Oro

Det här med att flytta känns alltid lite extra vemodigt när barn är inblandad. Man gör inte bara egna val för sig själv utan man gör val för någon annans framtid. Framtiden är läskig och ovis. Kommer tjejerna hitta nya vänner? Hur är lärarna där? Kommer vi göra ett bra val? Något som man aldrig kan veta innan, det är som att åka i en levande berg och dalbana.

Ena stunden skrattar man åt sig själv för att man ens lägger ner tid på sin oro, nästa stund behöver jag fundera på om min oro är relevant.
Men det är just det som är att vara förälder. Alla gör sitt bästa utifrån sin kunskap, erfarenhet och kärlek. OM tjejerna får problem får vi hantera det bästa då, OM tjejerna mår dåligt löser vi det då, OM tjejerna hamnar snett så fixar vi det då. OM finns alltid och OM kommer aldrig att vara lösningen. OM är framtiden.
Lever jag i OM så missar jag nuet som är livet.

Idag har vi haft besök av grann Rebecka. Hon är som en i familjen och vi alla saknar henne när vi inte har setts på ett tag. Rebecka älskar Emilia över allt annat och kärleken är besvarad.
- Min bästa bästa vän, du är så fin. Hörde jag från Emilias rum idag.
Dom har verkligen en kärleksrelation och det är underbart att se. Hela Rebeckas familj står oss nära. Barnen kommer och går, Lillan går ofta upp till dem och Rebecka ner till oss. Idag ville tjejerna hjälpa mig att duka. Dom skrattade, fnissade och skrattade ute i köket. När jag gick ut i köket hade dom bus dukat.

Alla bestick var ute ur lådorna och tallrikarna var upp och ner när jag kom. Oj vad skoj man kan ha med sin vän.

Kram V