Vab

Jag och Lillan hade tid hos Dr. Maja för att kolla upp Lillans mage. Vi insåg att vi var inte ensamma på provtagningen och det förväntades även att Lillan skulle lämna ett kissprov. Det hela slutade med en vab dag. Spontant känndes det som att vi gjorde fuffens. Magkänslan hintade om skolk. Vi var hemma fast vi inte var "sjuka". När beslutet var taget så försvann magkänslan och vi packade picknik.
Igår snöade det, idag +10 och sol.

(jag hade tyvärr inget ljud ska se om det går att fixa till)

Vi arbetar mycket med NVC på jobbet och jag tycker det är ett bra förhållningsätt. Det fungerar alltid med barn men mycket svårare med vuxna tycker jag. Om det har att göra med att barn är närmare sin sanning och inte har värderingar på samma sätt som vi kan jag inte svara på. Det hela bygger på att vara öppen för medmänniskans behov.

Om du nu tänker "jaha, så då kan jag inte säga vad jag tycker och behöver" så är du inte ensam. Det kallas för "djugelns lag" om du är bra på argumentera och tala för dig så blir du hörd. Det är klart att det finns ett motstånd till att låta den andra ta mera plats. Men jag tror det är lösningen till mycket att lyssna och låte den andre finna plats, tid och möjlighet till att uttrycka sig.

Jag har även hamnat i situationer där jag tycker från min sida att jag har lyssnat och hört behovet, men jag kan tyvär inte tillfredställa den andre. För att det skulle innebära att sätta mina egna behov åt sidan. Men jag känner att jag har hört vad den andre vill ha och behöver och kan då göra ett aktivt val. För hoppningsvis har den andre iallafall blivit lyssnad på.

Det jag ville komma till är att här hemma pratar vi mycket ifrån vad vi behöver och vill. Det värmer så gott när jag hör hur Storasyster tar efter. Men ibland önskade jag att hon inte visste sina behov så tydligt:

-Mamma jag behöver mat nu!

- Strax älskling, maten är klar strax.

- Men mamma om jag inte får mat nu kommer jag behöva nått annat!

- Men snälla du den kommer närsomhelst! Jag gör så fort jag kan. Jag behöver att du väntar lite.

(spänningen stiger i luften, hennes behov mot mina)

- Mamma kyklingen är för stark! skriker hon gråtandes.

- Det kan den inte vara! Jag har inte kryddat den! mitt tålamod är borta av allt tjat.

- Du kan inte veta vad jag behöver! Jag behöver en kyckling utan krydder.

kycklingen åker in under vattenkranen. Alla sätter sig ned och äter, alla behov tillfredställda. Puhu.

Kram V