måsten

Jag var påväg att hämta apan ur soporna, men en bajsblöja kom ivägen och sedan glömdes det bort. Storasyster har inte nämnt eller frågat efter sin apa. Dock hade hon en känslomässig berg och dalbana igår.

- Mamma jag tuggummi nu?
- Nej, du har redan ätit ett, det räcker.
- Neeeej mamma, jag har tuggummit.
- Nej, det blir inget.
- Aaaaa... hon skriker och springer in i sitt rum, smäller igen dörren.
- Mamma, jag måååååste ha tuggummi! Hon skriker förtvivlat.
- Nej, det blir inget. Hur kan man vara snart 3år och redan använda ordet måste. Det finns väl bara 2 måsten, äta och dö!?!
- Mamma ja måste!
- Nej.
- Min mamma dum, jag inte tycka om min mamma. Hon gråter och skriker.
- jag tycker om min pappa, hon gråter än mer.
Nu verkar det som om hon gråter för att hon tycker ju om mig, men är arg och vill inte tycka om mig. En inre konflikt pågår.
- Kom vi kramas lite, jag sätter mig på golvet. Hon kommer och vi kramas lite. Det blir bättre men inte bra.

Lillan är allmänt frustrerad över att hon inte kan krypa. Hon sitter still, gungar med kroppen och gnäller. När man går till henne tar hon tag i händerna och vill bara gå, lycklig naturligtvis. En del i utvecklingen.
Hon nyper mig ofta i armen och gör en grimas, hon härmar mig för jag gör en grimas naturligt för det gör ont. Mycket kul tycker hon!
Kram V