onsdag 20 maj 2009

Hej och Hejdå!

Det har varit dåligt med uppdatering på bloggen. Det beror på att jag har varit fast i Storasyster säng till kl. 22.00 på kvällarna. Jag har prioriterat familjen helt enkelt. Nu ska jag prioriter mig själv. Jag lämnar Sverige för Italien i hela 5dagar. Äntligen ska jag få möta det varma, goda och ljuvliga landet Italien. Jag är taggad, lättnad, nervös och överlycklig.

Vi har haft 3års kalas. Det har varit lyckat och roligt.För att inte tala om mitt socker återfall, nåka det är bara att ställa sig upp igen.
Äntligen fick hon sin prinsessklänning. Den har hon sucktat efter länge. Nu är hon stor. Med sin nya cykel cyklar hon stolt runt och visar den för alla. Jag tror minnsan att hon har snart har betat utav hela grannsälskapet.




Det är härligt att bli stor. Man får äta godis, tugga tuggumi, sitta fram i bilen, bestämma själv, leka hemma hos kompisar, gå ut själv, cykla själv. Men med alla dessa roliga upplevelser följer att ansvar också. Man kan då inse att det är inte alls så roligt att bli stor. Det blir ett bakslag. Man vill äta välling, för att prova och inse att hon (Storasyster) aldrig har gillat det och vill inte ha.
Nappen!?! Ååååå nappen, kära lilla napp. Kan jag få min napp? Jag ångrar mig? Jag vill ha min goda napp. Det har varit några tuffa kvällar, men vi ser ljusningen. Personligen tror jag att det handlar mycket om att hon tycker inte om att sova. Varken med eller utan napp. Det har alltid varit svårt att somna även med nappen, om jag tänker efter.

Lillan, vårat charmtroll eller argtroll. Hon blir så arg när vagnen fastnar när hon kör. Boken går inte att öppna, det blir inte som hon hade tänkt sig eller det går inte som hon vill. Jag ser ett oroväckande betende med stampande fötter och högröd i ansiktet. Nåja "lite" humör kan man komma långt med. Det är ingen som trampar på Lillan.
Vår Älskade Faster Åsa ska ut i värden. Hon är den i familjen som står för show, glamor, sång och kändiskap. Vi andra tittar gärna på, förutom farmor då som är med i kör. Åsa ska till Mallis och jobba. Jag avundas att hon får se värden, värme, bad, nya människor/kulturer. Hon står på scen och visar sitt inre och låter alla titta på. Det är jag inte avuns på, men mäkta stolt att jag känner henne. Den där snygga, roliga charmiga tjejen på scenen känner mig. Hon är snart tillbaka. Det får mig en anledning till Mallis, undra om jag ska klämma in den resan mellan Italien och Thailand, eller varför inte efter Älvsbyn resan? Det tåls att tänka på!

Nu är det dax, jag lämnar över till ödet, mamma, sambon och er andra. Vi ses, på återsende! Kram V











2 kommentarer:

Peter sa...

Viva Italia! Ha det så himla kul - kramar från Amerika

Ullis Pullis sa...

Dina barn är så söta som man har lust att äta upp dem, ha en underbar resa och ät & drick en massa gott:)