Jag tror att hela Sverige har blommat ut. Det vackra vädret får oss att kvittra och le mot varandra. Vi gick ut kl. 09.30 och gick in kl. 18.00 en heldag ute. Barnen somnade som stockar redan 19.30.Idag har det komit och gått kompisar till storasyster. Det är härligt hur barnen kommer och går, i rimliga mängder och intervaller. Jag kan gissa att detta är bara en försmak av tonåren.
Jag ficj en smärre chock och sorg/insikt över att en dag kommer min försfödda lämna mig och sitt bo. Men redan?
- Mamma, när jag stor, jag göra pannkaka.
- Jaha.
- Jag göra det i mitt hus.
- Ska du ha ett eget hus?
- Ja, bara jag bo där. Inte mamma, pappa eller Lillan.
- Jaha, ska du laga pannkaka i ditt hus?
- Ja, då kan du hälsa på mig och jag bjuda pannkaka.
- Ja det vore trevligt!
- Men du måste hem till pappa sen inte du sova mitt hus.
Nu finns det inget hinder i fantasin, ni kan väl gissa om det babblas här hemma. Mer än någonsin! Inte nog med att det babblas utan det spritter i armar och ben, som desutom växer och dom är svåra att kontrolera. Ibland känns det som om jag bara tjatar och bråkar på henne. Jag vill att hon ska tycka om alla sina sider hos sig själv, men jag har så svårt att tycka om det ivriga/pillriga/hettsiga sidan, framför allt när vi ska "sitta still" äta eller klä på sig. Men vad göra man? Jobbar på det och ibland går det bra och ibland inte.
Kram V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar