Tänk dig att du har gjort ett misstag, ett gigantiskt misstag. Du vet att du måste berätta det för din chef/lärare och din framtid hänger på en kör tråd.
Ångesten växer, det stockar sig i halsen. Du vet att du har gjort fel. Varje steg känns tungt och allt runt omkring dig är suddigt.
Dina tankar upptas helatiden hur du ska "lösa problemet". Just nu finns det inget viktigare.
Det gräver i magen, du har ingen aptit eller du proppar i dig för du mår dåligt, allt känns spänt, hur ska det gå?
Just så är det att ha sjuka/sjukt barn. Det är inte bara att se till att de dricker, kolla tempen, ge alvedon, äta lite, erbjuda vad som helst.
Det jobbigaste av allt är den psykiska terrorn och oron över att mitt älskade barn ska fara illa, de sömnlösa nätterna för oron ligger och gnager.
Det är sant Lillan är sjuk igen.
/V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar