Hallon i min trädgård

Jag har alltid velat ha hallon, den där gula fina busken som blommar tidigt och mamma hade, skilla och blåsippor fulla min trädgård. Utan att veta om det så köpte jag trädgården som hade allt. Ibland blir det så himla bra.

Båda tjejerna är hos kompisar en stund och jag fick en stund över att strosa och njuta. Mina tankar gick till hur svårt det är att acceptera att inte vara omtyckt och bli missförstådd.
Jag var alltid den där tjejen i skolan som hade många vänner och kunde alltid vara med alla. Oftast höll jag mig till killarna för att slippa tjafs och utfrysning. Kanske är det just det som plågar mitt samvete. Hade jag gjort som den andre hade velat skulle jag fått vara med då? Men vem vill vara med efter den andres behov? Varför ska det vara svårt att strunta i den andre som blir sur för att jag inte ville leka?
När ska man släppa när man tycker att man har försökt? Kanske just då, släppa det och sörja över att det blir inte bättre än så här. Ibland förlorar man någon på vägen. Men det gäller att se vad man har och inte har förlorar.