Är de medvetna om hur mycket ilska, frustration och förtvivlan de kommer att behöva stå ut med? Hur förbenat irriterande en sexåring kan vara. Hur det bara är att glömma att du som förälder tro att du kommer nån fram, den där lilla varelsen kommer förvandlas till din värsta fiende och göra allt tvärt emot vad du vill... När maktlösheten infinner sig av att någon annan hälften så lång, utan tänder och egen vilja kommer testa din psykiska hälsa till den mildra grad att du inser att du är maktlös.
Jag undrar om de höggravida någonsin har tänkt den tanken?
Jag undrar även om de blivande föräldern har förstått hur mycket man kommer älska den där människa? Liten som stor, arg som glad, sjuk som frisk. Har de förstått att ens barns skratt kan läka en förälders själ! Att vi föräldrar är villiga till att betala obegränsat med pengar för de ska vara lyckliga. Kärleken som en förälder känner till den arga lilla skit ungen som gör som hen vill. Hur föräldrars liv kan krossas i ett ögonblick för något har hänt den lilla människan. Från den dagen hen är född och lever kommer den lilla människa alltid komma i första hand. Har de förstått hur en förälder kan göra allt för sitt barn?
Kanske är det just den balansen som sliter i en förälder. Förmågan att kunna visa och ge kärlek, tillit, tröst och stöd utan att tappa bort sig själv och ändå vara en bra förebild. Lycka till du höggravida människa som sitter där, snart börjar din livs utmaning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar