Nej lilla vän vi har åkt bil i 10min och är inte ens på södra sidan om stan , vi har cirka 27 mil kvar.
Men det gick mycket bra, lite tjafs men inget att skryta över. Att vara här med barnen är verkligen härligt. Härligt för att barnen lyser och speglar den barndom man vill minnas. Frihet, lycka och känslan över att det aldrig kommer ta slut.
Men det finns alltid ett slut. Idag med nattning. Jag eller vi har verkligen fått två underbara tjejer . Men någon har verkligen ansett att Näää inte ska de få det så här lätt! Något måste vi ändra på!
Jag minns hur det kom som en klar blixt från himlen. Vår 1:à dotter var ca en månad gammal en kväll började hon gråta. Hon fick mer mat, vi vyssade, gullade men skriket eskalerade och ungen såg ut som att hon höll på att sprängas. Jag hade aldrig kunnat trott att en sådan här liten kunde röra på sig. Hon hade blivit född i fel familj, hon tänkte rymma. Skulle jag lägga ner henne på golvet skulle hon likt en orm ta sig ur vårt hem, skrikande och röd. Jag grät och förstod att vi hade fått en sån där med kolik...
Efter ett tag somnade ungen och sov som en stock! Vad hade hänt? Kolik up My as! Nej vi hade fått en unge som aldrig skulle vilja sova. Om vi råkade missa sovtågen med en kvart kom den där skrikande och högröda ungen tillbaka som ett hån för att vi skulle uppskatta det goda vi hade.
Idag missade vi sovtåget det går bättre desto större hon blir, men 60min är en normal nattning för henne. Vi kanske skulle ha gjort på något annat sätt. Vi har provat allt, nu har vi hittar en medelväg som funkar utan tårar och tjafs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar