Jag har fått vad jag förtjänar eller det jag behöver träna mig på!?! Se det hur du vill, men shit vad jag hatar barn som tjatar.
Vid hämtning:
- Mamma, ja gunga bebis gungan.(det är en park som har gungor)
- Nej, inte idag, jag orkar inte. Jag är trött vi kan leka ute här.
- Neeeeej mamma, ja gunga bebisgungan mamma?
- Nej, inte idag 2ggr har hon frågat nu, nu ska vi se hur många gånger det blir...
- Mamma jag gunga... 27ggr
- Nej
- Mamma, Mamma mamma 37ggr
- Mamma, 44ggr
- Nu slutar du tjata! Vi kommer inte gå till gungorna skriker jag.
Jag mördar henne snart. Hjälp mig någon, det brinner ur öronen. Inte ett pip säger hon. Jaha var det så här arg jag behövde bli!?! Var det testet? Hur "länge" jag kan svara nej vänligt? Nästa gång tänker jag banne mig inte luras 44ggr.
Idag blev det sång och ramsor på öppnaförskolan. Lillan övar för fullt, dock håller hon på att kräkas varje gång, när man ska räcka ut tungan.
Är det inte underbart att munhuggas, bråka, tjafsa tala ut och rensa luften? Vad kan vara bättre än att känna frid och kärlek till den människan som man nyss kunde strypa med sina egna händer?
Man inser att min egen "fiende" är min bäste vän.
Våga ta chansen att bli avstängd, avvisad, oälskad, ensam och väldigt rädd. För på andra sidan finns det en människa som är lika rädd som du.
Ta klivet, höj rösten och våga vara dig själv. "What comes round goes round?"
Kram V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar