Här går det alvedon som smör i solsken. Alla utom jag "knaprar" smärtstillande. Igår fick familjen feber. Idag fick vi en läkartid, det är inte bara vi som är sjuka. Vi skickade mannen i huset för en undersökning. Han kom hem med antibiotika, och 2 olika hostmediciner. Klent virke!
Barnen är allmänt pigga, Storasyster hoppar i soffan med 39,7 graders feber, hon är "frisk" så länge febern håller sig under 40.0
Lillan kämpar med sina tänder, det gick lite bättre i natt. Har börjat ge henne smärtstillande, korkat av mig att inte ge det regelbundet. Hon lider uppenbarligen utav smärtan det går inte att undgå. Ser även till att hålla bihålerna "öppna". Det kan ta upp till en vecka innan tanden spricker igenom. Ja, så det är bara att hålla ut i 3dagar till och hoppas på tandresultat. Fick även info om at det är en utvecklingsperiod där sömn kan vara jobbig. Barn som aldrig har vaknat kan börja göra det. Dom gråter oftas mer och förtvivlat vid nattnin. Jag kan bara hålla med! Hon panikskriker då jag lägger ner henne, jag trodde att hon hade jätte ont först, men så provade jag lägga ner henne på golvet och busade med henne, inte ett PIP. Hon blåste mig totalt! Det tog två kvällar innnan jag insåg blåsningen. Nu somnor hon snabbt, men inte utan protest...
Här hade man sett fram emot ledighet med kärleken, myskvälla och avlastning, möjlighet till att träna.
Här sitter jag ensam alla andra sover, och totalt utan ork att göra nått. Det är skönt att bara vara i tystnade.
Idag insåg jag att man kan behöva sträcka ut en hand. Be om det man behöver. Min älskade bror frågade om jag behövde hjälp, vi sågs över en fika, han blev nog lite orolig när "vraket" Veronica lullade in. Jag tänker om och om igen... det här är bara en period i mitt liv. Barnen kommer bli friska, stora och tonåringar, bara ligga och sova, jag kommer inte vara deras mittpunkt. Allt har sin tid. Det går lättare då jag inser att det kommer gå över, det är inte för alltid. Hur fixade farmor 10st ungar?
Kram V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar