Napp beroende!

Vi hade tagit ett familjebeslut. Alla var med på förändringen och alla skulle kämpa med sitt tålamod. Alla var för.

Igår åkte vi till skansen. Kattungarna skulle få Storasysters nappar. En stolt och glad tjej kastar iväg alla sina nappar och en bit av snutten.

Att vara snart tre och förstå konsekvensen utav sitt handlande finns inte, förän konsekvensen är en faktum. När man ska sova.

Storasyster tyckte det var hemskt att sluta med nappar. Kattungarna kunnde minsan komma tillbaka med dem, nu hade dom haft dem länge. Hon kunde låna en napp av katterna en liten stund sedan skulle katterna få tillbaka dem igen. Hon kunde även tänka sig låna Lillasysters napp.

Men efter 2timmar snurrande i sängen kom sömnen. Inte ledsen eller arg, bara saknad utav sina nappar.

Jag själv har redan ifråga satt varför vi slutade med napp? Nappen är en utmäkt propp för allt babbel. Jisses vad hon babblade i bilen hem. Det var ingen ide att försöka få berätta något.

Nattningen, tidigare kunnde jag sitta framför TV:n och surfa medans hon knoppade in. Nu får vi/jag börja om från början. Läsa saga, ligga brevid och vänta och vänta, eller somna själv och inget blir gjort. Men snart blir hon trygg i sig själv utan nappen också. Det tar sin tid. Men man ska inte glömma att nappen löser många "problem" som vi vuxna vill slippa.

Min "vän" freud hade en teori om att spädbarn har och får lustkänslor för napp. Dom får en kick och njutning utav att suga på saker/händer och sin napp. Jag förstår och vet vad han talar om, delikatobollar. För vem vill sluta med sådan som man mår bra utav? Men det är bara för stunden och en "falsk glädje/njutning". Det innebär att jag är beroende utav yttrefaktorer för att må bra.

Att ha napp är ett hett ämne. Vissa vägrar ge sina barn napp, det är onödigt, fult, tänderna förstörs, barnen blir mer gnälliga, napp är nedvärderande och språk hämnande

Medans andra tycker det är underbart, skönt, positivt, enkelt, och tillfredställande.

Vad tycker du?

Kram V