit och dit" ha ha, men så jobbar jag inte kvar i dagissvängen heller så det säger väl allt. Jag övergick till egna barn istället. Igår kväll när Victor skulle sova tog han upp de starka barndomsminnen han har av min snorfobi, hur det varje morgon och kväll efter tandborstning skulle rensas i rören efter potentiella kråkor - hur jag gapade "Titta upp i taket" ända tills han var stor nog att säga ifrån. Nu törs jag inte fråga längre - han har blivit starkare än mig.
Ullis Pullis ja visst var det dig jag talade om! Hälsa Victor att jag är på hans sida, fast snoriga barn är inte min favorit. Eller vad säger du Ena (Helena) du brukar klaga och torka mina barn frenetiskt, ha ha kanske för att jag har gett upp, näsorna har runnit sedan jul. Kram på er!
Skicka en kommentar