Livet

Man skulle kunna tro att det är jag som har varit framme och ska vara överpedagogisk men nu har faktiskt pappan visat barnen hur vi har rest. Vi har entusiastiska ropat när vi har åkt förbi kända landsmärken då har barnen knappt lyft blicken från ipaden och sett förvånade ut och sagt: vadå?

Barnen kanske har svårt att hitta på saker och sysselsätta sig efter all stimulans i tre veckor men det hade inte vi. Nu var det dax för övervåningen att få sig en omgång...

Tapet, panel, dörrar och lister ska bort.

Panelen gick ganska bra att få bort. Lite slit och sammarbeta eller samturas som det heter här hemma enligt lillasyster. Ett underbart ord enligt mig, det räcker inte med att samarbeta man behöver även turas om att samarbeta.

Vi kommer bryta trenden mot mönstertapet. Det blir vitt, ja visst! Storasyster undrade om vi älskade vitt!?!

Idag var bästa farfar här och hjälpte till med att bygga ställning så vi kan måla tak och väggar även där det är högt.

Idag frågade lillasyster mig om jag kunde lägga mig och sova. Vilken toppen lek tyckte jag. Ja visst sa jag och la mig i min säng. Hon nattade mig och efter en stund viskar hon:

Sover du mamma?

Jag svarar inte( för jag sover tänker jag)

Sover du mamma?

Mmmmm, svarar jag.

Är det skönt att sova?

Mmmmm svarar jag

Bra.... Hon sitter kvar tyst. Nu kommer storasyster in och frågar om jag sover. Ja det gör hon säger lilla syster, hon tycker det är skönt.

Bra!,tycker storasyster. De går ut ur rummet. Jaha tänker jag, jag ligger här en stund för det var riktigt skönt.

Plötsligt dundrar de in med "ja må hon leva" och jag får en fin teckning de har gjort tillsammans. Det är fint att få vara del av någon annans liv.