Jag vill verkligen hurra för ensamstående föräldrar. Jag är enormt tacksam över att jag har någon att dela ansvaret med.
Tjejerna har varsin personlighetsutveckling som heter duga. Lillan tar varje tillfället till akt och retas. När storasyster lämnar sin stol för att kissa, gissa vem som sitter på hennes stol och smakar på hennes mat när hon kommer tillbaka?
Storasyster blir helt förtvivlad och vägrar äta maten, hon ska ha ny. Jag försöker lirka, byta och lösa men inget hjälper. Hon ska ha ny och vill jag ska steka nya köttbullar, som naturligtvis inte finns. Hon vill jag ska köpa nya.
Så här sitter jag med två skrikande och gråtande otillfredställda barn.
Den ena för att hon inte får göra som hon vill, äta upp syrrans köttbullar.
Den andre för hon vill ha sin mat som hon hade tänkt sig, orörd och allt ogjort.
Alla har sin dagar, alla har sina problem och alla har sina perioder. Jag gillar personlig utveckling, men ibland kan det bli lite mycket av det goda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar