Ingen dag är den andra lik

Igår passade vi på att plocka upp vår potatis. Någon har sagt att de ska blomma innan man ska ta upp potatisen, men jag har då aldrig sett till några blommor. Men nog borde de vara klara nu?!? Sagt och gjort så började vi plocka upp dem. Lillasyster var inte alls intresserad hon ville träna läsa som hon har gjort de senaste dagarna. Jag gjorde ett test på lilla syster och visst kan hon läsa korta och långa ord just så där i början men hon verkar envis att lära sig.

En bjässe potatis fick vi oxå.

Jätte roligt att göra det här ska vi göra igen tyckte storasyster.

Idag eller ikväll Sitter jag och storasyster på akuten. Hon var så arg och vägrade lämna över vagnen till grannen som var ägaren till vagnen. Jag blir jätte arg och säger att hon får gå in på sitt rum. Hon blir jätte arg och går in och smäller igen ytterdörren så fönstrens skakar. Där emellan råkas hennes högra långfinger vara. Hon öppnar dörren med skräckslagen min. " jag vill åka!!! Jag vill åka till doctorn!" Skriker hon.

Ja vi ska säger jag och ser hur blodet pumpar. Men jag måste bara titta säger jag. Jag tittar och känner hur det vänder sig i magen. Den hänger löst, en rejäl bit hel fingertoppen och runt mot nageln. Som ett snitt under nageln och jag ser benet. Jag släpper allt lämnar penslar och färg, springer in till grannen och säger att lillasyster måste stanna hos dem jag måste till akuten.

I Bromma har de ingen röntgen och det måste minst sy. Så nu är vi här på Astrid Lindgren och väntar på att få röntga och få dommen. Trötta och hungriga väntar vi som alla andra.