söndag 15 mars 2009

Provet

Okej, jag ska inte hålla er på "halster", provet gick inte som jag hade förväntat mig...

Nervösmagen var kvar på morgonen, jag kan inte minnas när jag var så okoncentrerad sist. Det började med att jag körde fel och hamnade i stan, körde mot rött, stannade efter heldragenlinje, som tur var såg ingen plis mig. Det hade varit lyckat att ingen har körkort i familjen. Felkörningen innebar att det blev knappt om tid och att förbereda sig fanns inte längre. Stressad och nervös inser jag att körkortet, visakortet ja alla kort ligger hemma.
Jag har åkt i onödan, jag kan inte skriva prov, jag kan inte bevisa att jag är jag.
Men gråten i halsen och nerverna på helspännd brister allt och tårarna väller över.
Kvinnan som informerar babbla och frågar om jag har något som bevisar att jag är jag... nej inget.
- Okej, du får komma hit i veckan och visa legg, du kan skiva i dag.

- Tack snälla, jag sammlar ihop alla mina saker som jag har hällt ut på bordet. Letar reda på "mitt" klassrum och andas ut. Okej, nu ska det skrivas.
Känslomässigt kaos och en kraftig förvirring så går första provet åt skogen, andra sisådär och det tredje ok. Nu är det bara att vänt och se. Hur det "verkligen" gick. Dome kommer.

Här hemma har det varit fullt ös. Lillan kämpar emot rädslan att gå helt själv. Det är mycket snack och lite verkstad, hon snackar för fullt. Svara och pratar i telefon, det mesta på hennes språk.
Ett riktigt charmtroll och full med bus.

Storasyster och jag var på kalas i dag. Alltid lika spännande och kul, hon börjar veta hur det går till. Den 18 Maj är det hennes tur, det har redan börjats tala om vem som ska komma. Vad vi ska bjuda på. Det kan vara bra att få lite tips innan det är dax för en själv att ordna kalas.
Storasyster var med om veckans krock i läragå vagnen, ingen skador uppstod, fysiska i alla fall.
Jag har en kusse som kastade omkring barn när hon försökte göra karriär inom barnomsorgen. Hon blev inte sparkade men insåg sina begränsningar. Jag vet inte om hon eller barnen är mest glada.
Jag kan bara hoppas att mitt "barn misshandel" inte upptäcks och hamnar i händerna på chefen.
Kram V

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det går bättre nästa gång med provet.
Ja, då har du två som kan ta sig dit dom vill.
Föräldrarna verkade mer förskräckta än Emilia som krockade
Ha en bra dag/Mamma

Anonym sa...

Haha, jag vet att man inte ska skratta, men... Egentligen mest åt mamma V som just innan säger "vänta jag ska bara styra in dig..."
kram Ylva

Veronica sa...

Ha ha jag vet, det är ju hur kul som helst!