Jag fick en symarskin av min älskade sambo i julklapp. Att han ens tror på att jag skulle kunna sy värmer. Jag har sytt en enkel gardinkappa och lagat lite små saker men inget annat. Det är ganska tidskrävande och att jag måste plocka fram och tillbaka allt gör att min lathet tar över. Jag är för bekväm utav mig.
Nu har jag komit lite närmare mitt mål. Jag hittade tyg, visste i tanken hur jag ville att min kjol och tjejernas klänningar skulle se ut. Att jag sedan har tittat på hur barnens mormor sydde min kjol och att jag tog med mig en beskrivning på min kjol är en annan sak. Nu återstår det att prova själv, snart är det min tur. Jag har en svag aning om att mitt tålamod inte kommer räcka.
Tålamod har vår älskade 2åring tappat. Allt är NEJ!, dill inte! Hon är arg då hon vaknar. Hon är arg då hon somnar. Vissa dagar är värre än andra. Det värsta är att jag ser inte bara henne utan att jag ser även.... mig själv.
Nåja det är en period och alla perioder går över.
Kram/V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar