fredag 5 juni 2009

Den första svordomen är här.


Jag tror alla 3-4åringar har en släng av torrets syndrom. Det liksom bara måste kastas ut ett fult ord här och där. Här hemma kan man ha ett trevligt samtal och helt plötsligt kommer det: Bajs!
När hon är arg så kommer det, Bajs! Det värsta/elakaste hon kan säga till någon är DIN BAJSKORV! Det byts ut ord till bajs. Själv tycker jag det är lite komiskt att alla barn ska igenom "bajsstadiet". Det blir inte märkvärdigt, om man inte gör det så förbjudet/märkvärdigt. Grannes barn höll på att smälla av och blev helt lyrisk när jag uppriktigt var intresserad utav hans bajsprat och tankar om bajs. Hans mamma skulle bara veta...

Monstret, 3-årstrotts, dampungen, eller det jag föredrar, kraftig personlighets utveckling. Har ännu ett namn:
Trotssyndrom (engelska Oppositional Defiant Disorder, ODD) är en diagnos inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det kännetecknas av ett mönser av negativistiskt, fientligt och trotsigt beteende. Däremot involverar det inte fysiskt våld eller skadegörelse.
Trotssyndrom kan med stor framgång behandlas med föräldrautbildning. Barn med trotssyndrom blir därmed i många fall symtomfria efter en tid. Trotssyndrom kan dock även efter hand tillta i omfattning och övergå i uppförandestörning, när beteendet går över gränsen för vad som är acceptabelt i samhället.
Trots är normalt beteende hos barn. För att den psykiatriska diagnosen trotssyndrom skall kunna ställas måste barnets trotsande alltså ingå ett systematiskt mönster av negativism som präglar barnets förhållande till omvärlden.
Jag vet inte vad som är värst. Att trotssydrom kan övergå till ett nästa stadium, uppförandestörning? Eller att det fokuseras som ett problem. Det är vi vuxna som har ett problem, barnet i sig är inget problem. Mer Föräldrautbildning!


Lillan hänger på de flesta aktiviteterna så gott hon kan. Hon har inga problem att ta höga toner och pipa så alla hör när hon inte hänger på. Att man kan vara så liten men ändå styra en hel klunga med 3åringar det är inte något problem om ni frågar min dotter. Jag har insett att jag behöver inte försvara henne i syskon bråken. Det är oftast hon som börjar.

Det blev ingen bio i kväll. Men en rulle, i soffan med sin kärlek. Vad kan vara bättre?

Trevlig helg! KramV

Inga kommentarer: