Studenten är som en förlossning eller uppkörning man minns sina egna upplevelser. Det går inte att komma ifrån.
Jag blir alltid lika rörd, glad och nervös. Det liksom pirrar i kroppen och jag känner mig ensammen, nervös och orolig över att nu ska jag klara mig. Ingen skola att går till, ingen som saknar mig om jag inte kommer.
Men framför allt väldigt uppspelt över att jag kan göra vad jag vill med mitt liv. Det skulle visa sig ganska snabbt att jag skulle prova mina vingar och känna ganska snabbt att jag hade hittat hem.
Min mormor Vera kom som en överaskning och tittade på sitt 1:a barnbarnsbarn som tog studenten.
För mig kommer hon alltid vara min lilla Hena som luktar välling och rosor. Vi kommer sakna henne och jag ska erkänna att jag hoppas i smyg på att hon kommer i på skola här nere hos oss. Kram V
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar