Efter mycket snack hit och dit så ser jag.

Detta innebär även att bloggandet tar sem. Men om jag känner mig själv så kommer jag nog skriva oftare än jag tror.
Detta innebär även att bloggandet tar sem. Men om jag känner mig själv så kommer jag nog skriva oftare än jag tror.
Att vi har ett monster här hemma har ingen missat, men vi har faktiskt en ängel också. Det är inte allt för ovanligt jag får höra:
Det rycktas om barnvakt, sömn, kärlek och chokladprovning. Låter väligt lockande.
Vi har haft en toppen helg. Ylva och Hendrik var på besök. Nu kan man säga att Hendrik tillhör familjen, varje gång vi ses inser jag att vi ses allt för sällan. 

Lillan hänger på de flesta aktiviteterna så gott hon kan. Hon har inga problem att ta höga toner och pipa så alla hör när hon inte hänger på. Att man kan vara så liten men ändå styra en hel klunga med 3åringar det är inte något problem om ni frågar min dotter. Jag har insett att jag behöver inte försvara henne i syskon bråken. Det är oftast hon som börjar.
Det blev ingen bio i kväll. Men en rulle, i soffan med sin kärlek. Vad kan vara bättre?
Trevlig helg! KramV
Torsdag och skogdag, vilket innebär att jag som förälder måste vara där till 09.00. När stressen började öka 08.30 och svetten började pärla sig säger storasyster:

Snart helg igen, vi vuxna i familjen upptäckte att vi hade en massa olika behov. Vi ska ha besök på söndag, träffa Hannes i uppsala innan han åker till thailand, gå på bio och ha barnvakt, träffa Johanna i parken på lördag, städa och tvätta. Vi insåg ganska snabbt att helgen räcker inte till. Men som tur är kommer det en till.
Kram V
Tre minuter har gått efter att jag blev väckt av min älskade 3åring, jag vill redan ge bort henne. Ångesten växer i brösten, får man känna så här? Får man vilja ge bort sina barn. Får man ångra sig?