4-års kalas

När ens barn fyller år så händer det 2 saker i mig som mamma/vuxen.

1. Den fantastiska och dramatiska upplevelsen att få föda fram ett barn går i repris. Jag minns första värken, tiden, hur jag trodde att det skulle ta ett dygn. Insikten att det inte alls kommer ta ett dygn utan endast 4 timmar. Kärlekens panik när han inser att det kommer gå fortare än vi hade trott. Lustgasens- "halleluja moment". När jag förstår att nu är det nära, när jag ser mitt barn och ser 6 fingrar på varje hand och tänker:

Hellre för många än för få, det går lätt att ta bort. När jag inser att hon har fem fingrar på varje hand och att jag är mer tagen än jag trodde.

2. Jag minns mina födelsedagar som barn. Vad var bra? Vad vill jag att mina barn ska få med sig? Jag minns att det var viktigt för mig att få det jag hade önskat mig, att det blev som jag hade tänkt mig. Det kan låta som en bortskämd unge men det handlade om små saker. En viss penna, block, gossidjur eller andra "normala" presenter. Det var en upplevelse att mamma hade kommit ihåg det jag hade sagt, velat ha och köpt det just åt mig. En ömsesidig förståelse av gemenskap, behov, respekt och lyssnande.
Det jag även vill föra vidare är att man kan alltid önska sig, drömma, tänka/känna efter vad jag behöver.

I dag fick Storasyster det hon hade önskat sig vid flera tillfällen. En sminkdocka av faster Åsa och Magnus. Lillan fick det hon önskade sig, att få vara med.

Lillan har skrapat näsan och ser ut som en katt. Små syskon verkar lyckas med det mesta.

Kram V