Var är tjockisen?

Vägning? Neeej jag vill inte, urs jag har ätit gott i två veckor. Idag slaffsade jag i mig en kladdkaka 2st punch rullar ( japp du läste rätt 2st) kakor och litervis med kaffe. Jag skiter i vägning i dag...

kärleken:

- det är vägning i dag.

- ja juste det ja... ( jag åker endast för att det är skönt att komma iväg, skit samma om jag har gått up igen... hon som väger är ju stort som ett hus och jag skäms inte alls för min vikt och slarv, hon slarvar gämt)

Med tunga steg kliver jag in i lokalen. En glad, smal och trevlig man säger:

- Hej och hur har det gått denna vecka?

Vad? Denna vecka? Varför undrar du? Var är min tjockis? Ska du se vad jag väger? Aldrig jag åker hem! Vad fan ska jag säga? Att jag är ny medlem? Nej det går inte han har sett mig här förr. Att jag inte tänkte väga mig idag? Kan man vägra väga sig? Faaaaaaan! Var är min tjockis som tänker som jag? Hon ska se mina siffror inte den där smala och tränade mannen.

- Det har gått uselt, åt helvete säger jag med blossande kinder.

- ojdå.

- Ja jag har tappat motiavationen totalt!

- Jaha, men så bra att du är här i dag och ska lyssna på klassen! säger han glatt.

Vad? Jag hade inte tänkt stanna, jag skiter i det här! Det går ändå åt helvete, jag behöver handla innan affären stänger. Fan nu måste jag stanna, jag som hade tänkt skita i allt... Han kom på mig.

Jag klär av mig "naken" och visar mina siffror.

Han ser glad ut, nästan nöjd och tycker att +0,3 är toppen.

Jag ler, han vet inte min hemlighet. Hur mycket fika/gottis jag har ätit. Jag känner mig glad men ändå ledsen, ut tittad och naken. Jag saknar min tjockis. Min tjokis hade spelet, hon viste att man kan dra ner på mat och unna sig 10st skumbananer dagligen.

Jag vet att så här kan man inte fortsätta och leva, dra ner på maten bara för att kunna äta gottis, och hålla vikten ev gå ner/upp lite. Jag måste VILJA gör det här. Vill jag det? Jag vill inte vara utan den lustfyllda trippen en delikatoboll kan ge mig.

Trippen som ger lösningar på alla problem. När den ljuvliga mumsbiten försvinner i min mun och känslan sprider sig i kroppen, ljuset finns över allt och lusten sprider sig och även glädjen. Tänk vad en delikatiboll kan göra....

Som en sänkt från ovan, ödet eller meningen med allt, vet inte vad. Men heltplötsligt säger han orden till mig som får mig att vakna. Han berättar historien om elit tjejerna som spelade golf.

När tjejerna kom till 16:onde hålet fanns det en bunker framför green. Det innebar att bunkern var ett hinder innan green. Alla hamnade i bunkern om och om igen. Precis när en tjej ska svinga tar han fast i klubban och frågar:

- Vad tänker du på?

- Inte haman i bunkern.

Det är samma sak med viktminskning. Tror du att du klara det här då kommer du göra det. Fokusera på lösningen inte problemet. Fokusera på green. Du fixar det här om du vill!

Det är klart jag vill! Hallå? Ha ha ha vad håller jag på med? Tycker synd om mig själv, livet känns orättvist om jag ska sluta kicka på delikatobollar? Nej skärp dig! Jag kan om jag vill. Det handlar om att prioritera. Tack Tack Tack för väckarklockan!

Jag vet inte om det är fullmånen eller något annat, men barnen ville inte somna idag. Lillan är fortfarande vaken kl. 22.00. Men väldigt snart kommer hon slockna tror och hoppas jag. Vi åker och far om dagarna, det är mycket trevligt. Imorgon fredag ska Storasyster få spruta, vaccin, sedan ska vi åka till Stäket och leka i nya Älvsbyhuset som Erika m.fam har byggt. Sedan blir det helg och ev skansenbesök och ta farväl till napparna för storasyster. För mig blir det en helg utan delikatobollar, tjoho jag har komit ut ur dimman!

Trevlig helg

kram V