Någon gång är alltid den första.
Idag är det första gången Lillan sover borta. Barnvakten hämtade dem vid lunch. Att det alltid ska vara så svårt att släppa taget känslomässigt vid 1:a lämningen. För Lillan hon har det bra, det vet jag. Men att låta någon annan ta hand om tröstningen, oron och knorret. Släpp kontrollen och ha tillit att hon kommer överleva. Det är en natt vi talar om, inte en adoption.
Jag bli fascinerad utav hur inbyggda känslor tar över när det handlar om mina barn. Som en lejonhona vaktar jag på dem, ingen förutom jag har rätt att läxa upp dem.
Det river och sliter i mitt känslosystem, att jag har övergett Lillan. Jag har redan gått igenom denna process med storasyster, hon är jag inte orolig över. Mycket spännande hur allt är naturligt och djuriskt.
Idag var det kola i benen och några extra kilon att springa med. Kallt och soligt. Men mycket uppfriskande och givande.
Kram V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar