"Jag vill ha vatten, hämta det!"
"Om du är törstig kan du gå o hämta det."
"Nej, det får du göra!!"
"Nej!"
"Men det är du som ska göra det, det är ni som gör maten, då får ni hämta vatten!"
"Men nej, hämta vatten!"
" då tänker jag inte äta maten när jag inte får vatten!"
"Gör inte det då."
" men då kommer jag törsta ihjäl vill du det!?!"
" men du..."
"Neeeeej!!!! Nu står du ju upp ge mig vatten nu!!! Nu nu nu nu nu!
Ibland lyckas hon få mig att hämta vatten ibland är hon arg som ett bi och ger mig ett kyvnyp när hon går förbi och är arg fram tills nästa måltid då proceduren börjar om.
Idag var vi på vårdcentralen och skulle lägga om storasysters finger. Lillasyster skulle stanna utanför och kolla film, hon var redan sur för vattensituationen och att hon kom på att hon skulle minsann åka flygplan idag iallafall. Hon stannade utanför vilket var bra för storasyster både skrek och grät när distriktssköterskan tog bort bandaget. Vi hade oturen att få en surtant som inte alls ville lyssna till storasysters rädsla och smärta. Hon svarade bara att " det inte alls kunde göra ont" i efterhand skulle jag velat försvara storasyster mer än jag gjorde men jag fann mig inte i situationen. Hon blötläggde ialla fall när jag sa till för att det skulle lossna. På onsdag är det dax igen för omläggning och jag bokade en ny tid på en annan vårdcentral.
Bitterheten kommer smygande när man inser att ens barn kommer att överleva. Bitterheten över att jag har klantat mig och vi får troligtvis inte en krona tillbaka på resan. Bitterheten över att vi inte kan bada och att ens barn ska behöva genomgå smärta och bli utsatt för sjukhus igen. Bitterhet för tänk om jag inte hade blivit så arg och sagt att hon skulle gå in på sitt rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar