Veronica - Beroende

Vem var så dum att sätta upp en adventskalende till ett barn som inte har fattat nu och då tid!?! Jag? Skulle jag vara så knäpp? Tydligen...
Idag var det tjatets dag. Klubba, tuggumi, inte äta det, äta det, bada nu, öppna nr 2i adventskalendern, ja allt ni kan tänka er.
Hade det varit frågor och inte långa utbrott för att man inte får det man vill. Det var någon som nämnde "personlig utveckling", glöm det, ren jävla trotts hävdar jag idag, glöm det jag sa igår. Men alla har dåliga dagar...

Beroende är en sjukdom, det hävdar även WHO, värdshälsoorganisationen, som definierar alkohol och narkotikaberoende som en sjukdom. I

Sverige väljer vi att klassa det som ett socialt problem. ("Du har haft en taskig uppväxt.") Man kan jämföra beroende med sjukdomen cancer.

Till en början trodde man att cancer var flera olika sjukdomar, eftersom den dök upp på så många olika ställen i kroppen. Lungcancer, skelettcancer och livmoderscander tycktes vid första anblicken inte ha så mycket gemensamt. De yttre symptomen skiljer sig markant från varandra.
Nu har man insett att de olika formerna av cancer i grunden uppkommer på samma sätt, genom en okontrollerad tillväxt av celler.
Precis på samma sätt är det med beroende. Alkoholism, spelberoende och sockerberoende ger till en början med helt olika "symptom". Men om man tittar bakom symptomen och börjar nysta upp dess bakomliggande orsaker blir likheten allt tydligare.

Det handlar om en medfödd känslighet i hjärnans lustcentrum som skapar ytterligare känslighet, så kallad sensitisering som i sin tur leder till att man vill ha mer...

Jaha, då var man inte bara sugen på gott och vill unna sig. Nej nu är jag helplötsligt alkoholist. Nej vet du vad. Hur lågt ska man sjunka. Bara för att jag vill äta choklad så ligger jag inte på en parkbänk och försummar mina barn.

Förnekelse är det störta och främsta betende man kan se hos en beroende. Jo, ha ha skulle jag vara bättre än någon annan!?!

Jag lämnade barnen sovande ensamma i hytten på tåget, jag skulle köpa choklad. Är inte det att försumma sina barn?
Det var inte kaffet jag ville ha utan det var godis. Nu gick det bra och ingen vaknade, men själva handlingen kändes fel, jag lämnade dem av fel annledninig. Jag visste redan innan tågresen att jag var sugen på godis. Varför köpte jag inte en påse då? Nej, jag skämdes, för alla vet att jag försöker hålla igen. Istället lämnade jag barnen ensammen.
Tjoho, den bekännelsen smällde högt, magknipen gräver och insikten är smärtsam. Men det är den enda sanna vägen till att bli frisk. Inse mina brister!

Nu jävlar. Nästa gång tänker jag inte skämmas för det är mitt val, mitt liv och det handlar om mina barn.
Tack o Hej. V