torsdag 11 december 2008

KÄRLEK

Free Web Counters

Free Counter

Vi behöver alla kärlek. Jag glömmer ofta bort att ge mig själv kärlek. En mental kärlekhandlig endast för min egen skull.
Vad har jag gjort bra idag?
Jag vaknade och gick upp ur sängen, det är en stor kärlekshandling. Att ta allt för givet är en fälla, ett misstag, det är det lilla som gör det.

Idag kom jag på hur snäll, duktig och stolt jag känner mig. Jag har inte/aldrig fika på öppnaföskolan. Jag har klarat utav det, utan att kämpa för det, jo lite vissa dagar. Jag har lyssnat på min kropp och själ. Jag har gjort det för min skull.

Idag lyfte jag upp det och sög på den där goda karamellen. Mjuk, söt och känslan värmer i hela kroppen, det går inte att låta bli att le. Stegen blir lättare och motgångarna enkla. Det är kärlek det.

Apropå kärlek. Jag vet inte om ni som jag har fått uppleva kompis kärleken när man var liten. Men det var något extra, det pirrade i kroppen då man visste att man skulle ses. Man längtade, tänkte och pratade om sin vän. Allt hon gjorde ville jag också göra. Man var som i ett. Lekarna var ljuvliga, allt gick att lösa. Kretiviteten flödade, ja ni fattar.
Dottern har mött sin första kärlek, det har pågått några månader nu. Dom är i ett.
När hon hade svårt att sova en kväll sa jag:
- Alla sover nu, det är natt nu
- Sover min becka nu?
- Ja, det gör hon.
- Jag tycker om min becka.


Idag hände det som händer i allas relationer. En konflikt, en rädsla om att inte vara omtyckt, älskad.
- Min Tilda komma hem till mig idag. Säger min dotter glatt till kompisen.
Hon upprepar det igen för kompisen svarar inte på dialogen hon vill ha.
- Min tilda komma hem till mig.Kompisen står tyst, tittar lite buttert.
- Jag inte prata säger hon med en kort och hårt ton.
- Kraaaaaam, säger dottern och gör ett fysikt försök.
Inget gensvar. Hon står still. Dottern försöker igen.
- Kraaaam.... jag ser hur hon märker att något är galet, vad har hänt? Vi kramas ju alltid?
Kompisens mamma säger;
- Jag tror hon blev lite avensjuk att du skulle ta hem någon annan kompis, men det är ju så att man har många olika kompisar, hon börjar rabbla upp ett flertal.

Det sätts ord på känslor och tårar kommer. Det slutas med många kramar och löfte om att till veckan ska becka komma hem till oss.

Jag har även insett att det jag todde var ett personligt uttryck, var en spegling av miljön man växer upp i... Kram V
Storasyrran

Lillan

1 kommentar:

Anonym sa...

Du har så rätt så rätt! Man väljer verkligen sin egen glädje och man har mycket att vara tacksam/stolt över även om man inte alltid kommer ihåg det. Hoppas ni får en mysig lucia. Man ser lite mer likheterna systrarna emellan när man ser kort från då Emilia var yngre. Kram