En gemensam sak med dessa glasögon är att vi alla behöver rengöra glasögonen. Oftare än vi tror.
Förutfattade meningar, ensamhet, trångsynhet och framför allt vanor fastnar på glasögonen. Vi ser inte klart längre. Allt rullar på och vi ser inte hur bra vi har det, vi ser inte med rena glas utan med förutfattade och smutsiga.
Kan det vara detta som gör att vi tycker att tiden och livet går så fort? Vi tar livet för givet och får ett tunnelsende?
Jag fick chansen att putsa mina glasögon i Italien. När jag kom hem undrade jag om det var samma barn jag hade lämnat?
Storasyster går på toa för nr 2. Lillan sätter gränser till både mig och Storasyster. Att det är hon som bits och slåss kan man inte tro då man ser henne. Båda barnen känns mer självständiga. Jag tror att Italien resan gjorde gott för oss alla.
Igår hade Storasyster sin sommar avslutning på förskolan. Gissa vem som hördes mest och tog instruktionen om att sjunga högt på allvar. Mycket, riktigt Storasyster.
Trevlig helg!
Kram V
1 kommentar:
vilken härlig resa du verkar ha haft!! jag blir så sugen på att åka ut och resa när jag ser dina fina bilder från italien.
ja nästa vecka passar mig bra för en fikadejt. mamma åker hem på tisdag så efter det kan jag! :)
kram!
Skicka en kommentar