Pappan hämtar sin arga och tysta dotter som sitter i ett hörn och vägrar prata med någon. Hon ringer mig och jag ställer den rätta frågan som träffar hennes inre och ett hulkande av Ånger, sorg och besvikelse uttrycks.
Mitt hjärta spricker, jag plockar upp skärvorna försiktig så ingen ska se att jag blöder.
Jag sörjer över att höra hur någon jag älskar plågas och jag står maktlös bredvid och tittar på. Men det är livets krokiga stig och vi går hand i hand. alla fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar