Klagomuren

Jag har hört och upplevt att jag är en stark person som vänder det mesta till det positiva. Men nu är mitt "mått rågat" så du som inte vill lyssna på min skit bör nog inte läsa min blogg idag.
På egen risk kan du hänga kvar.

Jag hade sett framför mig måndag, en måndag då sambon äntligen är lite bättre så jag kanske skulle kunna lämna Lillan en timme och träna.
Om jag hade tur kanske jag även skulle slippa tänka på allt, som mat, handling, blöjor, kläder, borsta tänder, vitaminer, mat igen, på klädning, av klädning. För att inte tala om alla jävlar som ska ha sin antibiotika konstant.
Det är inte bara jag utan minst två till som jag ska göra alla vardagsbestyr på.
Jag är så jävla less på att äta frukost på stående fot eller välja efter effektivitet för det är alla andras behov som ska tillfredsställas innan mina. Det ska sovas, äta, lekas, tjatas.
Detta förbaskade tjat, ett babbel som pågår helatiden. En otålig gnällig och febrig unge. Som är värre tjatig än vanligt. Någon som vill köpa? Extra billigt idag!

1kg vet jag att det är plus, men nu har jag tappat lusten, suget och jag tycker så jävla synd om mig själv, så jag bara vräker i mig allt jag kan komma åt. Det är tur att det inte finns så mycket hemma. Just nu skiter jag i allt! Jävla helvette.

Nu sitter jag här i soffan med Storasyster kl. 00.21 hon har 40.8 grader. Då känns alla egna behov ganska löjliga och betydelselösa. Jag gör vad fan som helst bara hon blir bra. Gärna till imorgon.
Jag har egentligen inget att gnälla över, människor som älskar mig och ställer upp ett "i-landsproblem" jag vet, men just nu idag orkade jag inte mer. Allt låtsas som att allt är bra, hade bara varit ett spel för galleriet Säg inte att jag inte varnade dig.
Nu känns det lite lättare. Tack.

En röst från soffan brevid mig säger;
- Mamma, alla gockar(sover) nu mamma.
- Mmmmm...
- Min mommo sover nu, mammas mommo Vera sover nu oxå.
- Ja alla sover nu.
Men inte vi...

Storasyster tittar mycket på Alfons just nu. Hon påstår att hon har en kompis. Hon pratar med kompisen som heter: pojken. Vi får väll se om det utvecklas.
Lillan klappade händerna för första gången idag. Bara så där vid frukosten. Hon är nog mest stolt av oss alla. Ett riktigt glatt charmtroll. Tanterna är helt galna i henne här i spånga. Emilia blev döpt till gårdens sångfågel i somras av tanterna. Klara kommer nog bli den där som går runt hos alla och får kakor. Lillan tog ett bad och hennes lockar kom fram, vem har hon dem efter? Brevbäraren har ju rakthår här.
Kram. V